Oilslick!

Iran har beslutat sluta sälja olja till vissa EU-länder. Än se’n? Det är väl internationell kapitalism, de får sälja till vem de vill?
Jo, det får de. Men kalla det inte kapitalism. Iran är med i OPEC, det är en kartell som i 40 år har sett till att den troligen viktigaste råvaran i hela värden inte har handlats med på marknadsmässiga villkor. Denna kartellbildning har godkänts som legitim handelspartner av alla stater på Jorden. Av vissa har den till och med godkänts som den enda legitima oljehandelspartnern. Här har de demokratiska och de frihetliga  staterna, (om det nu finns några sådana) gått med på att i stor och internationell skala sanktionera det som de på hemmaplan förbjuder sina medborgare och företagare.

Oljkriserna på 70-talet är en mycket viktig förklaring, om än inte så ofta använd, till miljörörelsens drömmar om alternativ energi. Alla, även miljömuppar, vill vara fria, eller åtminstone oberoende. Med OPEC inskränks denna frihet. Även direktörer och industrialister vill vara fria och oberoende. Därför fann de gemensamma intressen när klimathotet dök upp. Därför har denna megalögn fått politikernas välsignelse. Därför har detta falsarium kunnat fortgå i 20 år utan att media gjort ens en symbolisk ansträngning att avslöja bedrägeriet.

Oberoende från OPEC är väl bra? Jo, men i en marknadsekonomi där många av dessa länder endast har sand att erbjuda som alterntiv exportvara hade de inte haft något annat val än att sälja olja till marknadspris om de ville öka sina exportinkomster och höja nationens levnadsstandard.
Nu har oljeinkomsterna mestadels gått rätt in på härskarnas privata konton och inte kommit till användning för att höja nationernas levnadsstandard. Man kan skylla på det kalla kriget och att vi inte hade något val om vi ville undvika ett nytt världskrig, en global depression, svält och fattigdom i väst om vi inte accepterat OPEC.

Men det kalla kriget tog slut innan klimathotet dök upp (det varma kriget?). Så vad har vi gjort för att för att reformera olje- och energimarknaderna på affärsmässiga villkor efter det kalla kriget? Nada, njet, niente, nix, nil, zilch, inte ett jota!

Tjugo år efter det kalla krigets slut tröttnade folken i de arabiska OPEC-länderna på sin inhemska situation och skapade sin egen vår, utan vår hjälp. Hur villiga kommer de att vara att göra bra affärsmässiga oljeavtal med oss nu? Motviljan, oförmågan att ta tag i de demokratiska och marknadsekonomiska frågorna efter murens fall kan komma att stå oss dyrt ännu lång tid framöver. Världen behöver inte fler Hugo Chavez.
Men vi behöver vår egen vår, där sanningen om energin, hela sanningen, kommer fram. Där de politiska tårna får tåla den behandling sanning och demokrati kräver.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.