Principlöshet på Newsmill

Som jag redovisat tidigare har jag haft en artikel på Newsmill som kritiserar centerns principlöshet. Den artikeln skrevs delvis i polemik med Lars Vikinge (c). Sedan svarade folkpartisten Bernt Johansson och nämnde mig vid namn i stort sett i vart enda stycke. Jag svarade på denna artikel, men har fått den refuserad. Märkligt nog efterlyste man samma dag artiklar om centerpartiet. Här följer den artikel NM vägrade ta in.

Principlöshet i politiken

Bernt Johansson, fp har besvarat min artikel om politiska principer för centerpartiet. Kul att någon från ett annat parti tycker sig veta bäst vilka principer centern ska hålla sig till.

Johansson påstår att jag blandar ihop begreppen, att grön politik inte är röd inuti. Men detta är ett vedertaget begrepp sedan flera år. James Delingpole har skrivit en bok om dessa vattenmeloner där han systematiskt beskriver den bakomliggande socialistiska, röda, filosofin bakom deras utsagor och ageranden.

Följande citat från Johanssons artikel belyser mycket väl hur självmotsägande han är:

Han [Mats Jangdal] likställer grön politik med konfiskation av äganderätten så som den sker i kommunismen, nationalsocialismen och socialdemokratin, främst av anledningen att ägaren inte är fri att göra vad han vill med marken.
Men man måste separera ekonomi från ideologi och ideologi om äpplen från ideologi om päron.
De flesta politiska ideologier är ekonomiska teorier om vad som är bäst för människan, hur samhället bäst utvecklas och vad som är grundläggande rättigheter för människan. Natur och miljö har först på senare tid tagits i beaktande, men har lite med de traditionella politiska ideologierna att göra.

Rätt uppfattat att konfiskering är att inte låta ägaren bestämma över sin egendom och rätt uppfattat vilken politisk planhalva dessa idéer hör hemma på. När Johansson sedan forstätter med att påstå att man ska hålla isär ekonomi från ideologi, men att de flesta politiska ideologier ändå är ekonomiska teorier, då är flumstämpeln nära.

Mycket riktigt handlar politisk ideologi och tankegångar om hur demokratin ska skötas på människans villkor och för människornas samhälle. Det är uttalat antropocentriska filosofier. Med all rätt. Det är nämligen endast vi människor som har rösträtt här.

Det Johansson och andra försöker blanda in i debatten är ekocentrism, gärna med stora skopor intrinsikalism. Det är tanken att naturen också ska ha en röst i vår demokrati och naturligtvis att dessa sjävlutnämnda uttolkare av naturens röst ska få ha veto gentemot människornas beslut i människornas demokrati. Detta är inget annat än en religiös villfarelse där gud och uttolkningen av guds vilja har ersatts med naturen och uttolkningen av naturens vilja (eller påstådda behov). En naturromantisk teokrati. Men demokrati är det inte.

Johansson är folkpartist och de brukar kalla sig liberaler. Liberaler brukar försvara äganderätten och hävda individens fri- och rättigheter. Liberaler brukar redovisa en tilltro och tillit till individen och meborgarens förmåga att fatta goda beslut. När Johansson härleder sin position till etiken, så är det uppenbarligen en etik fjärran från traditionell liberalism. I hans etik är det rätt att inte försvara individens frihet. I hans etik är det rätt att uppifrån, utifrån ett centralt riksdagsperspektiv begränsa de till synes opålitliga individernas frihet och rätt. Jag tycker inte ens det liknar etik.

Det frihetliga demokratiska samhället handlar inte om dekretstyrd kollektiv konformism. Det frihetliga demokratiska samhället handlar just precis om ägandet och rätten att förfoga över det egna. Till skillnad från alla former av socialism, som har som mål att på ena eller andra viset överföra kontrollen över egendom och produktionsmedel till kollektivet. I det borgerliga, frihetliga, demokratiska, kapitalistiska samhället är individer och medborgare inte särintressen. Där är det medborgarna som är kärnan i samhällets allmänintresse. Det är därför ett sådant samhälle byggs underifrån och upp. Men det vill inte vattenmelonerna att vi ska förstå. Därför måste den gröna politiken avslöjas och identifieras som vänster.

Bernt Johansson gör samma grundläggande fel som Lars Vikinge gjorde i sin artikel tidigare och partierna gör i allmänhet, de håller inte isär sakfrågor och principfrågor. Man kan inte bejaka till synes gulliga sakfrågor om miljö, utan konsekvensanalys för de egna principerna. I slutänden föröder det såväl frihet som demokrati och samhälle. Ekocentrsim och antropocentrism är två skilda principer. Som princip för vilka regler som ska gälla i samhället måste man välja den ena av dem. Jag hävdar att endast antropocentrismen är möjlig i ett demokratiskt samhälle (folkstyre). Sveriges miljömål är i huvudsak ekocentriska och därför odemokratiska. Agenda 21 är också ekocentrisk och därför odemokratisk. Allt fler börjar inse det och vissa demokratiska församlingar börjar därför ta avstånd från denna främmande tankefigur i vår demokrati. Ekocentrism är allmänningens tragedi satt i system. Det är nedmonteringen av minst 3000 år av civilisationsutveckling.

