Tålamod är en dygd.

Dess motsats är vrede. När jag ser på hur miljörganisationerna agerar idag, kan jag inte annat än reflektera över hur de fångats i en osund modern trend. Allt ska ske nu, på stört. De saknar det tålamod som är ack så nödvändigt i umgänget med naturen.
Jag har alltid hävdat att om du vill bestämma över en bit mark, köp den! Då får du själv betala priset för dina beslut. Du får också skörda frukterna, om du beslutat rätt. Det är ett i alla avseenden rättvist system för hur förhållandena mellan människorna och människorna och naturen regleras. Gammalt och beprövat kan man också säga.

Men dagens naturvårdare har inte tid att vänta på att de själva ska få råd att köpa den mark de vill bestämma över. De vill bestämma över andras mark, helst över all mark. Deras tålamod med sina medmänniskor tryter. Frågan är om det är ett tecken på en allmän brist på tålamod, även med naturen, att den inte uppför sig som de vill?
I så fall är det definitivt en brist på dygd för deras del. För att dölja denna brist eller som respons på sin egen omoral, låter de sin vrede rasa över de rättmätiga ägarna. Ja, vrede är den korresponderande synden till tålamod. I detta vredesmod utmålas alla markägare som ansvarslösa naturplundrare. Själva vill dessa naturens självutnämnda riddare inte med egna pengar ta det ansvar de kräver av andra. De vill inte uppbåda det tålamod verkligheten kräver.

Hur länge ska markägare och andra dygdiga människor tvingas visa tålamod med de övergrepp och den nesa de varje dag utsätts för i naturglorifieringens namn? Måste vi vänta till de ägandefientliga krafterna tröttnat eller insett att de för en orättfärdig kampanj? Lång väntan. Eller ska vi hoppas på att någon ny modefråga löser av och lättar på trycket för ägandet? Att individerna släpps fria för att avundens förkämpar finner något annat att ägna sig åt? Långsökt hopp.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tålamod är en dygd.

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Själva vill dessa naturens självutnämnda riddare inte med egna pengar ta det ansvar de kräver av andra”, en nog så viktig variabel i resonemanget. Än allvarligare är de lealösa publikfriande, skattefinansierade, röstköpande politikerna som omhuldar dessa individer som om de hade alla lösningar på ”DERAS” (politikernas) problem!
    Inlägget är otroligt lättbegripligt och välformulerat, Härligt!

    • mats skriver:

      Tack Samuel! Jag har mer på gång, men vi håller fortfarande på och vallar älgar fram och tillbaks över marken. Du vet de där djuren som det enligt jakthatarna bara är att gå ut i skogen och skjuta.

Kommentarer inaktiverade.