Urbaniseringens drivkrafter

I funderingar över den konkreta betydelsen av vad jag själv skrivit i Byråkratin kostar mer än skatten insåg jag att väldigt mycket av de extra kostnader som byråkratin skapar bärs av landsbygdsbefolkningen. Samtidigt som byråkratin länkar av en del av dessa pengar till ett omhändertagande av de ”packade sillarna” alltså löneanställda stadsbor i höghusområden, ofta designat som säckbebyggelse med endast en väg bort.

Dessa människor hamnar där i brist på initiativ och brist på resurser att skapa något eget. De sitter med andra ord i en gyllene bur. Livet som löneslav och hyresgäst i storstaden är bekvämt och kravlöst, men samtidigt avtrubbande och meningslöst. Därför blir dessa människor lätta offer för propaganada som utlovar en paradisisk tillvaro, bara man ställer upp på att kräva mer av dem som äger mark, producerar värden, har eget initiativ och drivkraft.

Bland de politiska partierna har man lärt sig att vaska fram de personer som vill reproducera denna process och fortsätta utveckla den. Därför finns inte längre några borgerliga partier som värnar exempelvis äganderätten. Partierna har själva blivit fångar i den process som reproducerar deras maktbas. Det lönar sig bäst, politiskt, att som hälare tillhandahålla bröd och skådespel till folket.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Urbaniseringens drivkrafter

  1. Errrbe skriver:

    Nu märks en ny trend: Myndigheterna får rätt att ta betalt för sina tjänster. Det drabbar särskilt företagare, som politikerna ju tror skär guld med täljkniv. De bestämmer själv, när deras tjänster behövs.

    Grundläggande för den fria marknaden är annars att ingen skall behöva betala för något han inte beställt själv.

    En bekant behövde tillstånd för en liten, liten tillbyggnad. Han fick objudet besök av två tjänstemän, eller snarare tjänstekvinnor, som skulle titta på det lilla som fanns att titta på, vilket han förstås välkomnade. Det är alltid bra med personlig kontakt med dom som bestämmer.

    Efteråt fick han en räkning på nästan 30.000:-, vilket fördyrade projektet med bortåt 50%. Den mesta tiden hade uppenbarlien gått åt för at utreda vad alla bestämmelser på riks- och EU-nivå faktiskt kunde innebära. Ren utbildning alltså.

    Några lärdomar av betydelse för denna utveckling finns här:

    http://everykindapeople.blogspot.se/2013/07/kapitalism-kommer-fore-demokrati.html

    Också värt att titta på.

    • Thomas skriver:

      Obefintligt Grundavdrag och ”myndigheters rätt att täcka sina kostnader med avgifter” är de främsta orsakerna som driver vanligt folk ut i fattigdom och vrede…
      Till en början kanske man kan peka på några som har det ”bättre”, men efter ett tag så hjälper inte det…
      Folk är inga idioter!
      Det finns ingenstans där man fostrar människor med viljan att förändra sitt liv så som i förorten….
      Ty den som inget har att förlora slåss mer än det som har något att förlora.
      Så därför är svensk landsbygdsbefolkning svagare än stadsbefolkningen, trots att man är beroende av varann…
      Under väldigt lång tid har städernas befolkning kunnat driva landsbygden framför sig.
      Särskilt efter franska revolutionen, då man i Sverige startade omskiftena på allvar, ty de socialt täta bondbyarna var en revolutionär härd.
      Att tömma landsbygden på folk och göra resten till slavarbetande entreprenörer så funkade det… I tvåhundra år…
      Men nu är det systemet nerkört.
      På landsbygden finna inte mer att hämta. Städernas befolkning är i majoriet och därmed finns ingn motpart på landsbygden. Städernas befolkning är nu ansvariga för sin egen framtid.. Och landsbygdens framtid!

