Ur spår är tiden

Nu är jag kanske gnällig, men det är något konstigt med järnvägen i Sverige. Jag skjutsade en besökare till Hallsbergs Järnvägsstation, en av de största knutpunkterna i Sverige. Det fanns inte en enda skylt som talade om hur man kommer till järnvägsstationen, längs vägen. Man fick köra på skyltningen Hallsberg C. Men inte ens när man kom fram till stationen fanns det någon skylt, inte ens på stationshuset! En liten skylt på parkeringsplatsen förkunnade att den var avsedd för stationens besökare. Jag tycker att det är svagt. Det är inte alldeles självklart när man kommer till en främmande ort hur man ska hitta till järnvägsstationen. Däremot när man kör därifrån, då är det skyltat i varenda korsning hur man ska köra för att komma ut på E20, med mera.

Väl på stationen upptäckte vi att där inte längre finns några skyltar som talar om var i tåget olika vagnar finns. Det kunde de hålla ordning på hur lätt som helst i den gamla manuella, analoga tiden. Nu gapade de gamla skyltställen tomma och grå. Det tåg vi väntade på är ett av de längre persontågen i Sverige, som tar upp hela perong 5, både A och B. Det skulle vara smidigt för alla parter om man redan från början kan ställa sig ungefär på rätt ställe innan tåget kommer in. Hur svårt kan det vara i vår digitala tid att ordna en digital informationstavla för detta? Tågmästaren i Göteborg vet precis i vilken ordning vagnarna lämnar Göteborgs station. Det är ingen som ändrar denna ordning under resan. Det vore en enkel sak att knappa in denna ordning på en dator och skicka en signal till alla informationstavlor längs resrutten. Ingen tågpersonal på plats i Hallsberg hade en aning om hur tågsättet såg ut eller var vagnarna skulle stanna.

Dessutom skulle min gäst resa till övre Norrland. Tåget skulle komma in från Göteborg till Hallsberg och sedan gå direkt som nattåg till Norrland. Två timmar från Göteborg var tåget redan en halvtimme försenat. Vid en perfekt och problemfri årstid i alldeles normalt väder med växlande molnighet utan nederbörd, tappar man 35 minuter. Hur är det möjligt?

Jag har haft många järnvägsanställda i släkt och familj tidigare. De visste på minuten när, alla tåg som passerade vilken järnvägsövergång och vem som körde tåget vilken dag i veckan som helst. De hade koll på allt som hände på såväl station som bangård. Ingen av dem lever längre, men de skulle inte tro mig om jag fick möjlighet att berätta denna eller liknande (och tyvärr vanliga) historier ur verkligheten för dem.

Vi har vetat i decennier, genom såväl utredningar som årsredovisningar och revisioner att det mesta av svensk tågtrafik är en gigantisk förlustaffär. Det är dags att på allvar ställa frågan vad vi ska ha denna Ebberöds bank till?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.