Bönder söker bidrag

Ewa Rabinowicz, professor i jordbruksekonomi har lämnat en utredning till Finansdepartementet, men alla vänder sig frågande till jordbruksministern. Anledningen är att professorn dömer ut utformningen av jordbruksstödet, eller är det ett landsbygdsstöd? Inte ens utredarna själva är säkra på hur de ska beskriva stödet. Artikel i SvD  här, utredningen som pdf här.

Kritiken kan uppfattas som skarp på flera punkter. Utifrån ett kameralt skattebetalarperspektiv är det bara instämma. Problemen är i korthet dessa:

1, Det kallas för landsbygdsstöd, men är i huvudsak ett lantbruksstöd.

2, Avsikten med stödet är inte tillräckligt väl definierat för att man ska kunna mäta om det är verksamt eller inte. Med andra ord gödslar man generellt med pengar utan att veta om de hamnar där de gör bäst nytta för landsbygden, för staten eller för skattebetalarna.

3, Det finns en inriktning för stöd till ekologisk odling, utan redovisning av varför det är ett intresse för staten eller skattebetalaren.

4, Metoderna för utvärdering är inte utformade så att de ger användbar information till stödgivaren. Dels följer metoderna inte ekonomisk-vetenskaplig praxis, dels är utvärderarna inte i tillräckligt hög grad fristående från beroende av landsbygdsstödet (läs: LRF).

Detta är nyttig och uppfriskande kritik av landsbygdsstödet. Låt vara att utredaren i princip begär att själv få bli den som sköter utvärderingen och får anslagen för detta. Sådant är väl sedan länge etablerad praxis i offentliga utredningar. Att utredningen lämnar sitt besked till finansdepartementet är rätt adress i mycket högre grad än vad de korporativistiska organisationerna vill erkänna.

Personligen instämmer jag i alla ovanstående punkter, men skulle vilja lägga till några egna.

1, En orsak till att landsbygden inte utvecklas som den borde är att innehav av jordbruksfastighet är mer eller mindre ett krav för kunna starta en verksamhet i mindre skala och växa med erfarenhet och marknad. Det är nämligen endast jordbruksfastigheter som har ett regelverk för byggnationer som väsentligt skiljer sig från städernas planlagda områden. Det gör att affärsverksamhet inte lika enkelt kan startas på en aldrig så stor tomt på landet.

2, Till dessa hinder för utveckling ska inte bara räknas byggnadslagen, utan även strandskyddslagen och exempelvis Natura 2000 med sin museala inställning till förändringar på landsbygden.

3, Annan användning av stödpengar till landsbygden skulle mycket väl kunna vara att låta grundavdraget vara högre på landsbygden. Likaså reseavdrag och andra möjligheter till avdrag – inkomstredovisning för en diversifierad försörjning, samt möjlighet till sambeskattning skulle underlätta utvecklingen av de alltid lokala och ortsspecifika affärsmöjligheter som finns på landsbygden. Jag vet att detta vore ett än mer generellt stöd än dagens stöd. Men det kanske är det som är nödvändigt, frihet att utveckla sin egen verksamhet och att staten håller sina fogdar borta mer på landsbygden än i staden.

Samtidigt flyttar de ekologiska odlarna i Europa fram sina positioner, inte på marknaden, men i politiken. Alltså det som Rabinowicz kritiserar dagens stöd för i punkt 3 ovan. De ekologiska odlarna vill ha mer tvingande lagar som tvingar fler, eller alla bönder till ekologisk odling och mer bidrag på generella antaganden om att det är det rätta. De har stöd av vissa medlemmar i Kommissionen för detta. Där finns en angelägen politisk varböld för Rabinowicz att utreda!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bönder söker bidrag

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Behöver vi alla dessa politiska tyckare som är skattefinansierade och vars spådomar sälla inträffar i verkligheten. Vi får ju dagligen bekräftat att ”landsbygden” är i förfall mycket tack vare politiska ingrepp men framför allt beroende på dålig lönsamhet. När hörde vi senast om begreppet lönsamhet som förräntning av eget kapital?
    Hittills har livsmedelsproducenterna uppfattat allehanda stöd och bidrag som antingen en ersättning för nedlagd abetstid eller en kompensation för ett för lågt pris på de varor de producerar.
    Personligen är jag mer intresserad av att man analyserar ”skimmingen” som politikerna ägnar sig åt av skattekollektivets gemensamt utplundrade pengar.
    Som så många gånger påpekat tidigare, skall ekologodlarna och deras påtyckargrupper verkligen få avgöra Sveriges framtid helt oemotsagda, nej tack!

Kommentarer inaktiverade.