Valår och opartiskhet

Nyårsafton, svensk politik har under året gått på tomgång, amerikansk har kokat och världen är fortfarande en osäker plats. Frihetsportalen har fått fler läsare, igen. Men något måste göras för en förnyelse, återkommer om det.

Under år 2014 kommer vi ofta att påminnas om att det är 100 år sedan första världskriget bröt ut och 75 år sedan det andra. På ett sätt var de två krigen de europeiska kolonialmakternas sätt att sluta vara kolonialmakter. Men gamla kolonialmakter som Ryssland och Kina vill inte ge upp sina ambitioner. Andra odemokratiska regimer och rörelser söker ökad makt.

Det är valår 2014 och som lagom förberedelse hårdlanserar SVT dramaserien Fröken Frimans krig. Såväl i uppsnacket i sofforna som i påannonsering av programmen och i själva programmet framhålls att de beskrivna kvinnorna (som startar ett kooperativ) är socialister. Vi instrueras att ta de progressiva kvinnornas parti mot stockkonservativa män.

Att deras projekt är en affärsrörelse och att liberalismen var en stor och väl etablerad politisk idé år 1905, när historien tar sin början, det förbigås med bedövande tystnad. Trots att liberaler och socialister gemensamt bildade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt år 1903. Beslutet om att införa allmän och lika rösträtt för kvinnor togs för övrigt av Nils Edéns liberala regering år 1919. Nej, ett valår som detta, när socialisterna känner sig piskade att återta makten, då finns inget mittenalternativ. Då är det klasskamp som gäller!

För att klara kravet på opartiskhet och allsidighet, visar man några tidiga mornar en repris från 1983. Lars Molins Midvinterduell, som handlar om en enskild medborgares fruktlösa kamp mot byråkratin. Man försummar inte att säga att Olof Palme blev osams med Molin över detta verk. För att verkligen balansera upp den flitigt marknadsförda socialistserien visar man Midvinterduell flera gånger. Det är alltså ingen idé att tillskriva GRN om saken.

Men Eva Hamilton, så lättlurade är vi inte! De socialistiska och fackföreningsdrivna kooperativen var varken först eller flest, inte ens i Sverige. Men de tillhör de mäktigaste. Är det den makten som känns av ett valår?

Sedan kan man som en parentes undra varför samma människor som framhåller den socialistiska konsumentkooperationen och dess kamp mot giriga kapitalister och för bättre villkor för vanliga människor, så gärna prisar ”superkapitalisten” och ”skattesmitaren” Ingvar Kamprad, som pressat så många svenska småföretag till konkursens rand? Ofta har IKEA dikterat samtliga villkor, inklusive priset! IKEAs varor tillverkas idag nästan uteslutande utomlands.

Trots allt, ett riktigt gott nytt år tillönskas alla läsare!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Valår och opartiskhet

  1. Anders Rydén skriver:

    Wiki länken var intressant särskilt att män fick allmän rösträtt 1922 efter det att även de som inte hade gjort värnplikten fick rösta.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Det innebär då att kvinnlig allmän rösträtt genom fördes före allmän manlig rösträtt…?
      Egentligen……
      Tvärtemot propagandan.

  2. Åke Sundström skriver:

    Rätt att klandra ett vänstervridet public service, men varför Mats – som god liberal – beklaga sig över marknadsekonomins hårda krav och påstå att Ingvar Kamprad pressar småföretagare till konkursens rand?

    Företagarnas villkor bestäms inte enbart på en fri marknad, utan styrs i lika hög grad av vår politiska nomenklatura, dominerad av den oheliga alliansen mellan m och s – i det senare fallet med LO som bihang och påhejare. I den mån svenska företag har orättvisa konkurrensnackdelar – vilket nog måste nog ledas i bevis – så är orsaken framför allt den s k solidariska lönepolitiken. Dikterad av LO men möjliggjord genom beslut i riksdagen om jämförelsevis generösa villkor för de löntagare som slås ut av denna överdrivna nivellering. Med för höga ingångslöner, för lite extrapengar till de mest erfarna och högpresterande samt alltför liten lönespridning mellan starka och svaga branscher.

