Väderrekord och sportrekord mäts på samma sätt

Utvecklingen av instrument som klockan och termometern gjorde att man för cirka 200 år sedan kunde börja särskilja olika händelser genom att mäta dem med viss noggrannhet. Från början var precissionen inte bättre än hela grader eller hela sekunder. Men ganska snabbt kom man ner på noggrannheter av tiondelar och senare även hundradelar. Men när man kommit så långt börjar variationer i omgivningsfaktorer spela så stor roll att precissionen på instrumentet blir av underordnad betydelse. Vi kan idag mäta inte bara tusendelar utan även miljondelar och mindre. Men för väder- och sportrekord saknar det betydelse. Det gör också att den som anger ett rekord med mer än två decimaler och än mer ett medelvärde med mer än en deimal, helt enkelt inte har förstått dimensionen på det man talar om.

Under dessa 200 år har det tillkommit nya rekord i en strid ström. Förklaringen är enkel. Det finns en slumpmässig fördelning av resultat. Dels en slumpmässig fördelning av när var och hur man mäter, även när man försöker vara systematisk. Dels en slumpmässighet i när rekorden uppträder. Men i början av en mätserie är naturligtvis alltid det första resultatet ett rekord. Så även det andra, antingen över eller under det första. Med tre mätningar har man två rekord och ett som ligger inom vad som kan kallas spridning och kanske kan börja liknas vid normalvärde.

Allteftersom man fortsätter mäta kommer då och då nya rekord att inträffa och flytta gränserna för spannet av normalvärden. En del rekord står sig länge. Sålunda är staden New Yorks värmerekord från 1858, långt innan jättestenstaden och bilavgaserna kunde ge någon påverkan.

När det gäller sportrekorden inträffar psykologiskt fenomen som annars är känt från fysiken. När man börja mäta ett fenomen noggrant så påverkar själva mätningen fenomenet. I sportens värld kan vi kalla prestation eller tävlingsinstinkt. Mätobjektet, människan, vill slå sitt eget rekord. Utvecklingen av de bästa resultaten visar en stadig förbättring. Men redan efter 50 års tävlande med precisa mätningar av tid och avstånd började det bli svårt att slå rekorden. Man förfinade utrusningen, underlaget och inte minst träningsmetoderna och grenspecialiseringen. Ändå står sig vissa rekord i decennier, vilket visar att en del människor har större naturlig fallenhet för en viss ansträngning än andra.

I en del sporter har man infört begränsningar för att prestationerna och riskerna annars blir omöjliga att hantera. Från början ansågs pengar vara ett sådant icitament som förtog effekten av naturlig talang. Andra exempel finns från simning, skidåkning, brottning, boxning, stavhopp, längdhopp, spjut och Formel 1 begränsningar i utrustningen införts. Inte heller tillåter man användning av vissa mediciner och droger, samlat under benämningen doping om det som inte är tillåtet. Vissa rekord har tillkomit under andra förutsättningar än de som idag gäller.

När det gäller väder, så hyser det ingen urskiljbar inneboende vilja att slå sina egna rekord. Givet en tillräckligt lång mätserie kan vi med naturvetenskaplig noggrannhet säga vad som är normal variation. Någon sådan mätserie har vi inte ännu. Vi har indikationer på olika variationer över lång tid. Dessa indikationer kommer från jämförelser mellan olika kända företeelser. Dessa data kallas för proxi, för att de jämförelser och inte instrumentdata. Proxi har lägre noggrannhet än instrument.

Det finns många skillnader att beakta mellan proxi och instrument. Instrument mäter i en väl definierard punkt. Proxi ger ofta ett slags medelvärde för ett större område, som det skulle krävas en stor mängd instrument för att beräkna samma medelvärde. Detta gäller dock inte alltid om proxi, ibland är det lika lokalt som ett instrument. I andra fall ger proxi utslag för en tidsrymd som vi skulle behöva en serie instrumentavläsningar för att kunna jämföra. Så proxi och instrument är inte direkt jämförbara.

Väder har som sagt ingen inbyggd vilja att slå sina rekord. Men det har människan, instrumentbyggaren-avläsaren-tolkaren. Att sitta och titta på en termometer som inte ändrar sig är ungefär lika spännande som att titta på en klocka som har stannat. Människan är en uppfinningsrik varelse när det gäller skapa spänning i sin tillvaro. Så när någon säger att här händer ju ingenting kan mycket väl den som älskar att titta på termometrar säga att det gör det visst det, den rörde sig nyss! Varpå den förstnämnde säger att, nej det här är en död termometer! Till detta svarar termometerkillen, Nej, det är en ”Norwegian Blue” termometer, de ska vara sådana. osv.

Ett annat sätt att skapa spänning är att ”massera” sina resultat. Det är inte helt ärligt, kan liknas vid idrottens doping. När man avläser sina instrument kan man exempelvis avrunda avläsningen lite oortodoxt. Hur mycket är upp till det egna samvetet, eller plånboken om det är en anslagsfråga. Om inte det räcker kan man införa olika algoritmer som successivt ändrar ”trendensen” i mätserien. Denna matematiska behandling förklarar man med att instrumenten av olika anledningar inte återger verkligheten helt korrekt, utan de avlästa värdena måste korrigeras för dessa fel. Då börjar det likna att ha en egen strömbrytare i värjan, så att man själv kan markera träff man tycker att det passar.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Väderrekord och sportrekord mäts på samma sätt

  1. Thomas skriver:

    Ta Michael Phelps
    Byggd för aimming
    Långa armar, stora lungor, korta ben och stora fötter.
    Självklart blirvdet rekord!

    Eller vaför afrikaner springer bäst.
    De har mitrokondrieDNA som stämmer för omvandling av lagrad energi till rörelseenergi.
    Bleka nordeuropeér, särskiöt sameättade, har en förmåga att omvandla energi till värmeenergi istället.
    Spännande, men ganska naturligt.
    Vi är alla formade efter miljön…

Kommentarer inaktiverade.