Stamp Act i Sverige

Idag, dagen innan Elmia slår upp portarna till årets inomgårdsmässa, vill jag berätta om Astrid Lofs som har redovisat ett mycket intressant fall på sin blog. För den som inte känner till Astrid, så är hon mycket aktiv i djurrätt- OCH djurägarrättsfrågor. Jag skriver så för att hon på intet sätt förordar ägarens rätt att misshandla sina djur. Förmodligen är hon bäst insatt i hela Sverige om djurägarnas situation. Med ett stort rättspatos har hon beskrivit ett otal fall där myndigheter begått övergrepp mot djurägare.

Nu har hon funnit och redovisat ett fall där djurskyddsinpektörer och polis vid ett oanmält besök brutit sig in i bostaden hos en hundägare. Polisen har där också brukat våld mot ägarna. Utredning pågår i den delen.

Det som väcker min nyfikenhet och bestörtning är det Astrid funnit om rätten till sådan myndighetsutövning. Hon skrev till Landsbygdsdepartementet för att få veta med vilket lagrum man motiverade en sådan insats. Jag citerar departementssekreterare Erik Joachimssons svar, så som Astrid redovisat det. ”Länsstyrelsen har enligt 27 § djurskyddslagen (1988:534) rätt att, i den utsträckning som behövs för kontrollen, få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som berör djurhållningen och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. Om en djurhållare inte frivilligt släpper in länsstyrelsen i sin bostad kan länsstyrelserna enligt 27 a § djurskyddslagen be polisen om hjälp. Jag kan även förtydliga att det inte krävs misstanke om något brott för tillträde, utan att kravet för tillträde är att detta är nödvändigt för att myndigheten ska kunna utföra sin kontroll.

Normalt krävs ett av åklagare utfärdat tillstånd till husrannsakan för att polisen ska få gå in i ett privat hem. För att ett sådant tillstånd ska få utfärdas krävs normalt misstanke om brott. Endast vid överhängande fara eller annan situation som kräver omedelbart ingripande får polisen gå in utan utfärdat tillstånd. Här påstår alltså en regeringstjänsteman att detta inte behövs vid djurskyddsärenden. Det är i så fall i princip den enda situation som detta gäller. Mycket märkligt.

Dessutom har Astrid grävt djupare i juridiken och funnit att den EU-lag som fins i botten, återigen har införts på ytterst tveksamt sätt i den svenska lagen. Framför allt för att djurskyddslagen enligt EU gäller lantbrukets produktionsdjur och deras stallar mm. Det gäller inte varken bönders eller stadsbors privata bostäder eller sällskapsdjur.

Det finns ett liknande resonemang från södra Norrland, där rovdjursspårare anser sig ha polismans befogenhet att bryta upp låsta vägbommar för att ta sig in på marker och spåra rovdjur. Jag har skrivit om det här. Detta är inget annat än de prätorsfasoner Doug Casey, jag själv och andra har varnat för.

I stora stycken påminner det om upprinnelsen till den Amerikanska frihetsförklaringen och bildandet av USA. Efter britternas seger i sjuårskriget behövde kung Geroge III förstärka kassan för sina trupper i kolonierna. Därför tillskapades 1765 The Stamp Act, enligt vilken allt papper som användes i kolonierna skulle vara kontrollerat och stämplat med kronans vapen i England. Trupperna gavs fria händer att för sitt uppehälle genomsöka alla lokaler i de brittiska kolonierna i sin jakt på pappersförbrytare.

Kolonisterna blev förstås rasande över detta sätt att behandla personer som enligt lagen fortfarande var brittiska medborgare. Här blev de fråntagna alla rättigheter som de i England boende landsmännen betraktade som självklara. Kolonisterna hade ingen representation i det brittiska parlamentet och kunde därför inte i några beslutande församlingar uttrycka sin mening om lagarna.

Ledande personer från de olika kolonierna samlades till ett antal möten för att utröna sina rättigheter och möjligheter att bättre rå sig själva. Dessa möten, främst The Stamp Act Congress i oktober 1765, lade grunden för en självmedvetenhet och ett arbetssätt som senare skulle leda till frihetsförklaringen. The Stamp Act blev bara ett år gammal, men följdes av andra genomgripande, förödmjukande eller svårt belastande lagar. Uppror och möten bland kolonisterna möttes med tillslag från kungens rödrockar. År 1775 började det på allvar likna krig och den 4 juli 1776 utropades så de fria förenade staterna i Amerika.

Hur länge och hur hårt kan svenska myndigheter plåga sitt folk i namn av djurskydd eller naturskydd innan något slags revolt manifesteras? Hur länge kan våra politiker blunda för sina myndigheters övergrepp på väljarna? Hur länge kan dessa politiker sitta kvar på sina poster?

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Stamp Act i Sverige

  1. Mike skriver:

    ”Normalt krävs ett av åklagare utfärdat tillstånd till husrannsakan för att polisen ska få gå in i ett privat hem.”

    Enligt min granne, som är något slags detektiv hos polisen, är detta inte sant. Hon påstår att polisen behöver inte tillstånd för att få gå in i ett privat hem, men alla tänker så på grund av alla amerikanska tv-program.

    Jag har ingen aning själv. Jag är amerikansk dock.

    • mats skriver:

      I USA finns ett författningsmässigt skydd. Det gör det inte i Sverige. Men visst finns det regler för hur och när poliser få gå in i hem. Till detta kommer att alla bevis som påträffats i ett amerikanskt hem utan husrannsakan förklaras ogiltiga. Det är förmodligen också en rest av motviljan mot stamp act.
      I Sverige har vi fri bevisprövning, så det spelar ingen roll hur bevisen samlats in, såvida det inte är från en brottsprovokation (olagligt i Sverige, lagligt i USA). Det är domstolen som i varje enskilt fall avgör såväl om bevisen ska tas med, samt vad de eventuellt har för bevisvärde.
      Inte minst har vi EKMR att hänvisa till (i detta fall artikel 8), något som svenska myndigheter och domstolar allt för ofta omsorgsfullt struntar i.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Hur länge kan dessa politiker sitta kvar på sina poster”?
    Så länge som dom har möjlighet att manipulera siffrorna på våra kontokort dom kallar för ”pengar”.
    Medborgarna glömmer lätt sedelbuntarna som kördes runt i skottkärror under Weimartiden och lite närmare i tiden i Zimbabwe. Det kan gå så långt innan besinningen återfås att vi tvingas till byteshandel för att vi skall överleva, man skall aldrig säga aldrig.

  3. Janne skriver:

    Samuel, har du sett filmerna här: http://hiddensecretsofmoney.com/

    Det är rätt skrämmande hur lättsinnigt politiker hanterar skapandet av pengar.

Kommentarer inaktiverade.