Globescan har i 20 år frågat människor i 12 länder om deras miljöoro. Frågorna har gällt vattenbrist, vattenförorening, råvarubrist, luftförorening, biologisk mångfald, klimatförändring, samt bilars utsläpp. Oron i samtliga områden nådde en topp runt 2008 alltså året innan climategate-breven, eller det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn 2009 om man så vill. Med lite olika fördröjning har sedan oron störtdykt. Från toppar nära 70% av de tillfrågade som tycker att situationen är mycket allavarlig (very serious) till under 50% år 2012. Under de 20 år som undersökningen pågått har oron aldrig tidigare varit så låg.
Analytikerna tror att det är den fallerande ekonomin som får folk att se frågorna med andra perspektiv. Det är säkert en god delförklaring, men även så att all den bluff och alla de fel som avslöjats runt IPCC har fått folk att tvivla på riktigheten i de larm som levereras. Det är 22812 människor i Brasilien, Kanada, Kina, Frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Mexiko, Nigeria, Turkiet, Storbritannien och USA som tillfrågats. Dessa tillhör alltså världens största ekonomier och befolkningar. Med andra ord, även de största utsläppsländerna med avseende på koldioxid. Om de slutar bry sig om eventuella effekter av CO2-utsläppen, då kvittar det fullständigt vad övriga världen oroar sig för eller vidtar för åtgärder.
Internationellt väcker undersökningen viss uppmärksamhet, men i svenska MSM är det som vanligt DDR-stumt.
RSS – inlägg
Instämmer, men även här finns det anledning till ”intern” kritik mot bl a Climate Scam. Därför att deras argumentation har ett felaktigt fokus: på den globala hotbilden. Men sådana bedömningar har ingen som helst relevans för slutsatserna om enskilda länder, allra minst för Sveriges vidkommande. Riksdagens klimatpolitik är m a o en katastrof HELT OBEROENDE av vad man tror om växthuseffekten. De hundratals miljarder som försnillas på elcertifikat, vindkraft mm har nämligen inte minsta effekt på de globala utsläppen eller på klimatet. Ren och skär symbolpolitik är vad det handlar om. Bara heltäckande globala överenskommelser kan påverka klimatet, om det nu, mot förmodan, skulle behövas.
Återigen har dårskapen stöd av tigande ekonomer, inklusive Svenskt Näringsliv, som borde begripa sammanhanget och avvärja detta oerhörda slöseri – som förstås underminerar statsfinanserna och sänker välståndsnivån. Att Fredrik Reinfeldt inte bara passivt sväljer centerns och mp:s hållbarhetshyckleri, utan själv orerar i samma anda, helt klart mot bättre vetande, borde vara skäl nog för ett ledarbyte. Han går till historien som en av borgerlighetens och medborgarnas värsta svikare, någonsin. Segern 2006 var förstås en bedrift, men den gången röstade väljerna i högre grad MOT Persson än FÖR Reinfeldt. Och nu har han spelat bort sin och Alliansens vinst, till stor del p g a en huvudlös klimatpolitik. En genant historia.