PPP, gränsvärde och varg

Senaste veckan blev det disukssion mellan mig och Åke Sundström i kommentarstråden här,  om PPP (Polluter Pays Principle). Det är bra med principer, men de har sina begränsningar. Ungefär som Eisenhower förklarade varför man gjorde upp planer i krig, för att man ska veta när det är läge att genomföra dem och när man ska göra något annat.

Ett problem med PPP är gränsvärden. Hur ska de sättas? Hur ska man kunna veta? Vem ska avgöra det? För vem är det en förorening? Frågorna blir många. Låt mig visa med ett exempel. Vi utgår från en enkel princip. En fårhage och en varg. Det innebär som alla inser en påtaglig fara för fåren. En risk som fårbonden inte vill gå med på. De flesta fårägare vittnar om att det kan räcka med en hund för att fåren ska bli dödade. Så vi gör antagandet att en hund är till hälften varg. Vi antar för detta resonemang alltså att 0,5 varg per fårhage är ett någorlunda säkert gränsvärde för antalet vargar per fårhage.

Tyvärr fungerar inte principen lika bra i verkligheten som i teorin. Låt säga att vi har ett tusen fårhagar i Sverige. Det skulle med vår teoretiska princip innebära att vi kan ha upp till 500 vargar utan risk för fåren. Alla som följt debatten om varg förstår att våra fårägare inte skulle bli glada med 500 vargar lösa i riket. Redan vid långt färre individer har det inneburit allvarliga bakslag för många fårägare. De skulle helt enkelt inte godta resonemanget. Omvänt så betyder det att om antalet vargar får fårägarna att ge upp så att antalet fårbesättningar minskar, så måste vi minska antalet vargar för att hålla kvoten under gränsvärdet. Rimligt? Inom vilka gränser kommer denna dynamiska balansakt att hålla sig? Är det möjligen så att 0,5 varg för hela riket, oavsett antal fårhagar är det enda fungerande gränsvärdet?

Så vad ska man då göra? Vi kan prova att låta ägaren till vargarna betala för saneringen av varg och ersätta fårägarnas förluster. Trots allt är ju antalet partiklar (hela vargar) ganska litet (jämfört med antalet partiklar i andra former av utsläpp) och deras uppehållsorter är tämligen väl kända av dem som släppt ut dem. Vem äger vargen om inte staten? Har staten fullgjort sina skyldigheter enligt PPP? Knappast! Staten har inte gjort mycket för att minska utsläppen av varg, tvärtom har staten lagt ut miljontals kronor på att flytta och släppa ut varg där ingen vill ha dem. Staten har också aktivt bedrivit propaganda för en ökad acceptans för denna förorening.

Man har alltså förvärrat föroreningen av den svenska faunan, istället för att begränsa skadan. Ersättningen till fårägarna har inte heller räckt till för att täcka de förluster och det lidande de utsatts för. Eftersom det är staten som sitter på våldsmonopolet är det av yttersta vikt att staten är den aktör som först av alla och mest frikostigt lever upp till PPP om den principen ska få en bred acceptans och kunna användas i vardagen. Att staten förorenar och sedan gömmer sig bakom våldsmonopolet för att slippa ansvar är oacceptabelt.

Enligt de gröna teorierna är naturen för värdefull och för ömtålig för att överlåtas till enskilda människor att äga och vårda. Men om inte staten kan leva upp till den enklaste av principer om PPP hur ska då vanliga bönder och skogsägare, eller sommarstugeägare med strandtomt kunna göra det? Ska vi tro på principen om statlig kontroll och statligt föredöme så kan de inte det. Helt i linje med PPP så vill de gröna rörelserna, vattenmelonerna, inte heller ha något privat ägande.

Detta trots att all erfarenhet visar att naturen mår bäst när den ägs och sköts privat, med minimal statlig inblandning. Det är bra med kunskap om naturen, men den kunskapen ska omsättas i praktisk handling på eget initativ av dem som äger och brukar marken. Den kunskapen ska inte omvandlas till stelbent annonym byråkrati utan ansvar för sitt eget handlande. Förutom PPP finns det andra principer som perverteras när myndigheter lägger beslag på dem och usurperar ensamt tolkningsföreträde. Här kan nämnas försiktighetsprincipen, proportionalitetsprincipen, principen om det lindriga ingreppet, likabehandlingsprincipen, legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen, likställighetsprincipen, självständighetsprincipen, behovsprincipen och kommunikationsprincipen.  Alla är principer som svenska myndigheter i lag och förordning är skyldiga att följa, men åsidosätts regelmässigt. Med så många principer måste de då och då komma i konflikt med varandra. Är det rätt att ge en princip (som PPP) företräde i alla lägen?

Men i Sverige finns ju ingen korruption och alla tjänstemän agerar helt utan egenintresse. Skulle inte tro det va? Visst, allt är inte genomkorrumperat, men det finns tillräckligt många ärenden där medborgare kommit i kläm för att det ska vara befogat att ringa i alarmklockan och uppmana till allmän vaksamhet mot myndigheterna. Ju mer jag skriver på Frihetsportalen desto fler skrämmande och sanna historier om hur folket plågas under stöveln får jag ta del av. Vår demokrati och dess utövande i alla former kräver en närmast revolutionerande genomlysning och upplysning.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till PPP, gränsvärde och varg

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Låt oss börja med det sista först; genomlysning och upplysning? Det kan väl inte vara möjligt att få en objektiv upplysning med skattefinansierade journalister och till lika skattestyrda media?
    Det är en gåta att så få debattörer inte ser rovdjursplågan som ett så kallat ”allemansrättsligt problem om man som Mats ställer upp hypotesen att vi kanske får 500 vargar i landet? Alla de stängsel som måste byggas (för skattepengar) för att skydda djurägarnas djur kommer säkert att inkräkta på allemansrätten framför allt som beteshagarnas naturliga plats är längs sjöar och vattendrag och vi talar om vargsäkra sådana.

