Äganderätt är en grundläggande mänsklig rättighet

Miljömyndigheten, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har en mycket märklig tolkning av Miljöbalken. De verkar anse att den står över grundlagen. Men gör den det? Vem äger naturen och miljön på min mark? Jag anser att det är jag. Enligt Regeringsformen, alltså Grundlagen, måste det till ett angeläget allmänt intresse för att trumfa min äganderätt. Även om jag får ge mig för det allmänna intresset, så ska jag enligt grundlagen ha full kompensation för detta.

Egendomsskydd och allemansrätt

15 § Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnad som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller dock vad som följer av lag i fråga om rätt till ersättning.

I min logik måste ett angeläget allmänt intresse prövas separat var gång det allmänna påstår att ett sådant föreligger. Man kan inte i en sekundär lag eller än värre, i en föreskrift från en myndighet, hävda ett generellt undantag från regeringsformen där regeringsformen uttryckligen anger att särskilda skäl måste redovisas. Det räcker inte med att påstå att den generella inskränkningen i min rätt inte är betydande (för mig) i grundlagens mening. Därmed anser jag också att miljöbalken i normalfallet inte är tillämplig på verksamheter som jag företar mig på min mark.

MB 2 kap. 1 § När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.
 I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet.

I anvisningar och förklaringar från myndigheten kan det få den lydelse som ges i detta exempel:

Vad handlar i korthet hänsynsreglerna i 2 kap. MB om?
1 § – den omvända bevisbördan. Du ska kunna visa att du följer hänsynsreglerna i MB. Tillsynsmyndigheterna behöver inte visa motsatsen.

Så länge jag inte stör andra eller inkräktar på andras mark eller andras verksamheter och intressen, är miljöbalken inte tillämplig på min verksamhet. Det skulle ju innebära ett upphävande av äganderätten. Äganderätt brukar i alla rättsstater definieras som ett antal rättigheter förändra, tjäna pengar på och rent av förstöra sin egendom utan att andra har med det att göra. Om min tolkning gäller och det hävdar jag att den gör, då gäller inte miljöbalken. Därför gäller inte heller tillsynsmyndigheternas bedömning, de har inte ens rätt att göra en bedömning, än mindre utmäta straff. Detta skulle jag vilja se prövat mot exempelvis EKMR i en Europeisk domstol.

Dessutom finns §7 i 2 kap MB. Rimlighetsavvägningen, som den heter i lagen.
7 § Kraven i 25 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Skälighet, som den förklaras pamfletter.
7 § – Skäligheten. Det går ju någonstans en gräns där marginalnyttan för miljön inte uppväger kostnaderna för dina skyddsåtgärder eller försiktighetsmått. Du ska i sådana fall kunna visa att ett krav blir orimligt att ställa.

Eftersom jag äger min egendom och med grundlagens och internationella fördrags skydd för äganderätten därmed också äger rådighet över densamma, anser jag det vara oskäligt av myndigheten att komma och peta i mina förehavanden. Med dessa två argument, att Miljöbalken i normalfallet inte är tillämplig och att i de fall myndigheten ändå anser att den är det, måste de lämna tillräckligt mycket rådighetsutrymme till mig som ägare. Om de inte gör det blir deras inrång något slags expropritation för vilken de är skyldiga att betala ersättning. Bevisbördan måste vara myndighetens. Det är de som vill ändra något i ägarens förhållande till sin egendom, därmed blir bevisbördan deras.

Som jag ser det, går det inte för vare sig lagstiftaren eller myndigheten att införa omvänd bevisbörda mot äganderätten. Omvänd bevisbörda strider mot grundläggande mänskliga rättigheter (oskyldig tills motsatsen bevisats) och är i de flesta rättsakter betraktat som ”fullag”. Miljöbalken är en sekundärlag. Att i en sådan upphäva det rättsskydd medbogaren/ägaren har i primärlagen (grundlagen), ska bara inte vara möjligt.