    Och varför kallar du Kamprad skattesmitare? IKEA – och andra företag som gisslas i detta sammanhang – har att rätta sig efter gällande skattelagar. Dessa har faktiskt tillåtit ”räntesnurror” och andra så kallade ”upplägg” i skattereducerande syfte. Så länge man följer lagen finns ingenting att säga, annat än att eventuellt uteblivna skatteintäkter beror på luckor i de otillständigt invecklade regelverken . Ansvaret för detta vilar på en överskattad finansminister och hans stab. Låt oss på det nya året vara noga med att skjuta på de rätta pianisterna.

    Kryphålen i skattelagarna kan i första hand utnyttjas av våra stora, internationellt verksamma företag, det är sant. Men Sverige har också haft – och har – relativt gynnsamma skattevillkor för företagare, inte minst sedan både arvsskatten och förmögenhetsskatten slopades. Men inför det oerhörda utbudstrycket från ett befriat Österuropa, ett nykapitalistisk Kina och många andra emerging countries kan väl ingen förvånas över att ett och annat svenskt företag blir utslaget, stort som litet. Med eller utan IKEA:s tuffa inköpare.

    Vi lever globalt i en ny liberal era som kan bli en repris av det gyllene halvseklet före 1914. Avgörande blir. för vår del, om vi lyckas befria oss från ett antal förödande systemfel av planekonomisk karaktär. Klarar Sveriges riksdag inte ens av att avveckla dagens uppenbara klimatgalenskap, eller påskynda reformeringen av fattigdomsunionen EU, så väljer våra riksdagsmän stagnation i stället för fortsatta framsteg.

    • mats skriver:

      Min avsikt med att nämna IKEA och kamprad var att använda vokabulären från vänsterns plakatpolitik för att visa på inkonsekvensen i deras attityd gentemot vissa storföretag och andra dito. Men det blev visst för otydligt. IKEA har ju exempelvis varit en svår konkurrent för deras egen älskade kooperation, men hyllas ändå som ett slags folkets företag.
      Jo, Kamprad har framgångsrikt och så vitt vi vet lagligt disponerat de möjligheter som finns. Så skuggan ska egentligen inte falla över honom, utan över dem som klandrat storföretagen men straffat småföretagen. Som du påpekar, ett antal finansministrar.

      Där anar man dock en socialistisk långtidsstrategi. Först monopolisera arbetskraftsutbudet. Därefter slå ut småföretagarna. Till sist förstatliga bankerna och storföretagen.

      Det gyllene halvsekel du talar om är jag obekant med som begrepp. Jag är medveten om att då grundlades många av de framgångsrika innovations- och ingenjörsdrivna företagen i Sverige, L.M. Ericsson, AGA, Bofors (Nobel), Scania, SKF, Bahco med flera. Men socialt och ekonomiskt började väl utdelningen från dessa att spridas över riket först efter 1919?
      Helt klart måste vi försöka återskapa, eller nyskapa, en miljö och kultur som tillåter att folk med idéer kan utveckla dem till bärkraftiga företag. Ett absolut krav är att fantasilösa byråkrater inte ska få stoppa allt redan på idéstadiet, bara för att ”så har vi aldrig gjort förut”, NIMBY, ”tänk om alla skulle…” osv.

  3. Åke Sundström skriver:

    Synd att det inte tydligare framgick att du i avsnittet om Ingvar Kamprad åberopade vänsterns retorik. Nu trodde nog fler än jag att det epitetet ”skattesmitare” var ditt eget.

    Begreppet ”gyllene epok” om halvseklet före 1914 är gängse bland ekonomihistoriker. En unik era av framsteg på bred front, tack vare frihandeln och guldmyntfoten, som garanterade ett stabilt penningvärde. Men med ett för Sverige ganska högt pris i form av den stora emigrationen.

