Utan risk – ingen chans!

De riskfria är en fara för risktagarna. Detta kan låta motsägelsefullt, kanske rent av korkat. Men så paradoxal är verkligheten ibland. Den första länken i resonemanget kan jag säkert få de flesta att acceptera. Att risk och chans bara är två olika perspektiv på en osäker möjlighet. Skillnaden i beteckning beror på hur man värderar osäkerheter. Helt enkelt om man gillar dem, eller om man inte står ut med dem.

Vissa människor är alltså beredda att acceptera större risker, i en del fall för att de ser fördelar att vinna om chansningen går hem. I andra fall för att de ser möjligheter att minimera eller helt undvika risken förknippad med det åtråvärda utfallet.
På flera områden i vårt samhälle har olyckor eller negativt utfall av risktagningar lett till lagstiftning som förbjuder det man ser som en risk. Dessa lagar är tänkta att förhindra framtida olyckor eller negativt utfall. Men man har lagt väldigt lite energi på att utreda om dessa förbudslagar automatiskt ger ett bättre utfall än risktagandet. Än mindre har man undersökt huruvida resultatet blir mer negativt än vad risktagandet resulterar i. Man har mer eller mindre endast antagit att eliminerandet av en risk inte är en risk i sig.
Jag har tidigare beskrivit svenskarna som trygghetsjunkies. Men tänk om vår förbudsiver inte i realiteten skapar trygghet, utan tvärtom resulterar i mindre trygghet? Vi har lagar och regler som gör det ekonomiskt riskabelt att starta företag. Inte föra att företagandet i sig är riskabelt, för det är det. Nej, den stora risken ligger i att man som företagare hamnar utanför de trygghetssystem som gäller ligger till grund för löntagarnas trygghet.
Denna ojämlikhet i förhållande till riskerna i den egna försörjningen gör att få vill ta risken av att vara företagare. Därigenom förlorar landet Sverige kraft i utvecklingen av såväl näringslivet som trygghet i samhället. Tryggheten blir de facto sämre även för dem som finns inom alla trygghetssystems råmärken, eftersom betalningsförmågan till detta system urholkas.
Andra exempel återfinns i trafiken. De räddhågsna och passiva, som övervärderar riskerna, kör sämre än de som har en realistisk och aktiv körstil. Riktigt farligt för övriga trafikanter blir det när de gör överraskande och omotiverade manövrer motiverade av deras subjektiva övervärdering av risken i en trafiksituation. Det farliga består i två delar, dels att den som inte inledde händelsekedjan blir skadad, dels att denna person i domstol blir dömd som vållande, medan den som egentligen är vållande går fri.
Apropå domstol, i vår domarkår är kvinnor överrepresenterade. Vad det har för betydelse för dömandet har jag sett någon utredning på. Men en fråga man kan ställa sig är om kvinnor som bevisligen hyser en större motvilja mot risktagande dömer strängare eller dömer skuld på annat sätt. Till exempel i trafikmål där just risktagande är en viktig komponent i ansvarsfördelningen. Samtidigt som perceptionen av risk är starkt subjektiv och bland annat påverkas av egen förmåga och erfarenhet av motsvarande situationer och händelser.
I ett längre perspektiv kan vi se bakåt i människans historia, och konstatera att en viktig anledning till vår utveckling är just benägenheten att ta risker för att vinna nya mål. Vår genetiska skillnad i riskbenägenhet beror sannolikt på att män varit kanonmat, förbrukningsvara, i denna process. Medan kvinnor på grund av moderskapet tvingats anta uppgiften att säkra artens genetiska överlevnad.
Med en tilltagande feminisering i samhället, där risk får ett allt mindre utrymme, blir också chanserna till nydaning mindre. Jämlikhet mellan könen är bra, det tror jag på och så känns det när man får uppleva det. Men ett feminiserat perspektiv på risk och utveckling kommer med nödvändighet att på sikt innebära en helt annan utveckling för människoarten.
Vi kommer aldrig att få möjlighet att samtidigt och än mindre i efterhand jämföra utfallet för utveckling längs den ena eller andra linjen. Det blir helt enkelt som det blir. Vilken härlig chans! Eller hur? Vi kan bara hoppas att vi hur det än blev, tycker att det blev toppen.
För övrigt kan man i detta ärende konstatera att friheten kräver chansen att ta risker.

Det här inlägget postades i Frihet, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.