Myter om hastigheten

Vad beror alla myter om hastighet på? Hästar är farliga, förutom att man kan trilla av och slå sig när man rider kan man bli sparkad till döds. När järnvägen kom var det många som var rädda för den höga farten, 20-30 km i timmen. Då hade man redan glömt att häst och ryttare med lätthet kommer upp i det dubbla. Trots det fanns det läkare på 1800-talet som var beredda att gå ed på att det var farligt att färdas så fort som tåget.

Efter det har människan sprängt 100 kilometersvallen och ljudvallen flera gånger om. Visst, några har omkommit vid dessa rekordförsök. Men det är inte på grund av farten, det bevisas lätt av alla de som överlevt.
På 1960-talet skrev Ralph Nader en avhandling om bilar, som hette ”Unsafe at any speed”. På svenska blir det osäker oavsett hastighet. Notera att hastigheten alltså inte var avgörande för farligheten. Ändå är det det som etsat sig fast i folks minne, speed, hastighet.
Som en bekräftelse på att det som fastnar inte är det som sägs utan det som uppfattas gjordes i USA något år senare en antidrogkampanj med titeln Speed Kills! På affischerna kunde man se en ung man sittande grensle på en spruta precis som Slim Pickens på atombomben i filmen Dr Strangelove. Med en förfärad blick är den unge mannen på väg nerför i hög fart. Det är bara det att på engelska betyder speed också uppåttjack. Det är slang för narkotika som piggar upp. Men uttrycket Speed Kills! hade etsat sig fast. Trots att det alltså inte handlade ett dugg om trafik hade det blivit en ”sanning” om trafiken.
Idag åker vi X2000 och flyger kors och tvärs över planeten, men inte oroar sig folk för farten. Tvärtom, det får gärna gå lite fortare, så man sparar lite tid. Varför är det då så svårt att acceptera att det kan gå undan på våra vägar. Ja, den viktigaste orsaken är nog den svenskaste av alla, avundsjukan. På vägen kör man själv i sitt eget fordon. Varför ska andra få köra fortare än vad min bil klarar? Eller ännu värre, fortare än vad jag själv klarar? Nej det går de avundsjuka svenskarnas ära för när.
Idag är våra bilar byggda med en väghållning som vida klarar högre hastigheter än vad som är lagligt på svenska vägar. Jämförelsen med bredband och datorer haltar faktiskt inte. När datorerna började bli snabbare än 28.8 modemen tvekade man inte ögonblick att börja bygga ut snabbare förbindelser som skulle motsvara datorernas kapacitet. I trafiken gör vi tvärtom. Jag tror inte att det är realistiskt att släppa farten fri igen. Men helt klart vore det en utveckling av transportsystemen i vårt samhälle om vi började bygga motorvägar som är lämpade för hastigheter på 150 kilometer i timmen och kanske mer. Några är det redan, så de är det bara att skylta om.
På andra ställen går det också att höja hastigheten, till exempel alla 70-korsningar på 90-väg. Sänkningen är ändå bara till besvär för alla trafikanter, både dem som kommer på 90-vägen och de som avser att korsa den. Det finns även gott om 50-sträckor utan bebyggelse där 70 är en mer befogad hastighet. Ska vi vara riktigt djärva kan vi resonera om situationsberoende hastigheter. Trafiken är relativt gles på många av våra vägar. Ofta är man ensam på vägen. I gott väglag och med god sikt finns det många gånger ingen annan anledning än lagen att hålla den stipulerade hastigheten. De finns en mycket viktig psykologisk hastighetsgräns. Nämligen att vid lite längre turer kunna planera sin resa så att man kan räkna med högst en timmes restid per 10 mil. Det vill säga en genomsnittshastighet av 100 kmh. för att nå dit måste den högsta tillåtna hastigheten vara något över 100 kmh. Om vägarna byggdes med detta i åtanke tror jag att de flesta skulle låta nöja sig med detta och inte köra avsevärt fortare ens om det vore tillåtet.
Tänk om vi kunde skylta med dubbla nivåer genom till exempel 30-70 skyltar. Där 30 är den rekommenderade högsta hastigheten i besvärliga omständigheter och 70 den högsta tillåtna när vägen är fri. Detta är en klart bättre modell än den som nu ska införas på prov där. I mitt förslag är det föraren som själv avgör vad som är lämpligt med ledning av hur de yttre förhållandena ser ut just då, samt typ och skick på det fordon han framför. Den dubbla tavlan talar om inom vilket normalinterval hastigheten bör ligga. Inte som man nu föreslagit, att en automatisk väderstation ska kopplas till en elektronisk skylt utan känsla för trafiksituationen i övrigt.
Under alla de tusentals mil jag kört och färdats på vägarna har jag aldrig upplevt hastigheten som ett huvudproblem. Problemet är istället de bilister som gör dåliga manövrer, oavsett hastighet. Visst, några av dem har kört rejält fort. Men de flesta har faktiskt kört betydligt saktare än högsta tillåtna hastighet. När ska vägverket ge tydligare information till trafikskolor och provförrättare att backspegeln är det viktigaste redskapet på bilen efter bromsen? Att kommunikation mellan trafikanterna är det säkraste sättet att undvika olyckor? När ska man ge polisen i uppdrag att leta felaktigt beteende oavsett hastighet? Så att man kan informera, tillrättalägga och vid nödvändiga tillfällen bötfälla.
Egentligen är generalparagraferna i trafiklagstiftningen skrivna så att det är allt man behöver veta om hastigheten. Var och en ska hålla en för omständigheterna lämplig hastighet, så att olycka kan undvikas.

Till myterna om hastighetens fördärv kommer myten om att det går åt mer bränsle ju fortare man kör. Det är alldeles sant i teorin. Men precis som med så många andra teorier har den sin begränsning i praktiken. Om vi hade bilar som var optimalt anpassade för en och endast en konstant hastighet vore det sant. Men några sådana bilar finns inte. De bilar vi har är konstruerade för att fungera väl med en mängd olika belastningar och körförhållanden. Därför finns en överkapacitet i motorstyrkan hos de flesta bilar och till de flesta situationer. För att ytterligare öka användbarheten har bilarna en växellåda. Detta tillsammans gör att de flesta av dagens bilar har en lägsta bränsleförbrukning någonstans mellan 90 och 110 kilometer i timmen. Aerodynamik, utväxling och vridmomentmaximum är de viktigaste variablerna som ger detta resultat. Att kräva lägre hastigheter är bara att be om mer luftföroreningar. Många av dagens bilar har så starka motorer att de mycket väl skulle klara en utväxling som gav lägsta emission vid ännu högre hastighet.
Detta resonemang gäller inte lastbilar. Framför allt för att lastbilar belastar vägen så hårt att deras framfart kan liknas vid en brödkavel i deg. De knådar vägbanan helt enkelt. Vid höga farter skadar detta vägen. För att bygga vägar som tål denna knådning skulle man behöva bygga på ett helt annat och dyrbarare sätt. Lastbilar har alltså såvitt kan bedömas idag nått sin maximala hastighet med bibehållen vägekonomi.

Det här inlägget postades i Trafik, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.