Landskapets upplevelsevärden

När jag spårar utvidgningen av allemansrätten och krympningen av äganderätten bakåt så visar sig regeringens upprättande av 16 miljökvalitetsmål vara en viktig startpunkt för utvecklingen. Miljökvalitetsmål infördes av den socialdemokratiska regeringen 1999 och samlades av alliansregeringen i en proposition 2009. Jag minns när de presenterades att jag tyckte det var flum och att det inte kunde tas på allvar. Men självklart tog våra alltid kleptoalerta byråkrater saken på största allvar. Verk och myndigheter började utreda stort och smått som kunde snuva medborgarna på deras frihet och egenmakt. Att överföra denna medborgarrätt till ouppnåeliga, oavsättliga tjänstemän blev målet. Arbetet kanaliserades så att merparten av rapporterna fick Boverket som utgivare. Där huserar en av svensk politiks större ministerfloppar de senste decennierna, socialdemokraten Ines Uusmann, som generaldirektör.

I rapporten Landskapets upplevelsevärden (2007) kan man få läsa om en studie som gjorts för att kartlägga folks inställning till naturupplevelser. Patrik Grahn på SLU i Alnarp verkar vara en av de mest engagerade i projektet. I rapporten samsas så uppseendeväckande observationer som att folk vill ha natur som är vacker, den ska ge lugn och ro, samt pigga upp och stimulera. Det får gärna vara orörd natur, väg- och stiglöst land med toaletter belysning och upplysningsskyltar.

Det hela utmynnar i luftiga kravlistor. Vi får veta att ett antal mål identifierats och att de på något magiskt sätt ska implementeras. Hur det ska gå till, vem som ska betala och hur markägarna ska ersättas eller ha rätt att säga nej, avslöjas inte.
”Målet är att inom 300m från sin bostad ska alla ha ett naturpräglat område där individen kan uppleva lugn och ro, ostördhet och avkoppling.”

Uttrycket biologisk mångfald används genomgående utan att ges en vetenskaplig eller stringent definition, det blir istället lite som det passar till vad man vill påstå. Rapporten hänvisar exempelvis till en rehabiliteringsstudie från SLU Alnarp, där det påstås att biologisk mångfald är en viktig parameter för återhämtning och avkoppling.
Men i en studie från Kristianstad visas att de naturtyper som har stor biologisk mångfald inte är attraktiva för rekreation och avkoppling. Det är istället natur som på ett tydligt sätt hävdats av människan, vilket innebär att ett urval organismer prioriterats fram, som är viktigast. Biologisk mångfald är så att säga viktigast endast för den biologiska mångfalden.

Utifrån sin egen flumiga utredning på grundskolenivå föreslår de en massa mål som bör vara tvingande. Som ”Alla ska ha tilltalande och trygga områden för rekreation och fysisk aktivitet inom 5 till 10 minuters gångavstånd från bostaden.”
Eller ”Alla skolor ska ha ett naturpräglat område inom 100 m.”

De berör vid flera tillfällen trygghet som en viktig faktor för att lyckas koppla av. I studien har det framkommit att främst kvinnor känner otrygghet, de som bor i tätort känner större otrygghet än de som bor nära natur. Vid besök i natur är det fler av de som kommer från tätort än de som bor nära naturen som känner otrygghet. De som bor i tätort tar alltså med sig sin känsla av otrygghet ut i naturen. Men den slutsatsen missar man att göra.

I slutsatsen skriver man att ”alla bör få tillgång till fler än ett naturpräglat område som innehåller samtliga fyra upplevelsevärden inom 300 meter från sin bostad.”
Vem ska betala för att detta ska bli verklighet undrar man? Hur tomt har de tänkt sig att det ska bli i Stockholm blir nästa fråga. Ostördheten är ju en av de viktigaste trivselfaktorerna vid friluftsrekreation. Det bör således vara ganska få som har samma grönområde som sitt primära rekreationsområde.

Att det är i denna anda av annektering av till bostaden närliggande mark som värnet av allemansrätten blir en väsentlig del av byråkratins sätt att försörja medborgarna med vad byråkratin lovat blir alldeles uppenbart. Jag kan inte se något spår av ens försök till att problematisera kring olika filosofier om natursyn, inget om jurudisk filosofi, inget om äganderätt, inget om ekonomi för genomförandet. Det är en skrämmande läsning i offentlig aningslöshet. Eller är det en skenbar aningslöshet som döljer en mycket skickligt orkestrerad statskupp?

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Landskapets upplevelsevärden

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Ju mer Du gräver ju ängsligare och mer förtvivlade blir vi.
    Allt detta bakom ryggen på de flesta av oss och konsekvenserna är fullständigt
    oöverskådliga även om vi kan begripa att man vill stjäla allt ifrån oss!
    Politikerna har aldrig stått så ynkliga och ringaktade som nu.

    • mats skriver:

      Jo, det är en rysare att läsa dessa myndighetsdokument. Men du vill väl inte att jag slutar bara för att du blir mörkrädd?

  2. Jesper skriver:

    Det var med stor glädje jag fann denna blogg som skall läsas från pärm till pärm från och med nu.

    Du kanske har berört detta i något inlägg men jag för fram det i alla fall. Enligt mitt förmenande är den allmänna förvirringen kring äganderätten till just ”natur” ett svenskt fenomen som står att finna i allemansrättens pedagogiska funktion. Tillgängligheten har över tiden förväxlats med och utvecklats till en slags ”allemansägorätt”.

    Det är ett gigantiskt arbete att utbilda människor i vad som är vad när det kommer till natur. Själv brukar jag kalla mina åkrar och skogar för industrimark. Det är pedagogiskt för på frågan om varför jag säger så kan jag hänvisa till avkastningen, investeringen och underhållet.

    Återigen, strålande blogg!

    • mats skriver:

      Hej Jesper, kul att du hittat hit!
      Jo, jag brukar också kalla privatägd mark för industri, för där pågår hela tiden produktion, även om inte VD anträffas i skogen och stämpelklockan saknas.
      Skrev något sådant under den senaste månaden vill jag minnas.

Kommentarer inaktiverade.