Baggbölerilagen tillkom för att förhindra att skogsbolagen på ett oärligt sätt tillskansade sig mark från bönderna. I princip innebär den att mark ska vara privatägd och inte bolagsägd.
Erfarenheten talar för att privatägd mark både sköts bättre och ger ett friare folk som tål konjunkturer och påfrestningar bättre. Baggölerilagen är en hyllning till den privata äganderätten, brukande- och förfoganderätten.
Med allt snävare cirklar krymper staten dessa rättigheter och försnillar de goda effekter äganderätten har. Man gör det under förevändning av goda intentioner, skydd för miljö och allmänintresse. Olyckligtvis begriper de inte att deras ambitioner är kontraproduktiva.
Miljöbalken, med alla sina underavdelningar, inte minst skogsvårdslagen, har gett myndigheterna ett effektivt verktyg att uföra det baggböleri bolagen är förbjudna att göra. Lagen ger staten, dess myndigheter och tjänstemän rätten att tvinga markägarna att sköta sin mark så som tjänstemännen behagar bestämma. Markägarna har ägandet i formell mening, men i praktiken är de livegna.
Statens baggböleri är värre, för staten har piskan som vapen för sin utpressning. Markägaren riskerar straff om han inte gör som han blir tillsagd. I Baggböle använde bolagen spriten som morot. Den lurade markägaren fick åtminstone en sup för besväret.
Eftersom statens makt är så stark och når så långt, måste den tyglas bättre än vad den enskilde markägaren behöver tyglas.
RSS – inlägg