    Förfallet inleddes 1913, när USA:s centralbank, Federal Reserve, instiftades och fortsatte med att Roosevelt devalverade dollarn gentemot guldet på 30-talet och konfiskerade privata innehav. Först 1971 avvecklades guldmyntfoten helt. På den vägen är det…

    I dag går städer och delstater i konkurs och västvärlden står inför den mycket svårlösta uppgiften att banta sina skuldberg, sluta att övervältra bördor på framtida generationer. Det är givetvis bakvänt att ett av världens fattigaste länder, Kina, finansierar överkonsumtionen i ett av de rikaste, USA. Indirekt bistås även Europa, via vår USA-export.

    Under den gyllene eran fungerade den globala kapitalmarknaden rationellt, med flöden från rika till fattiga länder, den gången bl a Sverige.

    • mats skriver:

      Jag sätter ut citattecken, så visar det på något slags hänvisning till något annat än det som står där.

      Så långt som jag kommit hittills i idéhistorien har detta gyllene halvsekel inte nämnts. Men idéhistorikerna är ju oftast mest intresserade en viss politisk ideologi och hur man kan spåra dess rötter samt belägga dess välgörande inflytande. Pengar är i det sammanhanget lite för trivialt.

      Jo, jag minns omslaget på Time magazine sensommaren-hösten 1971, där Richard Nixon avbildades som en fullback i amerikansk fotboll med ett dollarmynt i famnen, sick-sackande mellan andra valutor.
      Bretton-Woods dyker upp i minnet (inlärt, inte upplevt). http://sv.wikipedia.org/wiki/Bretton_Woodssystemet

  4. Åke Sundström skriver:

    Fanns citattecknen med i ursprungstexten? Det borde jag ha noterat och beaktat. Eller har du satt dit dom nu? Ditt svarkan tolkas på endera sättet, så förtydliga gärna, annars kan jag börja undra om min egen observationsförmåga allvarligt försämrats.

    Och lycka till med idéhistorien. Betvivlar av kapitlen om liberalismen kan förbigå dess genombrottstid, bara därför att det handlar om ”pengar”, såvida nu inte författaren har en socialistisk bias. Men en sån bok skulle du väl knappast konsultera?

    • mats skriver:

      Jag satte ut citattecknen efter ditt påpekande.

      Mill’s On Liberty brukar ingå i A-kursen i idéhistoria och nämnas med viss koppling till liberalismen. Sedan är det väldigt mycket Marx och hans efterföljare. Vill man veta något om Tea Party rörelsens idéer får man nog skriva om det själv i sin doktorsavhandling, om man kan få den godkänd. Mises, nja. Rand, absolut inte. Hayek, nä. Locke var en ondsint kapitalistisk landgrabber, Smith en cyniker som förespråkar handel. Resten av tiden ägnas åt rasism, diskriminering, feminism, Max Weber, Michel Foucault etc.
      Svensk allmänbildande universitetsutbildning.

  5. Åke Sundström skriver:

    Intressant inblick i universitetsväsendets förfall och den vänsterindokrinering som du och andra ofta påtalar. Rand förtigen i idéhistorien och Adam Smith kallad en cyniker, jo man tackar.

    Ett mer uppriktigt tack för klargörandet om citaten. Nu är jag lite mindre orolig.

    • mats skriver:

      Bara för tydlighets skull. De säger inte cyniker eller landgrabber. De använder omskrivande ord som tillsammans ger den bilden. Detta ger den unga studenten meddelandet att dessa ska man hålla sig borta från.

      • Åke Sundström skriver:

        Jo, jag anade att kunde förhålla på det viset, men det gör inte saken så mycket bättre. Jag litar på att du har fullgod täckning för dina tolkningar. Och vem kan förvånas? Ett halvt sekel av vänsterindoktrinering går inte spårlöst förbi. Att återställa en mer objektiv historieskrivning kommer vi förhoppningsvis att klara av något snabbare än så.

Kommentarer inaktiverade.