Varats olidliga lätthet

Ett argument som hörts för klimathysterin är att de som inte tror på detta är förändringsobenägna. Man ger det förtäckta hotet att de som inte förändras med sin tid, går under.
Men jag hälsar klimatförändringen med öppna armar och öppet sinne. De krav på förändringar som ett (eventuellt) förändrat klimat ställer på mig, de är jag beredd att vidta. Men jag är inte beredd att på vinst och förlust vidta en massa förändringar för att försöka hejda klimatförändringen. Det förefaller mig oekonomiskt. Även så förefaller det att vara över måttan förändringsobenäget att inte stå ut med tanken på en klimatförändring. Vad tycks om det perspektivet?
Bättre då, anser jag, att göra de justeringar i efterhand som den nya situationen kräver. Att kräva att jag ska göra vittgående förändringar på andras spekulationer och inbillade undergångsskräck, det är även oetiskt.
Klimathysterin, särskilt CO2 debatten är egentligen en dimridå. Det man vill komma åt är beroendet av den arabiska/muslimska oljan. Men det kan man inte säga. Dels för att det vore förolämpande mot araber/muslimer, vilket skulle göra oljan dyrare och riskera att de säljer ännu mer till Kina. Dels för att vi har försökt i snart 40 att finna en väg bort från detta beroende, men folk, industri, politiker med flera har inte vågat göra de satsningar som krävs. Så istället för att säga sanningen, som kan vara obekväm eller väcka anstöt så säljer man en gigantisk lögn om en förestående katastrof. Då får man folk att göra som de blir tillsagda och dessutom vara glada för att de kräver mer piska. Masochistiska nyttiga idioter, det är nog det bästa storpolitiken vet.
Se även http://www.frihetsportalen.se/2010/12/den-grona-evigheten/