SNF och demokratin

I ATL 24/1 får vi en inblick i något som jag haft på känn ett längre tag. Det är Annika Jörnemark, styrelseledamot i Gotlandsavdelningen av SNF som skriver att förbundsledningen fjärmar sig allt mer från avdelningar och medlemmar. Storparten av medlemsavgiften går till förbundskansliet i Stockholm. Allt mer av de frågor som drivs har stockholmsperspektiv.

Gotlänningarna har varit ofina nog att ställa frågor och motionera om detta. Som straff har de blivit bojkottade och utfrusna av förbundsledningen, som inte längre svarar på kontakter från Gotland. Ledningen har också taigt sin hand från Lilla Karlsö, en fastighet som SNF äger och ska förvalta. Man struntar alltså i det markägaransvar för naturvården som man så gärna och högljutt påminner om att andra markägare har.

Det är inte heller första gången man hör talas om att fastigheter med höga naturvärden som skänkts eller testamenterats till SNF missköts eller rent av skövlas. Hur står det till med moralen? Hur står det till med medlemsdemokratin? Har det blivit en bekväm födkrok att svindla godhjärtade men godtrogna medlemmar?

Det här inlägget postades i Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till SNF och demokratin

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Nej, men säkert med hot eller utpressning om en för socialister anpassad lagstiftning!

Kommentarer inaktiverade.