Generositet är en dygd

Naturligtvis motsatsen till girighet. Om jag äger något, som jag betalat med ärligt intjänade pengar, är jag då girig om jag vill ha rätten att bestämma över det som lagligen kallas för mitt? Den som vill ta ifrån mig rätten att bestämma över mitt, är den generös med bekräftande av min rätt, generös med tillit till min förmåga att sköta mitt på ett ansvarsfullt sätt? Nej, självfallet inte.

Att vara generös måste väl innebära att vara givmild med något man själv har och frivilligt delar med sig av. Den som tvingas avstå något av sitt mot sin vilja, den är utsatt för ett rån, inte generös. Den som delar ut andras ägodelar till någon tredje part är inte heller generös, det är häleri.

Hur kommer det sig då att det finns så många människor som tycker att de är goda när de förbryter sig mot vedertagna dygder? Hur kommer det sig att det finns ännu fler som röstar på eller på annat sätt stöder och gynnar dessa människor som är ”goda” med andras tillgångar? Är de bara felinformerade, dåligt uppfostrade, eller vad?
Hur kommer det sig att jurister, filosofer i etik vid våra universitet, tjänstemän och andra som har till uppgift att vaka över rättvisan i samhället godtar de lama förklaringar dessa förskingrare kommer med när de är generösa med andras egendom? Man kan ju tycka att de borde veta bättre och skynda till rättvisans försvar.

Nej, mitt resonemang här är inget försvar för girigheten. Det är fortfarande en dygd, en god gärning att vara generös med det man har, om man har, om man tillåts att ha. Självutplåning hör inte till dygderna, Tvärtom, man ska inte sätta sitt ljus under en skäppa. Kom ihåg att charity begins at home. Man kan inte vara generös med det som redan tagits ifrån en. Grundförutsättningen är naturligtvis att man har friheten att bestämma själv.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Generositet är en dygd

  1. B-J Bjurling skriver:

    Det här är Mats när han är som bäst. Nya sätt att tänka – ”som nya bäckar i ett rum”. Jag har förstått att dygdetik ligger i tiden, men som novis får jag tacka för lektionen.
    Angående akademikernas passivitet har jag observerat att de främsta antropocentrikerna ofta är vetenskapsteoretiker och (ev.) sociologer. Bland filosofer (teoretiska och praktiska) finns alla sorter, men på de universitet som har teologiska institutioner förefaller ju etik (och livsåskådning) vara revir som teologerna pinkat in. Jag är rädd för att vi därmed får bocken som trädgårdsmästare…

    • mats skriver:

      Väl bekomme! Återstår två dygder, vi får se vad det kan bli.
      Ajbaja, i en religiös kontext hade det väl varit en stor synd att måla prästerskapet med bockfot!

Kommentarer inaktiverade.