Avmaterialiserad industriproduktion

En av miljökommissionären Janez Potocniks närmaste medarbetare, Kurt Vandenberghe, talade nyligen vid ett europeiskt ekonomimöte. Han påstod då att effektivare avfallshantering skulle kunna skapa 400.000 nya jobb i Europa. “We don’t want de-industrialisation. We want re-industrialisation but on a new model with de-materialisation.” Översatt betyder det: ”Vi vill inte ha en avindustrialisering. Vi vill ha en omindustrialisering men av en ny avmaterialiserad modell.”

En avmaterialiserad industri. Det låter ungefär som kejsarens nya kläder, drömmar av luft, något oberörbart. En industri som inte producerar något materiellt, av materia, den behöver naturligtvis ingen energi för sin produktion. Men till vad behöver den de nya 400.000 medarbetarna? Och vad ska de egentligen sälja till kunderna? Vad ska människorna leva av, bo i, ha på kroppen med mera?

Denna nya sköna värld, fungerar den på marknadsekonomiska villkor eller måste den vara en kommandoekonomi? De 400.000 nya jobben, är de tänkta att gå till politiska kommissarier som övervakar att ingen producerar materiell välfärd?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Avmaterialiserad industriproduktion

  1. Thomas skriver:

    Man skulle kunna börja med att sluta beskatta folk under existensminimum.
    Alltså, ett grundavdrag på samma nivå som i övriga EU!
    Då kanske vi kan börja fundera på vad han talade om, ty innan dess så är vi skatteslavar…
    Då vi skattar fram medel under existensminimum, vilket inte skett någon gång tidigare i historien…

    Inte ens de värsta Romerska despoterna hade så vansinniga ideér…
    Ty som han sade kejsaren till sina lokala fogdar.
    ”Den gode herden flår inte sina får utan han bara klipper dem…”

    Som sagt, vi borde börja där…
    Sedan så finns ju den gamla tanken inom EU om de tre systemen, offentlig verksamhet, privat verksamhet och ideéll verksamhet.
    Den sista är ju inte särskilt nordisk, ty man producerar ju inget…
    Så då skickar jag bollen tillbaka .
    Hur mycket av dina tankar tror du är lokal kulturyttring?
    Gammal nordiskt nyttighetstänkande….

  2. Åke Sundström skriver:

    Jovisst vore det en utmärkt idé. Länge f ö förfäktat av moderaterna – innan de blev så förfärligt nya och sålda på sossepolitik, d v s kvartssocialister. Nu prioriteras diverse selektiva avdrag framför generella skatteregler, lika för alla. Med mycket stora samhällsekonomiska förluster som följd.

    Ett grundavdrag på 70 000 (för ensamstående) och ca 120 000 skulle eliminera den rundgång mellan skatter och bidrag som Gösta Bohman med rätta fördömde. Samtidigt kan dagissubventionen med fördel omvandlas till ett vårdavdrag på ca 80 000 för ett barn och ca 130 000 för två. Summa cirka en kvarts miljon i grundavdrag för 2-barnsfamiljen. Väldigt många skulle du säga farväl till Alva Myrdals barnkrubbor och i stället själva sköta föräldrarollen. Välfärdsnivån stiger då, fast BNP sjunker en aning (hemarbetet är skattefritt och tas inte med i BNP, fast värdet av det utförda omsorgsarbetet är givetvis lika högt i båda fallen.

    En gratis idé till ett liberalt parti – om det funnes något. Men enligt slavdrivare Reinfeldt saboterar hemmamamman den heliga arbetslinjen, som i denna perversa tappning mest liknar ett system för just slavar. I daghemsfrågan tänker han som de gamla Gosplan-kommissarierna i 50-talets Moskva. Och ekonomkåren tiger, som vanligt.

  3. Åke Sundström skriver:

    Åter till Mats inlägg och EU:s miljöbyråkrat. Han pratar förstås i nattmössan. Men även Anders Borg, KI m fl resonerar på samma sätt, när de påstår att t ex jobbavdraget skapar nya jobb. Det är enda man gör är att OMFÖRDELA jobb. De miljarder som satsats på olika selektiva bidrag eller avdrag måste nämligen, allt annat lika, finanseras genom att andra skatter höjs.

    Därmed elimineras ungefär lika många jobb som politikerna påstår sig ”skapa”. Ett nollsummespel,helt enkelt, en variant av myten om gratisluncher. Och ett ljugande som inte varit möjligt utan ekonomkårens aktiva eller passiva stöd. T o m Svenskt Näringsliv deltar med liv och lust, via stödet till ROT,RUT, sänkt restaurangmoms mm. Styrelsen låtsas inte förstå marknadsekonomins mest elementära spelregel: konkurrensneutralitet, tävlan på lika villkor.

Kommentarer inaktiverade.