Biotoper kommer och går

En analys av jordbruksverkets rapport om det generella biotopskyddet, del 2. (del 1 igår)

För att ge en aura av seriositet och insikt har man i utredningen dels gjort en enkät i tre delar och dels gjort beräkningar på vinster och förluster med ett förändrat biotopskydd. Enkäter har gått ut till länsstyrelserna, till LRF-distrikten och till fristående växtodlingsrådgivare.

Notabelt är de stora skillnaderna hos länstyrelsens tjänstemän om vad ett skydd innebär och hur det ska upprätthållas. Om jag inte visste bättre skulle jag misstänka att en del tjänstemän drivs av en personlig agenda mer än av sitt uppdrag. Medan andra styrs av förnuft och respekt för både lagen och individen. Men i Sverige är ju alla lika inför lagen, så det är säkert bara en missuppfattning från min sida.

Rapporten slår fast att alla skyddsvärda biotoper som omfattas av det generella skyddet skapats över tid genom enskilda bönders arbete med sin mark och med dess grundläggande förutsättningar. Rapporten visar också på insikten att biotoperna inte funnits i evig tid och inte kommer att bestå utan riktad skötsel. Ändå dras inte slutsatsen att nya biotoper kommer att uppstå som resultat av dagens och framtidens bönders arbete. Den riktade skötseln antas bara finnas där, utan att vara en företagsekonomisk kostnad eller en samhällsekonomisk intäkt.

Inte heller redovisas att vi med Darwins insikt vet att ingen biotop kan bevaras av människans hand om den utsätts naturens eget förvandlingstryck. Så inget kan bevaras som det är, men biotoper, mer eller mindre särpräglade, kommer ändå alltid att finnas och uppstå. Men det ligger väl utanför utredningens uppdrag att redovisa.

Påfallande många bland såväl LRF:s svar som de fristående rådgivarna anser att det i deras område inte är någon idé att begära dispens från biotopskyddet för att kunna rationalisera sitt brukande. Det är heller inget giltigt skäl för dispens enligt reglerna. Samtidigt förundras vissa tjänstemän över att städernas infrastruktur så gott som alltid får dispens för sin utveckling och rationalisering.

Lantbrukets stagnation i mellanbygder redovisas som bekymmersam och vissa kopplingar görs till biotopskyddet. Så viss insikt om problembilden finns, men inga reella förslag till åtgärder. Inget i stil med frihet, verklig äganderätt och rådighet över marken i böndernas händer.

Några försök görs att med exmpel visa på vinsten för bonden med borttagande av ett dike eller stenmur. I samtliga fall noteras rationaliseringsvinster. Ibland stora, ibland mindre. Men utredningen sätter sig själv till doms över vilka som kan vara skäliga. I verkligheten är det bara brukaren som kan göra den bedömningen korrekt.

Utredningen fastnar för att vid en erhållen arealstorlek om 5-8 hektar efter biotoprationaliseringen avtar vinsten för brukaren så att det inte längre är motiverat i förhållande till samhällskostnaden. (Jag återkommer till samhällskostnaden.) Det måste vara därför de kan odla vete så billigt på Prärien och i Australien, för deras åkrar är sällan större än åtta hektar, eller? Vad som är rationellt beror så mycket mer på vilka grödor som är aktuella och gårdens storlek i övrigt, alltså hur mycket man ska hinna över på en säsong.

Det görs ingen reflektion över rationaliseringsvinster av borttagna åkerholmar i kombination med åtgärdade diken och murar. Inga intäkter beräknas från själva åtgärden. En stenmur kan idag krossas på plats relativt billigt och enkelt. Det därvid erhållna gruset kan sedan användas till gårdsplaner och körvägar på fastigheten eller säljas. Gruset kan vid behov också krossas mycket fint och mer eller mindre omfattande landscaping-åtgärder vidtas där gruset läggs i botten på fläckar med dålig bärighet.

Det är få saker som för en bonde är så tillfredsställande som att för första gången inlemma nybruten mark i den ordinarie växtodlingen. Då öppnas nya perspektiv och vyer, både bokstavligen och bildligt. Luften blir lättre att andas och stressnivån sjunker.

