Det som gör feminismen liksom alla andra ideologier undermåliga gentemot liberalismen, är att ingen av dem har sin grund i individens frihet. De vilar inte trygga i förvissningen att frihet har ett egenvärde.
I deras ideologier blir all frihet relativ, graden av frihet avgörs av hur mycket de styrande vill släppa ifrån sig, vanligen så lite som möjligt. Därför tvingas de alltid konstruera eufemismer som ska dölja att de är emot friheten.
Vi får höra om jämställdhet istället för om jämlikhet, backlash när de inte får som de vill, könsmaktsordning när de själva vill slå under bältet, genusperspektiv när de vill ljuga om hur verkligheten ser ut, och så vidare. Alltid är det någon annan som är ond, nånannanismen upphöjd till dogm.
Men dessa eufemister är alltid goda, åtminstone självgoda. De ska befria oss genom tvång, genom att tvinga oss att passa in i deras mall. Det är lika fel varje gång.
RSS – inlägg