Vinst i vården, igen

Nyligen hade Carin Jämtin en rötmånadsartikel i Aftonbladet där hon ondgjorde sig över vinster till privat företagande i vård och ”välfärd”. Men hon har dålig koll på fakta. För det är väl inte så allvarligt som att hon försöker luras?

Fakta om välfärdsföretag, riskkapitalister och aktieutdelning:

1) 12 procent av hälso- och sjukvården drivs av privata vårdgivare.
 Konkurrensen med det offentliga är alltså liten.

2) 45 procent av tandvården drivs privat.

3) 95 procent av de privata aktörerna inom skola och äldrevård har mindre än 20 anställda – dvs de är små företag.

4) De allra flesta företag som konkurrerar med offentlig sektor drivs på ofördelaktiga villkor (de offentliga kan ju höja skatten om det fattas pengar) av vanliga människor.
Väldigt få drivs av riskkapitalbolag och liknande.

5) Läkemedelsbranschen är nästan uteslutande privat. Den får årligen stora summor från skattebetalarna för både forskning och inköp av preparat till vården. Tillverkarna av vårdutrustning (sängar, städartiklar, röntgenapparater, plåster, skalpeller, mm) är nästan alla privata. En liten del kommer från skyddade verkstäder. Även de som bygger sjukhus och gör större reparationer är privata företag. All denna verksamhet genererar löner till privatpersoner, en vinst de gör på sitt arbete. Skattepengar som de tar med sig hem. Är de därmed onda människor?

6) IT-branschen får mer skattepengar än hela den privata sjukvårdsbranschen.

7) Byggbranschen får mer skattepengar än privat vård, skola och omsorg ihop. Detta är enligt flera 
undersökningar den mest korrumperade branschen i Sverige. Inte minst i Göteborg, där Jämtins partikamrater sett till att sko sig ordentligt. Varför ondgör hon sig inte över den sortens omoral med skattepengar och politiska positioner?

8) Endast 1,9 procent av omsättningen för vård- och omsorgsföretagen gick till vinstutdelning (2011). Av resultatet efter skatt återinvesterades 70 % i företagen.

Vad Jämtin och hennes partikollegor är rädda för, är att förlora makten över medborgarna. Genom att neka oss valfrihet vill de behålla makten att styra över våra liv.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Vinst i vården, igen

  1. Thomas skriver:

    Tvärtom…
    De vet alla hur det funkar, men letar efter något enkelt att ta upp inför valet…..
    Skola, vård och omsorg.
    Sådant som sköttes av kommunalpampen förr…
    Innan vi kom med i EU.
    Ty nu sysslar Bryssel med väsentligheterna..

  2. tommy persson skriver:

    Mats !
    Jag vet inte var du fått uppgifter om att byggbranschen fått skattepengar, här kommer andra uppgifter hur det förhållit sig enl min bror Clas Persson:

    Byggbranschen har ju fått skulden för mycket inte minst vid bank och fastighetskrisen 1991-1994. Den krisen skapades av sossarna och Bengt Dennis. Med en rent kriminell verksamhet såg bankerna till att slå spiken i kistan. Det var byggbranschen som fick betala priset.

    Det är i princip aldrig byggarna som får stöd. Det är beställarna. Jag vet inte vad det s.k. rotavdraget kostar, men det får ju beställarna. Korruption är ju en kriminell handling som skall behandlas för sig, den är förmodligen minst lika utbredd i andra branscher, inte minst krogbranschen. Och vad fan är det när politiker och liknande skit ger sig 50000 kr i månaden efter 12 år i riksdagen, eller andra ej eftrefrågade tjänster inom statens hägn

    Alla vet att den största snyltaren på t.ex. bostadsproduktionen är staten. Förutom den enskilt största posten, momsen 25 %, tas det ut skatter och avgifter motsvarande minst 60 % av produktionskostnaden för en villa.
    Det innebär att av de tre miljoner t.ex. som ett ungt par lånar till sitt hus så går 1,8 milj. till staten. Det är förbannat sjukt. Förutom detta övergrepp skall husbyggaren betala en massa jävla avgifter till fullständigt onödiga
    avgifter inom kommunerna. Om du inte gör det hotas du med straff. Precis som i vilken beskyddarverksamhet som helst. Att deras verksamhet överdebiteras begriper de inte ens. Dom vet inte hur oduglig personal de avlönar.

    De enda producerande som får pengar direkt i fickan som jag känner till, är ju bönderna. Ända sedan 1933 då Persson-Bramstorp gjorde upp med sossarna. Det har gett dom hundratals miljarder sedan dess.

    Alltså, byggbranschen får inga pengar, det är beställarna som får pengarna. Så då det begav med statliga stöd till byggande förr så fick beställarna pengarna, ju mer de pressade byggarna ju mer tjänade de själva.

    • mats skriver:

      Tommy, jag försöker skriva precis samma sak som du, fast med ett mer vårdat språk. Listan ovan är från vårdföretagarna (reklam för den egna verksamheten) och jag har byggt på den med egna observationer.
      Några noteringar: jag tror att man räknat in ROT och alla andra subventioner som passerar byggbranschen, även om inte pengarna stannar hos byggföretagen. Precis som de subventioner som passerar den privata vården inte stannar hos de privata vårdföretagen. Jordbrukssubventionerna är egentligen på motsvarande sätt konsumentsubventioner. Det hela är en enorm rundgång med skattemedel som exempelvis Gösta Bohman ville avskaffa, under hårt motstånd från sossarna.
      Min poäng var inte, och jag tror inte heller att var företagarnas, att särskilt peka ut byggbranschen på ett negativt sätt. Min poäng var att sätta socialdemokratisk dubbelmoral i fokus och under skarp belysning. Något som du nu bidragit till.