      • Åke Sundström skriver:

        ”Obefintligt grundavdrag”. Varför en sådan osanning? Det är väl illa nog att dessa avdrag är på tok för låga? De bör – ganska självklart, om man tänker efter – ligga på ungefär samma nivå som ett beräknat existensminimum. Någonstans kring 100 000 kronor.

        En himmelsvid skillnad mot dagens villkor, inte minst för fattigpensionärerna (vars organisationer sviker genom att inte våga tänka i dessa antisocialistiska banor) och en lösning på Gösta Bohmans gamla käpphäst om den dyrbara rundgången mellan skatter och bidrag. Lappri, tycker hans efterträdare i vår förment borgerliga Allians.

        • Thomas skriver:

          Jo, kanske överdrev något, men….
          Ett Grunavdrag på 18900kr måste väl kallas obefintigt.
          Att pensionärer har dubbelt grundavdrag(runt 40 000kr ) gör det litet bättre men jämfört med konkurrent länder inom EU så är problematiskt.
          Jag har en bekant som sparat på sin pension till 67 för att den akulle bli bättre…
          Men det var nog dumt för han fick inte det högre grundavdraget förrän han blivit pensionär, så hade han tagit ut sin pension vid 65 och jobbat vidare som han ändå tänkt så hade nettot blivit klart bättre mellan 65-67….

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Har påpekat det tidigare, 98, 99 % eller till och med fler av medborgarna har inte aaaaaaning om hur och framför allt varför landsbygdsbefolkningen producerar livsmedel.

  3. Niklas skriver:

    Som jänkarna säger: ”What´s in it for me”!

  4. Åke Sundström skriver:

    Sorgligt nog har du rätt i att våra förment liberala eller konservativa partier försummat att försvara äganderätten. Men det ligger ju delvis i sakens natur, om man nu som Alliansen fortsätter att administrera ett socialistiskt högskattesamhälle. För trots en del positiva förändringar, i främst socialdemokraternas egen regi (den slopade kreditransoneringen 1988 och avpolitiseringen av riksbanken på 90-talet), så plågas Sverige fortfarande av flera fattigdomsskapande systemfel av planekonomisk karaktär. Som radarparet Borg & Reinfeldt vägrar göra någonting åt. Utan tvärtom försvarar. Det har t o m tillskapat ett helt nytt monster: klimatpolitiken.

    Däremot delar jag inte din bedömning att det främst är landsbygden som drabbas, låt vara att du hade en del skrämmande exempel i ditt första inlägg. Men de allra värsta inslagen av konfiskation har berört ägarna av hyreshus, främst i Stockholm. Genom hyresregleringen. Kanske kan den som på tvivelaktig grund får sina kreatur tvångsslaktade av statens inspektörer känna sig mer förorättad än fastighetsägaren. Den senare har ju också kunnat ombilda sitt hyreshus till bostadsrätter och då fått tillbaka drygt halva värdet. Men totalt har förstås långt större belopp stulits via priskontrollen på hyreslägenheter än med någon annan metod.

    Orättvisorna handlar mindre om land/stad och mer om åldersgrupper och yrken. Unga arbetslösa är dagens paria, tillsammans med fattigpensionärerna. Denna missgynnade tredjedel i vårt nya 2/3-delssamhälle hittar du både i stan och på landet, ganska jämnt fördelade. Och dina generaliseringar om storstadsmänniskorna förvånar mig: avtrubbade, resurssvaga, initiativlösa i gyllene burar och propagandans lättlurade offer. Sant, det finns fler gyllene burar i Stockholm och andra administrativa centra, i bemärkelsen lättköpta sinekurer för politiker och byråkrater, men i övrig sätter jag ett stort frågetecken. Det är ju f ö ingen hemlighet att många skulle föredra lantlivet, men för sin överlevnad tvingas flytta till otrivsamma storstadsförorter. Vems fel är det? Utflyttarnas eller makthavarnas? Formellt väljarnas, ja. Men reellt?