I ovanstående text har jag endast rättat ett stavfel jämfört med den text jag skickade in.

Istället för min artikel publicerar de en av centerpartisten Håkan Larsson. Hans inlägg på NM 5/5 ger inga klara besked, bara understryker centerns principlöshet fylld med tomma ord som gröna rötter, grön politik, ekohumanism. Ord som aldrig fyllts med principiellt innehåll. Hyllningen till kohandeln 1933 visar att man inte förstått vilket förräderi mot demokratin denna cementering av det korporativa Sverige denna period (30-talet) innebar i svensk politik. I linje med denna hyllning av politiskt fluff hävdar Larsson att liberalismen är historiskt överspelad och inte längre är aktuell i politiken och demokratin. Det är nog ingen idé att jag begär replik på Larsson heller, det blir väl för grälsjukt.

Jag reagerade på denna behandling från NM och skickade nedanstående mail till chefredaktören PM Nilsson. Eftersom jag inte fått något svar publiceras allt här. En märklig egenhet med NM är att de kommunicerar anonymt med sina skribenter. Enda kontaktvägen är via e-post till PM Nilsson och de svarar utan signatur från ett noreply-konto.

Hej PM,
Nog vet du vad god publicistisk sed är. Jag har skrivit ett genmäle till folkpartisten Bernt Johansson. I sin artikel nämnde han mig vid namn i stort sett i vartenda stycke. Jag svarade på den artikeln, men har fått den refuserad. Jag har aldrig någonsin varit med om att någon som blivit så tydligt personligt uthängd inte får chans till genmäle.

Detta är den förklaring jag fick:
”Vi har valt att inte publicera din artikel ”Principlöshet i politiken”.
Det är för grälsjukt. Du har sagt ditt i en text och fått en replik. Räcker bra så,”

Jag har inte varit lika grälsjuk, i betydelsen personangrepp, som Johansson. Däremot har jag varit saklig och tuff om principer och teorier. Det trodde jag NM hyllade.
Du får en chans till att rätta till misstaget.

Det går bra att skicka e-post till Newsmills chefredaktör och säga sin mening om både detta förfarande och eventuellt annat man kan ha på hjärtat. pm@newsmill.se

Kan tillägga att min NM-artikel Svenska Sock Puppets var refuserad i över ett halvår. Sedan ändrade jag tempus i två ord för att åter göra den aktuell. Nu är den en av de populäraste av mina artiklar. Trots att den aldrig lades upp i läslistan. Läsarna har hittat den via länkar de skickat till varandra eller genom att kolla i mitt NM-bibliotek.

Man kan läsa samtliga mina artiklar på NM här.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Principlöshet på Newsmill

  1. B-J Bjurling skriver:

    Jag är ingen Newsmillkännare även om det var via Newsmill jag en gång fick upp ögonen för Mats. Men vore jag Nm-redaktör, skulle jag troligen vara synnerligen restriktiv i fråga om att låta skribenter skriva mer än en artikel i varje aktuellt diskussionsämne.
    Å andra sidan håller jag inte alls med om redaktörns avslagsmotivering. Mats artikel är inte grälsjuk – den riktigt glöder av inspiration. Det är ju ofta så de bästa texterna kommer till: det behövs något som triggar en, troligtvis en text som gjort en upprörd av någon anledning. Och så skriver man kanske något av det bästa man någonsin skrivit. Men då kan man hamna i den situationen att texten liksom vida överglänser sitt sammanhang. Det här är ett sådant exempel. Impulsen kom från Bernt Johansson, men resultatet är mycket viktigare och allmängiltigare än en polemik mot Johansson om centerpolitik eller liberal politik. Tvätta bort Johansson ur texten och vi har stommen till den den viktigaste aktuella texten om svensk demokrati eller nutidens tendenser alla kategorier. Den refuserade textens båda sista stycken är rent otroligt bra. Visst är det tråkigt med Nm, men det finns ju andra möjligheter. Ge gammelmedia en chans, för tusan!

