Kryptofossmos?

Eller Gud och Mammon är ett? På senare tid har ett nytt fenomen visat sig i svensk debatt. De flesta människor tycks inte ha tagit någon notis om det. De tror väl att det är något tillfälligt stôllryck. Men det är inte. Det är den gamla vanliga kampen om ditt och mitt liv. Frågan om vem som ska få bestämma över våra liv!

Ett antal borgerliga journalister, ledarskribenter, krönikörer har propagerat för en kristen tro och en kristen syn på demokratin. På insändarsidan i framför allt SvD låter man förespråkare för ett civilt samhälle genomsyrat av kristen tro få betydligt större utrymme än motståndarna. Även ett antal borgerliga politiker, nu senast med Alf Svensson och Torbjörn Fälldin i spetsen har attackerat dagsaktuella frågor som vore de kristna martyrer.
De angriper ateismen och lämnar nödtorftigt öppet för vilken gud man ska tro på. Jag tror att de har tänkt sig att krossa vänstern genom att hänvisa till kommunismens illdåd och att dessa gärningsmän var ateister. Det är samma människor som aldrig missar ett tillfälle att påpeka att kapitalismen vunnit över kommunismen. I deras värld är det tydligen gud som har vunnit över de otrogna. När de sedan har krossat vänstern och utrotat gudsförnekarna, tänker de ta sig an dem som tror på fel gud.
Men jag tror att de har räknat fel, på båda strategierna. Vi som har gått en någorlunda modern skola och lärt oss kritiskt tänkande, vi har alltid förundrats över att till synes klyftiga, vuxna människor tror på en gud vars existens inte kan bevisas! Att vi dessutom förväntas ställa upp på att vår demokrati ska styras med kristna förtecken gör oss rent ut sagt både förbannade och förolämpade. Som om demokratin var till för att genomdriva denne existenslösa guds okända vilja, istället för att möjliggöra människornas vilja. Det finns inte heller någon som helst koppling mellan gudstro och borgerlig filosofi. Jag vet att de gärna vill skapa en sådan, men de är fel ute.
Då talar jag ändå bara om oss borgerliga ateister. Att försöka nå framgång med tesen ”att vara borgerlig, det är att vara religiös”. Det tror jag är fullständigt misslyckat. Så dumma är inte människorna. Det är snarare ett säkert sätt att driva åtminstone marginalväljarna, men troligen alla sansade människor som ogillar religiösa fanatiker rakt i famnen på den socialliberala vänster som eventuellt lyckas göra sig trovärdig.
Att tro att man ska kunna omvända muslimer till att se fördelarna med kristen demokrati, det är nog det dummaste av allt. Deras tro, deras heliga skrift är ju en handbok i fanatism. Det VET ju att deras gud och deras tro är den enda rätta.
Det finns forskare, statsvetare som hävdar att demokratin är hotad av att stora delar av befolkningen inte informerar sig tillräckligt mycket om partierna och ideologierna innan de tar ställning i ett val. Jag tror att det är precis tvärtom. Politikerna är så opålitliga, så måna om maktpositioner att de är beredda att offra vad som helst, kompromissa om allt och anpassa sin politik till vilken opinion som helst, bara de får bestämma. De tror att de gör det av godhet och att de därigenom försvarar sina höga ideal och goda politik.
Men vad de egentligen gör, är att göra politiken fullständigt oförutsägbar för väljarna. Ju mer man informerar sig före ett val desto mer besviken blir man efteråt när man inser att den information man gick på för att bestämma sig, inte längre är relevant. Politikerna ljög för att röstmaximera. Man får alltid den sämsta kombinationen av olika ideologier, partiers och politikers ambitioner.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, äldre text och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.