  5. mats skriver:

    Flera bra kommentarer, känns som jag har alerta och kunniga läsare.
    Grundavdrag är ett bra påpekande, inom gällande system. Men det förutsätter också i princip ett högskattesamhälle. Ett välfärdssamhälle mer än ett välståndssamhälle.
    När det gäller hyreshusägarna håller jag helt med dig Åke. Men det är väl en sida av den maffiapolitik som etablerats där staten/politikerna går emellan och stör marknadsfunktionerna. Man kräver in skatt och avgifter av landsbygdsbefolkningen, anvisar offentlig vård och andra offentliga tjänster som kräver central byråkrati.
    Central byråkrati gynnar, kanske förutsätter urban tillväxt. För att underlätta denna process erbjuder man billigt boende i städerna, på hyreshusägarnas bekostnad.
    Kontentan är att hela processen är en diskriminering och utpressning mot ägande i alla former. Försvaret av äganderätten var tidigare en borgerlig paradgren. Nu finns tydligen inga borgerliga partier kvar i Sverige.

    • Thomas skriver:

      I USA har man givetvis ett högt grundavdrag.
      Åtminstone vad jag vet…
      Även i övriga EU har man ett hyggligt Grundavdrag.
      (Som avgör svensk konkurrenskraft nu och framöver om vi inte ändrar på det)

      Ett socailistiskt samhälle kräver att alla deltager med allt de kan.
      En ”god” kamrat kan enbart kännetecknas genom sin inkomst, som ju ”någon” gett honom.
      En dålig kamrat kan identifieras genom sin svaga lön/inkomst. Därför skall han straffas även med en dålig pension och hög skatt, ty han ”bidrager” ju inte till den gemensamma verksamheten på samma sätt som den ”goda” kamraten…
      Det innebär ju också att en”god” kamrat premieras medlägre skatt än en ”dålig” kamrat.
      En ”dålig” kamrat skall därför straffas in i döden…
      Så därmed är i grunden svenska högerkrafter bara perverterade socialister!

      En riktig högerman inser att han är gynnad som framgångsrik och välbeställd!
      Det ställer krav på vedebörande!
      Att hjälpa de svagare.
      Att bära större börda än de svagare.
      Att vara överseende, respektfull och inte se ner på de svagare.

      Annars är man bara en sketen perverterad socialist. En psykopat.
      Det finns många überrika som i grunden är intelektuella amöbor.
      Men sådana som Bill Gates verkar inte höra dit, utan kan väl betraktas som ett föredöme för andra überrika!

      • mats skriver:

        Jo, alla moralsystem jag känner till kräver någon sorts omsorg om medmänniskan. I Det kapitalistiska och liberala bestämmer man frivilligt vem mottagaren av omsorgen är och i vilken omfattning man vill ge den. I socialismen har man gett upp sina individuella rättigheter att bestämma dylikt.

        • Thomas skriver:

          Ungefär så…
          Därmed måste vi bestämma om vi skall ha en nation eller..
          en europeisk union..
          eller om vi sköter detta hemma i byn, eller på vår gata.
          Som nu är så är detta osäkert.

    • Åke Sundström skriver:

      Så du menar att avsikten med hyresregleringen är att gynna byråkratin och klämma åt landsbygden? Det tror jag faktiskt inte: det räcker gott med att kunna rädda det framtidsimperalistiska projektet (att övervältra bördor på våra efterkkommande) och samtidigt hålla de moderata kärntrupperna, de s k ”majorsänkorna på Östermalm”, om ryggen. Och dessutom slippa utmanade den socialdemokratiska nomenklaturan, med HSB och Hyresgästföreningen som två nyckelspelare.

      Du har nog inte heller så starka belägg för att urban tillväxt är byråkratins förutsättning. Men du har rätt i så måtto att subventioner till hyresgästerna i Stockholm betyder att landsbygden missgynnas och fortsätter att utarmas. Med stöd av centerpartistiska statsråd!

