Kan det vara så att hela historien handlar om energi. Att dragdjuren oxe, häst, elefant, slav, statarväsende och industrialism handlar om energi? Att det handlar om äganderätten, utnyttjandet och beskattningen av detta ägande?
När självhushållningen avtog och jordbruket mekaniserades, hade vi en industri att skicka folk till. Vi kunde alltså allokera energin, arbetskraften dit där den gjorde störst nytta. Då beskattade vi arbetskraften så att den blev för dyr för jordbruket och var tvungen att flytta till industrin för att kunna få ut sitt ”rätta” värde.
Kan det vara så att när vi nu går in i nästa fas är det elenergin vi ska beskatta? För att det är rätt ur utvecklingssynpunkt. För välfärdssamhällets bestående måste vi beskatta någonting. Men vi kan inte längre beskatta arbetskraften för att det leder bara till mer arbetslöshet och ett ojämlikt samhälle. Alltså måste vi flytta tyngdpunkten i beskattningen till någonting som har så hög produktivitet att det tål ett ökat skattetryck. För att påskynda utvecklingen. Det skulle kunna vara elenergin som idag bär industrialismen. Maskinerna, robotarna och datorerna är så kraftfulla och produktiva att de tål en ökad beskattning. Det skulle också leda till en viss minskning av ohejdad konsumism, i det fall konsumism kan ses som ett samhällsproblem.
Människorna, som i högre grad måste börja serva sig själva och varandra, nu när vi lever så länge, kan däremot inte på samma sätt höja sin produktivitet. Ökad skatt på produkter och varor samtidigt med minskad på tjänster skulle påskynda en sådan omställning. Därför måste löneskatten ned. Vi kan dock inte ännu börja beskatta det som är framtiden för då fördröjer vi utvecklingen.
Frågan är hur vi hanterar den globala obalans som finns mellan de regioner där arbetskraft är den tillgängliga energiformen och de där elenergi är den drivande tillgängliga energiformen. Med globaliseringen kommer ju dessa marknader att interagera på ett nära sätt, kanske stå mot varandra?
RSS – inlägg