Samhällets blinda fläck

Än en gång har man konstaterat att det finns bilogiska/genetiska skillnader mellan pojkars och flickors hjärnor redan på fosterstadiet. Detta förstärker naturligtvis min tes att det är kontraproduktivt att påstå att individer av det ena eller andra könet mognar fortare. Deras utgångspunkter, det vill säga ingångsvärden i mognadsprocessen, är olika. Deras biologiska såväl som sociala mål är olika. Visst, man kan tycka att deras utvecklingslinjer är i huvudsak parallella och möjligen skär varandra. Men det är ju egentligen beviset för att de är olika.
Mognad är ett mått på graden av självinsikt, medvetenhet om sin egen roll i förhållande till sig själv och andra. Medvetenhet om sitt eget ansvar i denna interaktion. Könen har systemiskt olika roller att spela, men det finns utrymme för individuella variationer. Därmed blir en generalisering om att det ena eller andra könet mognar fortare omöjlig. Den riskerar till och med att bli kontraproduktiv.
Ett exempel på sådan kontraproduktivitet kan vara att under de decennier som denna tes ältats både privat och offentligt har pojkars betyg, prestationer och uppförande i skolan försämrats. Varför? Kanske för att kraven sänkts, pojkar kan ju inte förväntas ta ansvar, visa mognad. Kanske för att pojkars mognad ignorerats, för att de vuxna inte varit kapabla att se den. Den ska ju per definition, dogm, inte finnas där. Kanske för att skola och samhälle justerats för att passa flickor bättre.