      Men det är ännu allvarligare att jordbrukspolitiken (via EU) diskriminerar det småskaliga jordbruket, medan storbönderna lever gott på sina arealbidrag. En skrotad jordbrukspolitik (ersatt av marknadsekonomi) skulle faktiskt innebära ett uppsving för landsbygden. Fast också en starkt förändrad struktur, fler kreatur och färre sädesfält, fler betade ängar och färre granplantager. Så är det i många sammanhang, politisk styrning motverkar sitt syfte (i varje fall sitt påstådda syfte, vilket kan vara två helt olika saker).

      Och jag hade nog väntat mig att du skulle modifiera din tämligen obalanserade skildring av stadsbornas liv och egenskaper. Det går fler tåg.

      • mats skriver:

        Nja, om jag tillåter mig att göra grovkornig distinktion så är landsbygdsbefolkninen utsugen medan stadsbefolkningen är gisslan. Båda är naturligtvis förlorare på den förda politiken.

        • Åke Sundström skriver:

          Jo, grovkornig är den allt, din distinktion. Men inte så sann – och lite störande är det onekligen att detta faktum inte tycks störa dig. Hellre en snittsig vrångbild – de utsugna och en gisslan.

          På vilket sätt en gisslan? Om nu båda grupperna är förlorare på den förda politiken – vilket vi är eniga om – så är väl alla utsugna, inte bara landsbygdsborna? Kanske t o m stadsborna i än högre grad än våra bönder, av det skäl jag nämnde, jordbrukssubventionerna. Som dessutom är djupt orättvist fördelade mellan små och stora brukare). .

          Du har inte ens gjort ett försök att vederlägga mitt påstående att vårt kluvna rike är kluvet på ett helt annat sätt: med de arbetslösa och fattigpensionärerna (plus barnbarnen) som de stora förlorarna. Alla svikna, först av sossarna och nu av den Allians som gjorde kampen mot utanförskapet till sin huvudfråga 2006. De förras solidaritet är lika död som senares marknadsekonomiska ideologi. Kvar står makten som självändamål.

          Jag vet, du har mycket att stå, ett nytt inlägg varje dag. Så fundera över om det inte vore bättre att dra ner på den takten och ägna mer tid åt att fullfölja påbörjade diskussioner. Som du förvisso anstränger dig att göra (liksom så förtjänstfullt på Newsweek i fjol), men inte tycks hinna med på det sätt jag tror att du själv skulle önska.

          • mats skriver:

            Mitt i prick, Åke!
            Jag har mer att göra om sommaren, dessutom har hustrun semester vilket ställer krav på annan verksamhet än bara min egen. På vintern finns det mer tid att läsa på och så kan man fundera medan man petar in en pinne till i brasan.
            Att jag kallar landsbygdsbefolkning (egentligen markägare) för utsugna och stadsbor för gisslan, handlar om ägandet av produktionsmedlen. Markägarna har ett produktionsmedel som de tvingas använda men inte får bestämma fullt ut över och inte får behålla avkastningen från sin produktion. Stadsbon å andra sidan saknar eget ägt produktionsmedel, denne är därmed hänvisad till statens och/eller arbetsgivares välvilja.
            Hur penningflödena går mellan stad och land finns det olika uppfattningar om och det är svårt att veta vilken redovisning som är korrekt. Nu senast var det någon som hävdade att utflyttningskommunerna betalar mer än de får in på utjämningssystemet. Men den uppgiften svischade förbi utan att jag han ta fast den för att kunna redovisa källa (kort klipp på TV-nyheter tror jag).
            Det är också skillnad på statliga och kommunala pengar, utflyttningskommunerna utbildar och uppfostrar ungdomar i 20 år, sedan flyttar de och får jobb och betalar skatt på annan ort. Sara Lidman brukade säga att norrlandskommunerna tillhandahåller råvarorna skog, malm, energi och arbetskraft, men får inget tillbaka.
            Förre landstingsdirektören i Norrbotten (jag kommer på namnet senare), noterade när han på 60-talet kom hem efter tjänstgöring i Afrika att Norrbotten företedde alla karaktäristika på en koloni. Folket äger inte råvarorna, inte industrierna. Britterna anlägger järnväg, kanaler och hamnar så att värdena kan skeppas ut.

