Blood on the land

Många företagare och organisationer utan egen mark vill ha tillgång till andras för sin verksamhet. Man vill kunna skicka ut sina fiskare, sina ryttare, sina cyklister, kanotister och andra äventyrare att ta för sig av det andras mark har att erbjuda. Men man vill inte betala för den rätten.

Låt oss ta exemplet hästar. En häst som passerar en gång, gör inte så stor skada, även om den tar sig en tugga ätbart i förbigående. Två hästar gör lite mer skada. Flera hästar varje dag, gör definitivt skada som en markägare inte ska behöva tåla utan att kunna säga nej eller få den ersättning han kräver. Notera att jag inte skriver skälig ersättning. För i Sverige brukar det tolkas som den ersättning staten anser skälig. Något som man vanligtvis inte kan opponera emot. Nej, ersättning ska vara den markägaren begär, eller så får man avstå. Så enkelt är det.

Sedan urminnes tider får man inte låta sina djur beta på annans mark. Då var det oftast en vallare till fots som utövade tillsyn över flera djur. Det hände ibland att djuren tog sig in på grannens mark utan att vallaren kunde avstyra det hela. Då fick man göra upp i efterhand.

Men om det sitter en vallare på varje djur och dessa vallare avsiktligt styr djuren  in på grannens mark, då kan det väl inte bli mer tillåtet? I all rimlighets namn måste det vara möjligt att kräva högre ersättning när brottet begås av flera personer i organiserad form och med avsikt att tillskansa sig annans avkastning från dennes mark.

För den som inte förstår resonemanget anbefalles ett studium av detta avsnitt av Bröderna Cartwright, Blood on the land. Lyssna till Ben Cartwrights argument för försvaret av sin egendom.

http://www.youtube.com/watch?v=ITaMkVTBO0o

 

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Blood on the land

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    När våra svenska politiker förlorat alla möjligheter, även med sitt våldsmonpol att skydda den enskilde medborgarens liv och egendom återstår det i princip endast en möjlighet, ”låt varbölden spricka”. Men vem önskar sig anarki?

    • mats skriver:

      Som jag ser saken är det staten som bistår med anarkin, för kunna komma in och hävda att de ”räddar” situationen.

Kommentarer är stängda.