HD:s dom i Nordmalingmålet inger oro för äganderättens framtid i Sverige. Det gäller på flera plan och med flera frågeställningar.
Domstolen anger att hävd här vinner företräde för att den pågått i mer än hundra år, samtidigt som samerna hävdar, dock utan att så vitt jag förstår kunna bevisa, att deras renbete i området pågått i tusen år. Så om man anger hävd i sin framställan räcker det med att man gör troligt en bråkdel av det man hävdar totalt?
Att Nordmaling tillhör det område som löd under Hälsingelagen och markägarna där kan hävda stöd av svensk lag i 500-1000 år betyder enligt domen mindre. I sanning anmärkningsvärt.
I modern lagstiftning är det opraktiskt att lagen ger två olika intressen aktiv besiktnings-eller brukanderätt till samma egendom. Här säger HD att det kan accepteras att återuppliva en konflikt av gammaltestamentlig karaktär. Mycket märkligt.
En markägare har flera skyldigheter enligt skogsvårdslagen. Om andra tillerkänns rätten att inverka på skogsbestånd och skogsskötsel, ska de då göras ekonomiskt medansvariga enligt lagen? Om inte, Vilka uppmaningar sänder HD till Riksdagen att skriva om skogsvårdslagen?
Det är svårt att göra sig fri från intrycket att HD sett mindre till praktisk juridik och istället låtit sig tjusas av ett pikant inslag i landskapsbilden, samer och betande renar.
RSS – inlägg