            Visst har jag sagt det tidigare, att ägandet av produktionsmedlen är avgörande för verklig frihet?

            • Thomas skriver:

              Det skrevs en gång en bok i denna fråga:
              ”Vår irländska fråga” hette den.
              Inget har förändrats.

          • mats skriver:

            När det gäller ungdomarnas situation anser jag att den till stora delar beror på den institutionaliserade svenska korporativismen. Ungdomarna har helt enkelt inte löst inträdesbiljett ännu. Korporativismen och LAS ser till att det fungerar på det dåliga viset.
            För pensionärerna är det ett riktigt uselt pensionssystem som är boven. För att bara nämna några problem med det så är det att man får sina pensionsinbetalningar konfiskerade och sedan har man ingen påverkansmöjlighet. Allt för vanligt bland egenföretagare är att man betalar in utan att få motsvarande pensionspoäng.
            Jag förresten skrivit även om detta på Newsmill.

            • Åke Sundström skriver:

              Fortfarande ger du högst svävande besked om varför landsbygden är missgynnad och löntagarna någons gisslan. Det handlar om ägandet, säger du, stadsborna saknar ”eget ägt produktionsmedel” och blir därför beroende av statens och arbetargivarnas välvilja. Belägg på det, som det heter nu för tiden.

              Du påstår vidare att markägarna har ”ett produktionsmedel som de tvingas använda, men inte får bestämma fullt ut över ”. Inte heller får de behålla avkastningen från sin produktion, klagar du. Vem får det, stadsborna eller ens industrin? Du borde utan omsvep medge att alla, både på landet och i städerna, är förlorare på den misslyckade ekonomiska politik som förts det senaste halvseklet. Om den ena gruppen är något mer drabbad än den andra, är ett oviktigt sidospår.

              Den nyhet om skatteutjämningssystemet som ”svischade förbi” dig, kan vara sann eller osann, det spelar ingen roll, eftersom också den saknar relevans. Nog inser du väl att hela detta omfördelningsmaskineri är sjukt och bör avvisas såsom stridande mot såväl äganderätten som en rad andra elementära principer i en marknadsekonomi (som vi ju påstås vara)? Återigen, eventuella orättvisor väger lätt mot andra faktorer. Svara mig t ex om jordbrukspolitiken i stället, hur mycket pengar omfördelar den till jordägarnas fördel? Och till stadsbornas nackdel. Gör ett överslag, det klarar du.

              Också skrönan om Norrbotten som en koloni på 1800-talet leder vilse. Hur kan en liberal beklaga sig över effekten av fria kapitalrörelser, övervägande positiva, i synnerhet på den tiden när Sverige var ett uland? Vi får väl skylla på att du för tillfället saknar dina tankestimulerade vedpinnar. Sara Lidman var en härlig författare, men inget sanningsvittne i politiska eller ekonomiska frågor. ”Fick ingenting tillbaka”, sa Sara. Nänä, kapitalet var förstås gratis och gruvarbetarna levde på svältlöner.

              När det gäller arbetslösheten och fördelningspolitiken är dina skurkar ”korporativismen, LAS och pensionssystemet”. Varför inte skjuta på rätt pianist? En lag eller ett system kan aldrig ställas till svars, däremot lagarnas och systemens skapare och upprätthållare. D v s just nu Fredrik Reinfeldt och hans regering. F ö har ju inflationen och skatterna varit de helt dominerande omfördelningsmetoderna.