  2. Naturbrukaren skriver:

    Alldeles straxt har vi fler än 550 vargar. Föryngringsperioden pågår för fullt och innan den drog igång fanns det cirka 400 vargar. Att man hade problem med inventeringen under föregående vinter gjorde att färre vargar ”hamnade på papper” men i praktiken har det ingen betydelse.

  3. Thomas skriver:

    När jag jobbade på ett miljökontor för tjugo år sedan så såg jag den trend som kom.
    Som du skriver om…
    En nation som pysslar med jordbruk(för eget behov) är ett utvecklingsland och icke en mogen nation. Dessutom har alla fattiga nationer utplånat sin vilda fauna, så den nation som har råd att hysa en vild natur har hög status…
    För att driva igenom detta krävsa en stark och målinriktad byråkrati.
    Min chef på miljökontoret insåg detta när jag anställdes…
    Men vad kunde han göra åt något som tyvärr då var omöjligt att stoppa…
    Det tog några år innan jag själv insåg det. Men dock tjugo år sedan…

  4. Åke Sundström skriver:

    Tveksamt, Mats, om gårdagens varganalogi tillför diskussionen om PPP (Polluter Pays Principle) någonting nytt. Beröringspunkter finns, men vargen inte är någon förorening och inte heller något allvarligt miljöproblem. Däremot ett intrång i renägarnas och en del fårfarmares näringsverksamhet och ibland ett hot mot jägarnas hundar. Det är en helt annan debatt, om rovdjur och jakt, som andra behärskar bättre än jag.

    Men grundfrågan borde vara om beslutet att tillåta en vargstam av viss storlek är förankrad i folkopionen. Se där, en av många frågor som en beslutande folkomröstning skulle kunna avgöra. Komplikationer finns förstås, som alltid. Är det rätt att stadsbor som aldrig ser några vargar skall kunna rösta om vargens existens? Inte självklart, men inte heller uteslutet, om nu stadsborna är med och betalar för renägarnas och andras förluster. Eller bör man kanske överlåta åt regionala eller kommunala majoriteter att bestämma?

    Härtill kommer de eventuella konflikterna mellan beslut i parlament eller folkomröstningar och alla de andra rättigheter och principer som du, med rätta, radar upp. Tyvärr saknar den svenska regeringsformen en rättighetskatalog av samma slag som i USA. Vi tycks vara eniga om att denna brist snarast bör åtgärdas; fram till dess tvingas man på rent formella grunder notera att folkviljan överskuggar allt annat.

    Vi efterlyser båda (liksom Samuel af Ugglas) en ärligare medierapportering, men i vargfrågan tror jag inte att den aspekten är särskilt viktig. Här står inga politiska doktriner eller någon falsk, hårdvinklad historieskrivning på spel. Det är främst i sådana ämnen, t ex om klimatet och energiförsörjningen, som pressen sviker genom acceptera rollen som partikansliernas lydiga megafoner.

    Du hävdar att ”naturen enligt de gröna teorierna är för värdefull och för ömtålig för att överlåtas till enskilda människor att äga och vårda”. Vilken teori talar du om? PPP-principen är definitivt neutral till ägandeformen.

    En språklig kommentar till sist. Det är sant att väljarna (av alla schatteringar) har anledning vara missnöjda med sina ombud på Helgeandsholmen och alla de byråkrater som verkställer deras ofta ogenomtänkta eller rentav idiotiska beslut. Men att skriva att ”folket plågas under stöveln” blir fel. Läsaren associerar till nazistiska, fascistiska eller stalinistiska stövlar och jag tror inte att du vill påstå att det är ett sådant totalitärt förtryck vi försmäktar under. Likheter finns, men än större skillnader.

    • mats skriver:

      När jag skrev ”plågas under stöveln” så avsåg jag statens våldsmonopol och det förtryck (även utan våldsinslag) som monopolet medger. Stöveln som symbol för makt, oavsett ideologi.

      De gröna teorier jag tänker på är de som i praktiken förordas av c, mp, snf, wwf, jordens vänner, greenpeace etc. även om de inte alltid formulerar sig så. Men den praktiska konsekvensen av deras förslag på miljöområdet blir vanligen äganderättens uppgivande.

      Så är vi där, du anser inte att varg kan räknas som en förorening. Jag känner människor räknar den som en förorening av deras mark, deras företagande samt deras rätt och sätt att leva. Vem är det som har rätt? Den som berörs av vargen, eller du som inte berörs?
      Vad utgör en förorening? Vad är priset för den? I denna artikel http://www.mises.se/2011/12/11/den-mest-skrammande-videon-nagonsin/
      skriver Joakim Kämpe att (”alla” vet ju att man inte kan sätta ett pris på miljön). Detta motsäger ekonomen Erik Dahméns teori och PPP. Finns det något enkelt svar som avgör vem som har rätt och vem som har fel, och ändå tillfredsställer alla intressen?

Kommentarer inaktiverade.