      • Åke Sundström skriver:

        Mats och Tommy, ni försvarar en god sak, fri konkurrens. Det är sant att statliga subventioner i slutänden ofta hamnar hos någon annan än den som anges som mottagare. I byggsvängen hos beställaren, fast även byggaren kan gynnas genom en ökad omsättning och rimligen en något högre vinst. Ingen kan betvivla att en betydande del (kanske merparten) av Rut – och Rotbidragen hamnar hos de företag som levererar dessa tjänster. Så funderar marknaden. Kundens nettopris ter sig mer överkomligt än förr, men totalsumman på fakturan blir högre än utan stöd.

        Så du har fel, Mats, när du påstår att ”subventioner som passerar den privata vården inte stannar hos de privata vårdföretagen”. Det är just där de till stor del hamnar. Slutkunden betalar ju samma avgift som till landstingen. Allt utom denna försumbara avgift betalas via skatten.

        Alla sådana statligt eller kommunalt stödda verksamheter är subventionerade, därför att de får en favör i förhållande det ”fria näringslivet”, de sektorer som står på egna ben och där priset täcker produktionskostnaden. Det gäller även jordbruket. Att kalla deras EU-stöd för en ”konsumentsubvention” är direkt felaktigt. Priset i konsumentledet blir högre på grund av att jordbruket skyddas mot importkonkurrens.

        Däremot kan t ex ett vårdföretag sägas göra rätt för sin vinst, genom att vara effektivare än landstinget. Så relativt landstingen är dessa företag inte subventionerade. Och svenskt jordbruk är inte mer subventionerat än i övriga EU-länder. Men likväl starkt subventionerat.

        Förvisso är sossarnas kritik mot vinsterna i vårdsektorn (den som så felaktigt och med politiska avsikter kallas ”välfärden”) ett hyckleri av stora mått. Men är inte Alliansens dubbelmoral än värre? En förment liberal regering som förvaltar en ekonomi fullproppad med subventioner till höger och vänster? Och som på egen hand tillskapat en rad nya stödformer (t ex Rut och en myrriad olika arbetsmarknadsbidrag).

        • mats skriver:

          Jag är inte helt enig med dig Åke, men inser att jag sitter fast i tänkandet kring 80-talets jordbrukssubventioner, vilka i huvudsak var konsumtionssubventioner. Gränsskydd kan dock hålla priserna uppe för konsumenten. Dessutom förhindrar det den nyttiga rationalisering internationell konkurrens utgör.
          Tankevurpan som sossarna gör är att subventionerna hamnar som intäkt ovanpå de intäkter företagaren gör på marknaden. Men i verkligheten blir subventionerna intäkter istället för dem marknaden skulle givit. Vinsten går därmed i princip till konsumenterna som slipper kunna marknaden, som slipper vara kunniga och insatta om det de köper. Därmed går också makten till politikerna, som bestämmer villkoren för både företag och konsumenter.

          Ack ja, denna Allians, det nya arbetarpartiet et Co, som åtrår makten mer än friheten. Som accepterar att de får hålla i makten endast så länge som de är ”bättre” sossar än sossarna själva.

          • Ake Sundström skriver:

            Slutsatserna tycks vi nu vara ganska eniga om, så din snåriga text om socialdemokraternas tankevurpa kan vi hoppa över. Du noterar att subventioner innebär att politikerna bestämmer villkoren både för företag och konsumenter, det får vara gott nog,

            Välmotiverat också att du efter hand skärpt tonen mot Alliansen och nymoderaterna. Tidigare verkade du tveka inför att alltför hårt kritisera dessa ”bättre sossar än sossarna själva”, som du nu skriver.

            Vi föredrar säkert båda en liberal/konservativ regering framför en grönsocialistisk, men dessvärre tycks väljarna bara få chansen att rösta på två variationer av i stort sett samma funktionssocialistiska politik. Har du funderat över varför så många goda liberala krafter verkar vara så likgiltiga inför detta faktum?

            • mats skriver:

              Nej, jag har inte förstått varför så många goda liberala krafter verkar var så likgiltiga inför den gröna funktionssocialistiska politiken. Det faktum det är så det ser ut är dock en väsentlig anledning till att jag skriver det jag skriver.
              Rising to the challenge, tror jag man skulle säga på engelska.

              • Ake Sundström skriver:

                .. just därför skrev jag ”så många”, inte alla. Du hör till de få undantagen. Vilket också är mitt motiv för att medverka på din blog.

                Vi har väl båda chockerats av att en tidigare nyliberal klippa som Johan Norberg numera inordnat sig i näringslivets propagandamaskineri och försvarar det mest antiliberala man kan tänka sig; en diskriminerande skattepolitik, med rutavdrag, vindkraftsubventioner, koldioxidskatt och myriader av liknande inslag.

                Och i hans fall handlar det givetvis inte om okunnighet, utan om att de berörda företagen gynnas. Att övriga företag missgynnas, definitionsmässigt, låtsas varken han eller Svenskt Näringsliv förstå. Grundbulten att allmänintresset borde vara politikens kärna fnyser man åt.

                Var det inte Strindberg som kallade Sverige Det tysta riket? Fast på hans tid var det ju ändå väldigt mycket bråkigare än i dag samt mer nerv och ideologi i de offentliga grälen.

                Allt var inte sämre förr.

                • mats skriver:

                  Jag är tacksam för alla som visar min blog uppriktigt intresse, oavsett de är för eller mot.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Den högröstatade Jämtin orerar endast av en anledning. Man törs inte nagelfara effektiviteten i den offentliga vården. Så länge svenskarna får lov att anlita den privata vården kan man kallt räkna med att vinsten är en utmärkt mätare på ineffektiviteten i den offentliga vården.

Kommentarer inaktiverade.