Britons never shall be slaves

Englands inrikesminister Theresa May har rest frågan om England ska säga upp avtalet om EKMR helt och hållet. Det är alltså inte bara hennes chef och premiärminister som är frågande till medlemsskapet i EU. Hela tory-regeringen och stora delar folket verkar tycka att det räcker mer än tillräckligt med utländsk inblandning i inhemska brittiska affärer.

Det som fått frågan på banan denna gång är Englands beslut att utvisa den muslimske predikanten Abu Qatada till Jordanien. Där riskerar han en rättgång där bevis åtkomna genom i EKMR olagliga metoder (tortyr) används, vilket innebär en icke rättssäker rättegång och därefter dödsstraff. Den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har stoppat utvisningen och den rättsprocessen mellan UK och EU, eller rättare ECHR, har nu nått sitt slut.

I ett tal på en konservativ konferens lovade May att frågan måste ställas innan valet 2015. Frågan är känslig eftersom England inte har någon konstitution som garanterar motsvarande rättigheter till sin egen befolkning. Men May menade att det kan lösas genom att i tid innan uppsägningen av EKMR författa en egen Bill of Rights för UK.

Hon poängterade sin syn att lagen ska skydda rättskaffens medborgare från övergrepp från staten och vara ett stöd för staten att skydda dess medborgare från brottslingar. Det finns ingen anledning att låta lagen bli ett skydd för de grövsta brottslingarna, på skattebetalarnas bekostnad.

Här finns en tydlig skillnad mellan konservativ och humanistisk människosyn, där konservatismen gärna delar in människor i onda och goda. Medan humanismen ser alla människor som i grunden goda, eller i vart fall värda att behandlas som goda i humanitetens namn.

Själv står jag med ett ben i vardera läger. En indelning i onda och goda riskerar att leda till häxjakt. Det har hänt och kan hända igen. Men en tandlös humanism riskerar att lika effektivt överlämna all makt till de verkligt onda. Det vill jag inte heller riskera.

En sak är dock säker, dessa frågor är inte avgjorda en gång för alla. Både britter, svenskar och övriga européer gör klokt att i att rusta sig filosofiskt och praktiskt för ännu en debattrunda om våra rättigheter. I samband med den debatten är det av vikt att klargöra skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Britons never shall be slaves

  1. Niklas skriver:

    Vad som är ont respektive gott är subjektivt, inte objektivt.

    • mats skriver:

      Visst är det så. Det är därför risken för häxjakt finns där. Samtidigt finns det vissa grundläggande koder för uppförande som vi kan se även hos djuren. Där skulle man kunna tala om en nedärvd uppförandekod, vilken definierar ett slags rangordning av ont och gott.

Kommentarer inaktiverade.