Globaliseringens paradox

Globaliseringens paradox är att ankdammen blir större, liksom enfalden. Mångfalden ökar inte. Det är bra att frihet och mänskliga rättigheter sprids och säkras över ett större område och att vi får kompatibla valutor och så vidare så att vi kan röra oss fritt över stora områden.

Men tankens frihet ökar inte. Rättigheten, möjligheten att vara egen, den minskar i takt med att ankdammen blir större. Därför att media, de offentliga debattörerna, och tänkarna blir färre och samtidigt får större genomslag. Likriktningen ökar. Det är ett allvarlig dilemma. Det bidrar i förlängningen till en robotisering av människan. Vi blir icketänkande robotar där ett fåtal får ett slags monopol på vad som är comme il faut, mode, inne, trendigt osv. Vi hamnar i därför i ett läge där den slumrande majoriteten via konformism förkväver de självständiga individerna. Mill varnade för detta men få tycks ha tagit varningen på allvar, naturligtvis. Eftersom de flesta då som nu tillhör denna slumrande majoritet.

Det här inlägget postades i Frihet, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.