              Men du tycks ogilla klarspråk om Fredriks regemente (”fjant”, som du kallat honom, är ett alldeles för snällt och svårtolkat betyg och liknar mest en flykt undan ett rakt svar). Samtidigt sparar du sannerligen inte på krutet när du kritiserar hans underställda, byråkraterna, trots att dessa bara genomför de mer eller mindre idiotiska order de får från högre ort (bortsett från enstaka fall av tjänstefel). Även i dina klimatinlägg blir nymoderaterna märkligt osynliga, vill jag minnas, trots att de har gjort en så häpnadsväckande helomvändning, från skarp (och korrekt) kritik till entusiastisk omfamning.

              Om inte förr, ta dig gärna en funderare på dessa obalanser framför vedspisen i vinter.

  6. mats skriver:

    Jag tyckte det där om äganderätt, produktionsmedel mm. var ganska tydligt, men jag ska lyssna på din uppmaning att fundera ut en bra artikel och så återkommer jag om det.

    Helt klart är omfördelningsmaskineriet (-raseriet) ett barn av en orättfärdig ekonomisk politik. Jag tycker jag har kritiserat moderaterna och alliansen väldigt hårt under lång tid. Kanske har jag hållit igen något för att vänsteralternativet i riksdagen är ännu sämre. Men jag håller med, snart är alliansen så tydlig företrädare för sossepolitik att det kvittar.

    Jag är också utan tvekan på många sätt präglad av en uppväxt i Norrbotten. Sossedominansen, det statliga ägandet av nästan all mark, den samiska frågan som ligger olöst sedan Gustav Wasas dagar och hänger ihop med ägandefrågan, det finska inslaget, jantelagen, kollektivismen, den stora naturen, friheten, dubbelmoralen. Historiskt och kulturellt liknar det inget annat i Sverige. Därför delar jag stora delar av Saras problembeskrivning, men inte hennes problemlösning.

    • Åke Sundström skriver:

      Mats,

      Bra med klarläggandet om den kommunala skatteutjämningen, om jag nu skall tolka din lite vidare formulering på det sättet. Några fler besked hade inte skadat, men jag avvaktar din uppföljande artikel.

      Jag har inte lusläst alla dina inlägg de senate åren, men tyckte att det vara lite mesigt att kalla Reinfeldt för fjant. Har du varit skarpare i andra sammanhang må det vara ursäktat. För visst förtjänar hans helomvändning från nyliberal påläggskalv till sossekopia, en resa ganska lik Bengt Westerbergs, en hårdare dom.

      I rättvisans namn: I Alliansens interna kompromissande har R förstås tvingats ta hänsyn till den fortsatt starka socialistfalangen i fp (till vänster om s), kappvändare Hägglund och centerns klimatskojare. Därför är det inte omöjligt att moderaterna skulle få bättre gehör för sina ”egentliga” åsikter genom en stor krisuppgörelse mellan m och s. Risken att Löfven blir den mer ”renläriga” partikaderns fånge, som Mona, får väl betraktas som ganska liten; det misstaget har man inte råd att upprepa. Ett alternativ värt att på allvar diskutera, eller hur?

      Välkomnar också att nu tar avstånd från den politiska Sara Lidman; den poetiska Sara kan vi alla älska. Men återigen lite precist. Du vill inte klart medge att hennes ”fick ingenting tillbaka” var en orättvis beskrivning. Däremot kan det s k baggböleriet kritiseras, men så har det gått till i väldigt många sammanhang: dåligt informerade säljare har lurats av bättre insatta köpare (eller vice versa). Även i dag lurar Vattenfall (med regeringens tysta godkännande) sina mest okunniga eller passiva kunder, med hjälp av de s k tillsvidarepriserna. Något ironiskt, onekligen, att norrlänningen Maud Olofsson haft ett huvudansvar för detta bedrägliga förvarande, inte alls olikt baggböleriet.

      Och överdriver du inte Norrbottens särart? Ja, inslaget av samer och finnar är unikt, men konflikten mellan fria, konservativa bönder och kollektivistiska vänsterpartier finns överallt. Liksom Jantelagen.

Kommentarer inaktiverade.