Åkermarkens skydd

Det finns ett rop på att skydda åkermarken mot exploatering. Problemet är och har i allt väsentligt varit ett lokalt skånskt problem. Det är där, i södra Skåne och delar av Halland, som i princip all mark kan användas som åker. Problemet med exploatering av skånsk mark sammanfaller med allt fler svenskars önskan om ett mildare klimat. Det ökar trycket på byggande i vår sydligaste landsdel med det varmaste klimatet. Närheten till kontinenten är inte heller någon nackdel i den efterfrågan.

Samma människor som vill rusa ut till åkermarkens försvar, är ofta samma som i skräck för klimatförändringar kräver kraftåtgärder. Paradoxen är väl att en klimatförbättring, som ett mildare klimat skulle innebära i Sverige, sannolikt skulle minska inflyttningstrycket på Skåne. Dels för att odlingsförutsättningarna förbättras norrut i landet, dels för att det blir angenämare att bo i ett mildare klimat.

Den tråkiga konsekvensen av ett skydd för åkermarken, är dessutom den vanliga inskränkningen i den enskildes rättigheter. Det blir enligt all erfarenhet en ökad svårighet för markägaren själv att bestämma över sin mark. En del debattörer vill ha ett skydd liknande strandskyddslagen, som i allt väsentligt är en lag mot markägaren. Däremot kommer exempelvis komuner som vill expropriera för byggande att få fortsatt gehör för sådant. Det är till och med stor risk att det de kallar ett skydd för åkermarken, men som inte är ett skydd för markägandet riskerar att bli kontraproduktivt. Om skyddet för åkermarken utformas så att det inskränker markägarens rätt att själv bestämma hur han vill använda sin mark, då minskar markens värde. Därmed blir det billigare för expropriatörer att lösa in marken till marknadspris och exploateringen kommer att öka. Det bästa skyddet är alltså att ge mer makt till markägaren och mindre till samhället och påtryckargrupper.

Det fanns en liknande rörelse på 70-talet. Då, precis som nu sprungen ur specifikt skånska problem. Den gången var det motorvägar som blev måltavla för kritik och motstånd. Det resulterade i att Sverige avbröt sin utbyggnad av ett modernt vägnät. Som bieffekt blev centerpartiet landets då bilfientligaste parti, ett motstånd man vårdat sedan dess. Trots att centerns kärnväljare är Sveriges mest bilberoende, framhärdar partiet i sin slentrianmässiga avoghet mot bilismen.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Åkermarkens skydd

  1. Måns B skriver:

    Men skydd av åkermark handlar väl i första hand inte om klimatförändringar även om det finns en indirekt sådan komponent. Det handlar om att det är bland Europas mest produktiva jordar för livsmedel. Ska man möta behovet av en växande befolkning (och det finns väl inget som tyder på att världsbefolkningen inte kommer att fortsätta öka) så kommer i framtiden dessa marker att behövas för att odla mat.

    Detta kommer inte att förändras nämnvärt med ett mildare klimat även om det kan bli aktuellt med andra grödor. Även om ett mildare klimat ger längre växtperioder på andra odlingsmarker så kommer produktiviteten inte i närheten av +10 jordarna i Skåne.

    Kontroversen ligger snarare i den accelerande urbaniseringstrenden i Sverige (som ju inte avviker från övriga världen i det avseendet). De senaste siffrorna på tillväxt (exempelvis i befolkning) visar inte att Skåne är den region som ökar mest i landet längre, men här finns naturligtvis en fortsatt ökande trend.

    Resonemanget om markpriser kan du ha en viss poäng i, men absoluta majoriteten av den exploatering av åkermark som sker i Skåne i dag sker på redan kommunalt ägd mark.

    Att det sedan i detta fallet, liksom i de flesta andra fall du lyfter här på bloggen, finns en motsättning mellan enskilda och allmänna värden (och intressen) och hur dessa kan/ska ställas mot varandra är en ju en i grund och botten intressant politisk diskussion som inte så ofta förs i klarspråk i Sverige i dag. Du och jag har ju en ideologiskt ganska skild syn på var den gränsen bör dras i de flesta sammanhang och jag känner få människor som tycker exakt lika i den frågan, rakt över hela linjen.

    • mats skriver:

      Vi har ju en inrikes migration som man slutat tala om. På 60-talet visste alla norrlänningar att AMS stod för ”Alla Måste Söderut”. Nu verkar det som att den stora flyttströmmen till Skåne och Halland (som jag tror leder ligan just nu i byggande på åkermark), är en bekvämlighetsflytt, inte en jobbflytt. Det är många 40-talister som flyttar till Sveriges mildaste klimat efter pensioneringen. Precis som amerikaner flyttar till Florida, Kalifornien och Arizona.
      Det är nog olika vilka argument de kommer med som vill skydda åkermarken. En del gör det med klimatargument. Inte för att Skånes jordar skulle vara hotade, utan för att de tror att andra jordar är hotade och en växande befolkning behöver mer mat.
      Jag hävdar dock att befolkningsökningen inte i första hand är ett försörjningsproblem, utan ett bekvämlighetsproblem och därmed ett socialt problem i vid mening. Friktion uppstår där anpassning måste till.
      Jag tycker inte att du och jag beskriver verkligheten så förfärande olika. Däremot tycks vi förorda olika lösningar på problem. Huvudfåran i min argumentation är frihet för individen.

  2. Måns B skriver:

    Mats
    Nä vi beskriver ofta världen ganska lika men har som sagt ofta lite olika lösningar. Huvudfåran i min är att det finns en del områden som marknaden och friheten inte klarar av, absolut inte alla dock.

    I fallet med åkermark tycker jag att det huvudsakligen handlar om resurshantering. Detta innebär naturligtvis en inskränkning i friheten för små och stora markägare. Men jag ser faktiskt inte varför man ska hyvla av Europas bästa åkermark och bygga på den. I mina ögon är det rent resursslöseri att lägga upp denna matjord i skyddsvallar eller andra deponikonstruktioner.

    Hade man transporerat den till annan åkermark och därmed höjt kvaliten på denna så hade jag haft lättare att acceptera det, men det är naturligtvis för dyrt.

    Jag gör ingen skillnad på om det är statlig, kommunal eller privat exploatering i detta fallet (även om det privata byggande är försumbart i sammanhanget och jag eg. inte har några större problem med det som sker).

    Klimatargumentet håller inte i just det här fallet inte i en relevant tidsskala i alla fall, däremot så kan befolkningsargumentet göra det, både i avseende på mat och bostäder.

    Att folk vill bo i Skåne har jag full förståelse för, men faktiskt inte att man måste göra det där alla andra bor (vilket ju i huvudsak är på åkermark), men jag är inte så mycket för det där med urbanisering för egen del ;).

    • mats skriver:

      Jag är fullständigt enig med dig att det är beklagligt att Skånes fina jordar bebyggs. Men jag ser inte hur politiker ska kunna skydda jordarna från politiker. De har inte rosat marknaden angående förnuft, självkritik, lagarnas efterlevnad mm. om man säger så.
      En annan liknelse är de förmodligen kastar ut barnet med badvattnet, vad avser markägarnas rättigheter. Jag tror att lösningen ligger i andra regler och styrmedel för bebyggelse, inte i en lagstiftning speciellt för åkermark.

Kommentarer inaktiverade.