I goda händer när det smäller?

Efter biografskjutningen i Denver blev det långa köer hos vapenhandlarna i staden. Det var vanliga medborgare som ville ha ett eget legalt vapen för självförsvar. Det är en fullt begriplig och logisk reaktion från deras sida. De människor som är kapabla att själva få sin egen vardag att fungera är de som är både friast och tryggast. Det gäller alldeles oavsett om det handlar arbete, mat, boende eller självförsvar.

I Sverige var kommentarerna ögonblickligen fördömande över amerikanska vapenlagar. Vanligen också helt felinformerade om vad som verkligen gäller i de olika staterna. Man tyckte att de borde lära sig av Sverige. Trots att det finns delstater med restriktivare lagar än Sverige, dock ej Colorado.

Efter en vecka hade president Obama skaffat sig mod att kräva kraftfulla restriktioner för vapen.

Vad säger då erfarenheten? Illegala vapen används av brottslingar för två syften, dels mot varandra och dels vid rån. Men sällan för att urskiljningslöst skjuta mot civila. Det ligger liksom inte i deras ekonomiska intresse.

I Israel anser man att det är så värdefullt för den allmänna säkerheten att medborgarna är beväpnade till vardags. Därifrån finns flera exempel på att skadorna tack vare detta minimerats vid attentat. I vissa counties i USA har man skyldighet att ha ett vapen hemma för kunna skydda sitt hem. På dessa ställen är brottsligheten extremt låg.

Civila legala vapen har använts i Europa vid några tillfällen riktat mot en mer eller mindre specificerad allmänhet, i Finland, Holland, England, Frankrike, Sverige och Norge. Jag räknar här inte in vad vi kan kalla ”familjedraman”. En färsk svensk undersökning visar dock att i de län där jaktvapen är vanligt förekommande är våldsbrotten färre än där jaktvapen mindre vanliga. Legala vapenägare är även rent allmänt mer laglydiga än icke vapenägare. Man är rädd om sin licens helt enkelt.

Det finns inte något som styrker tesen att trygghetsnarkomaner skapar den största tryggheten. Tvärtom är min personliga och andras sorgliga erfarenhet att det är de fega medmänniskorna som är de farligaste. Det är de som sviker när de behövs som bäst. Att helt förbjuda civila legala vapen fungerar därför inte. Kvar finns ju dels de illegala och dels alla tjänstevapen, att användas mot en obeväpnad allmänhet. Mattias Flinck använde sitt tjänstevapen.

Att handskas med vapen och inse deras potential till stor skada är ett effektivt sätt att minska riskerna. Det är att bygga upp respekt för vapen som verktyg. Den som är van att handskas med kommer att söka varje annan lösning innan vapnet tas fram. Att det dessutom är roligt att skjuta prick är bara en bonus.

De politiker som är beredda att införa strängare vapenlagar för att döva en opinion av trygghetsnarkomaner anträder en farlig väg. Vad ska man sedan förbjuda? Förskärare? Det skadas och dödas fler människor med kniv än med skjutvapen i Sverige. Varje hushåll kan få ansöka om licens att inneha en förskärare. Detta kan beviljas om kniven alltid är slö och förvaras i låst utrymme.

Trygghet skapas av medborgare som är myndiga att själva ta ansvar för sin säkerhet och för det samhälle de lever i. Det skapas inte av lagar som påbjuder att man i trygghetsberoende passivitet ska sätta sig i garderoben och suga på tummen varje gång något otäckt händer.

Debatt finns även på Newsmill.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till I goda händer när det smäller?

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Vid all den lagstiftning som korrupta politikers fantasi kan uppbringa till försvar för sin egen existens är det alltid de oskyldiga som drabbas. Den svenska lagstiftningen är näst de hysteriska engelska vapenlagarna typiska skräckexempel.

Kommentarer inaktiverade.