Det samhälls- ekonomiska priset (= marginalvärdet vid optimal mängd) är baserat på vetenskapliga värderingsstudier. Detta pris omfattar alla (positiva) kollektiva nyttigheter knutna till landskapselementet, dvs. biologisk mångfald, kulturarv och övriga sociala kvaliteter. Priset har fastställts med hänsyn till samhällets marginalnytta, som estimerats dels direkt från befintliga WTP-studier, dels från ekologisk bristanalys (Artdatabanken)…Metoderna för skattning av samhällsekonomiska värden har utvecklats väsentligt, men estimaten är ändå behäftade med avsevärd osäkerhet.

Är det någon som tror på det där? Hur långt är ett snöre? Oavsett vilken metod man använder så kommer man att finna ett värde som stöder det beslut man vill fatta. Metoderna är konstruerade för det ändamålet. De ska utgöra ett fullvärdigt cirkelbevis. Vilket framgår av följande citat.

För den vinstmaximerande lantbrukaren är det företagsekonomiska nettonuvärdet som avgör ifall en åtgärd är lönsam eller inte. Om målet är samhällsekonomiskt effektiva lösningar är det i stället det samhällsekonomiska nettonuvärdet som bestämmer vilka landskapselement som bör tas bort eller bevaras. Skillnaden mellan dessa lönsamhetsvärden kan motivera politiska åtgärder som reglerar företagarnas beteende i samhällsekonomiskt önskvärd riktning.

Jäpp, kommandoekonomi förordas. Vad är egentligen samhällsnyttan av att hindra människor och verksamheter från att utvecklas så bra de kan?

Utredningens slutsats blir att det behövs mer regler. Vem hade kunnat tro det? Man efterlyser fler detaljerade regler som i detalj talar om vad ”samhället” = Staten ska vaska fram för biotoper hos den enskilde brukaren. Det finns även positiva signaler och viss insikt om det fåfänga i att staten ska lägga sig i vad enskilda gör med sin egendom. Men förändringsbenägenheten är alldeles för låg för att kunna resultera i en hållbar utveckling för landsbygdsföretagen.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Biotoper kommer och går

  1. Gunnar Eklund skriver:

    ”Inte heller redovisas att vi med Darwins insikt vet att ingen biotop kan bevaras av människans hand om den utsätts naturens eget förvandlingstryck. ”
    Dessutom tycks det som om etablering av skydd gör just den platsen otjänlig för just den arten, som skulle skyddas. Skyddet innebär att miljön ändras av brukandeförbud mm.
    Länsstyrelsens representanter har vid sådant påpekande svarat att det ju finns annat skyddsvärt i omådet.

    • mats skriver:

      Jo, självinsikten om det egna sjukdomstillståndet är inte det bästa bland våra myndigheter.

  2. Thomas skriver:

    Man måste vara medveten om att detta är politiska åtgärder!
    Parallellen til utvecklingen för hundra år sedan är ju så tydlig!
    Syns inte det!?
    Miljöskydd,djurskydd,handel, jonäjmit….

    • mats skriver:

      Moralskydd, industriskydd och judeskydd som det bestämdes i Berlin?

  3. Bertil skriver:

    Länsstyrelsen hindrar landsbygdsutvecklingen

    På de flesta håll i landet har det inte blivit lättare alls att få bygga i strandnära lägen, och särskilt inte där avsikten var att underlätta. Byggandet i strandlägen har gått i motsatt riktning sedan lagen ändrades 2009. Det har hunnit bli år 2013 ännu har denna lag inte kommit igång.

    Lättnadsreglerna i strandskyddet kom faktiskt till för att underlätta för landsbygden att överleva.
    Länsstyrelsen fortsätter och stoppar nästan allt byggande i strandnära lägen.

    Den nya lagen om strandskydd som kom 2009 och bör verkligen ändras så att Länsstyrelsen inte har rätt att pröva och upphäva strandskyddsdispenser som det är idag.

Kommentarer inaktiverade.