    • mats skriver:

      Tack B-J, det värmde!
      Efter att jag postat artikeln tog jag en promenad i min egen skog. Njöt av en stilla varm och solig förmiddag, lyssnade på fåglarna (och flygvapnet), såg scilla, blåsippor, vitsippor, sälgen blommar, krusbärsbuskarna har små intensivt gröna blad. Upptäckte ett par vindfällen jag inte sett tidigare och några andra småsaker som kräver min uppmärksamhet och omsorg.
      Denna lilla promenad stärkte mig i min uppfattning att naturen mår bäst när någon äger den, människan mår bäst i natur som ägs av någon, gärna henne själv.
      Blev ännu gladare när jag kom in och såg att jag fick medhåll av dig.

  2. B-J Bjurling skriver:

    Jag tycker det är viktigt att poängtera detta med skillnaden mellan att bygga samhället uppifrån eller nerifrån. Här borde du, Mats kunna vinna mycket på att tydligare förklara din utgångspunkt.
    Jag vet inte hur du resonerar, men själv tycker jag att den kantianska etiken med det kategoriska imperativet är mycket användbar just för att motivera ett samhälle byggt underifrån.
    Det fina med Kants morallära (liksom f.ö. Sartres existentialism) är ju att den bara anger ramarna för hur vi bör tänka i fråga om moral. Sedan lämnar den fältet fritt för varje individ att fylla ramen med ett innehåll. Den skriver ingen människa på näsan hur hon bör leva eller vad som är viktigt eller hur han eller hon bör leva för att leva ett moraliskt ”riktigt” liv. Det kategoriska imperativet ger därför ett verktyg för att bygga samhället underifrån.
    Se Peczenik och Reidhavs text om Kant ur Nergelius ”Rättsfilosofi”:
    ” Plikterna grundas på det kategoriska imperativet. Juridikens uppgift är att försvara människor mot andras omoraliska handlingar. Varje handling är rätt om den är förenlig med andras frihet. Följaktligen är rättsligt tvång rätt om det förhindrar handlingar som inte är förenliga med andras frihet. Juridiska lagar är alltså rätta endast om de på så sätt skyddar friheten. I privaträtten gäller därför följande. Om det ska vara möjligt för en person att ha en sak som egen, så måste det vara tillåtet att tvinga varje annan person som bestrider ens ägande att underkasta sig en författning som skyddar ägandet”(s. 76-77).

    Hade alla varit kantianer hade vi förstås inte haft några problem med ekocentriker och ”hållbar utveckling” etc, men nu är folk olika och därför kan vi inte låta lagstiftningen styras av den dagsaktuella samhällsmoralen, utan måste kräva en författning som utgår från individers friheter och rättigheter.
    Uppifrån eller underifrån, det är den grundläggande frågan. Sedan borde resten falla på plats av sig självt.

    • Thomas skriver:

      Har vi haft detta någon gång alls…

    • mats skriver:

      Ibland kommer jag på kant med Kant, han hade ju tankar om så mycket. Men när det gäller det kategoriska imperativet är vi ganska eniga. Man hamnar ju mer eller mindre automatiskt där om man försöker vara en god människa.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Undrar hur länge befolkningen kommer att acceptera att vissa så kallade politiker skaffar sig bättre rätt att hävda sina åsikter med hjälp av andras pengar. Hela diskussionen blir närmast en skymf mot individen om den får fortgå.
    Mats inlägg rör oss ända in själen och hjälper oss att avslöja lurendrejeriet! Tack för det!

  4. Thomas skriver:

    Jag träffade en indian för några år sedan..
    Hon såg det natirligtvis ur stammens vinkel…
    Vi skall äga allt från lufthavet och så långt ner i marken det gå att komma…
    Var hennes åsikt.

    Ty hon visdte ju att vår uppfattning inte är den, utan att markägaren(stammen) endast äger matjordslagret och under det så är det statens, alltså den som har makten….

    Därmd så finns inget underlag för ägandet, åtminstone inget ansvarsfullt ägande, utan då gäller det verkligen att sopa ihop vad som finns att hämta…
    Och sedan dra.

    • mats skriver:

      Jo, med inskränkt äganderätt så. Skynda sig att skrapa av matjordslagret och sälja. Låta björk och gran självså sig. Morsning och goodbye!

      • Thomas skriver:

        Det är ju också en utmärkt miljö för kolonialism.

        • Carl skriver:

          Ussh finns inget värde i marken om man varken får bygga eller avverka skog där speciellt när det ligger vid vatten. Man får låta marken stå och ruttna ner i väntan på avvaktning av bättre lagar för oss markägare. Vi får vänta länge men kanske bättre äganderätt i framtiden. Vi får hoppas på det i alla fall.

  5. Bertil skriver:

    Många hotas med böter och fängelse om de klipper gräset på sin ägen mark vad är det för äganderätt? Man borde få använda sin egen mark. Man betalar ju skatt för den. Vill myndigheterna bestämma över andras mark. Då kan väl myndigheten betala skatten?

Kommentarer är stängda.