Eljest

Det finns ord som i rikssvenskan avlövats till att endast innehålla sin denotation. Alla eller de flesta konnotationer är borta. Eljest är ett sådant gammalt uttryck som i Norrland kommit att behålla sina konnotationer, kanske de till och med utvecklats en aning.

I rikssvenskan kan man använda och förstå ordet eljest i följande mening. ”Den som hotar polisman eller eljest hindrar myndighetsutövning, dömes till böter.” Här betyder eljest ”på annat sätt”.

På annat sätt är också den person som i norr betecknas ”som eljest”. Vanligen är denne milt avvikande, inte helt utanför gränsen för det normala och acceptabla. Det är ordet ”som”, som modererar detta.

Påstår man att någon är eljest, då är moderationen borta. Då kan det rent av betyda brottsligt annorlunda. Homosexuella har ofta betecknats eljest, men via moderationen som eljest och en sentida allmän acceptans närmast kommit att betraktas som normala.

Hur är det eljest då? Jo tack, hä’r som eljest vara gift!
I översättning: hur är det annars (för övrigt, bortsett från tidigare avhandlade ämnen) då? Jo tack, det är bra, men det är viss skillnad att vara gift (jämfört med det tidigare tillståndet, ungkarl)! Med detta menas inte att det är oangenämt, men det kräver en viss anpassning.

Eljest är det som vanligt i världen. Det vill säga precis som i trekammarbrunnen så flyter de stora skitarna ovanpå.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Eljest

  1. Errbe skriver:

    Flera bidrag med anledning av dagens tidningsläsning:

    I stort sätt kan man säga att. . . Rätt: I stort sett kan man. . . d.v.s sett i stora drag. Inte några särskilda ”sätt”

    . . . fylld till bredden. Rätt: . . . fylld till brädden. Brädden är den understa delen av överkanten på ett kärl, där det börjar rinna över om man fyller på mer. I tekniska sammanhang talar man om ”bräddavlopp”.

    . . . bilen klövs i två delar av tåget. Rätt: . . . bilen slets i två delar. (eller kapades).

    Förståelsen av skillnaden mellan klyva och kapa tycks obefintlig inom journalistiken, kanske även inom Svenska Akademien. För båda anger dess ordlista ”dela i två delar” utan att tillägga att det i fallet klyva är att dela på längden och i fallet kapa är att dela på tvären.

    Det är alltså synnerligen osannolikt att tåget delade på bilen i två lika långa bitar. Den journalist jag talade med förklarade att ”klövs” lät mer dramatiskt.

    • mats skriver:

      Håller helt med. En annan distinktion ofta undflyr journalisterna är den mellan växt och vuxit. För att nu inte nämna ofoget att påstå att alla beslut ”klubbas igenom”, när de faktiskt beslutas, antas, godkänns, godtas eller liknande.

Kommentarer inaktiverade.