Att myndigheterna använder sig av tredje styckets skrivning (i RF 2:15) för att hävda att allt de gör, gör de med stöd av denna ”undantagsregel” i grundlagen var förutsägbart. Men det gör det inte rätt. Varken av lagstiftaren att skriva in det eller av myndigheten att tolka det som ett fribrev.

Man kan även läsa här (PDF) en redogörelse som Medborgarrättsrörelsen gjort för justitieministern med krav på besked om åtgärder. Det är nu två år sedan och inget besked har avhörts. MRR riktar visserligen in sig på allemansrätten och inte MB som jag gjort här. Men principresonemangen är i stora stycken lika.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Äganderätt är en grundläggande mänsklig rättighet

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Hur kan man i rimlighetens man begära att medborgaren skall behöva gå till strid mot skattefinansierade oavsättliga så kallade tjänstemän för att krångla sig igenom en socialistisk och kleptokratisk lagstiftning. Är det inte om något rent missbruk av ”lagstiftningsmakten”, var finns konsensus? Det är mer att likna vid hets mot folkgrupp och enl. dagens annons från LRF berör det ca 30.000 medlemmar. Imponerande Mats, tack!

  2. Åke Sundström skriver:

    Ännu ett exempel på rättsstatens förfall, en röta värre än på Vilhelm Mobergs tid. Då handlade det bl a om hovets ansträngningar att skydda gamle kungen (Hajbyaffären). Lagbrott, javisst, men av ganska ringa generell betydelse. Den felaktigt dömde friades senare och blev, vad jag vill minnas, också ekonomiskt kompenserad.

    Nu är det en moderat justitieminister som godkänner en miljöbalk som strider mot grundlagen och dessutom avstår från att ingripa när en myndighet utfärdar ”anvisningar” som uppenbart feltolkar båda dessa lagar. Hon blundar också för att markägare inte alltid blir skäligt kompenserade. Och inga rättelser sker. Bara Reinfeldts passivitet är mer anmärkningsvärd än hennes. Utnämningen av Beatrice Ask – två gånger dessutom – får nog anses vara ett av Fredrik Reinfeldts största misstag.

    Återigen, bäste Samuel: det är regeringen som bör klandras. Det är den som tillsätter och avskedar myndighetschefer. Om en sådan agerar i strid med lagen är det i första hand åklagarväsendets skyldighet att väcka åtal och – om så inte sker – regeringens och JK:s uppgift att ställa både den försumlige åklagaren och generaldirektören till svars inför domstol. För att förenkla processen kan regeringen i stället utnyttja sin rätt att utan domstolsprövning byta ut myndighetschefen. Kan vi inte enas om att skjuta på rätt pianist?

    Säkerligen skulle en domstol konstatera att dagens svenska regler strider mot Deklarationen om Mänskliga Rättigheter, i synnerhet den franska från 1789 (och den amerikanska konstitutionen ett decennium tidigare). Men för enskilda målslägare är det förstås extremt svårt att driva ett sådant mål. Och i EU:s rättighetskatalog står det, upptäcker jag till min förvåning, ingenting om rätten till egendom. Kan jag ha läst slarvigt? Om inte får vi ytterligare en anledning, utöver de planekonomiska dårskaperna, att lämna denna fattigdomsunion.

    • mats skriver:

      Jo jag har också letat förgäves i EKMR efter ett riktigt starkt skydd för äganderätten. Det är väl artiklarna 8 och 17 som ger ett visst stöd för detta. Men i mina ögon innehåller hela EKMR mest förbehåll som ger staterna rätt att göra som de vill.
      I UDHR är det artiklarna 7, 11 och uttryckligen i nr 17, som äganderätten skyddas. Men ju längre ner i listan man kommer desto mindre negativa rättigheter blir det och fler positiva. (Negativa rättigheter = skydd mot tvång, Positiva rättigheter = rätten att ställa krav på andra att leverera exempelvis mat, kläder, bostad, arbete.)

  3. mats skriver:

    Här är senaste (1 vecka gammalt) förslaget till ändring av strandskyddslagen. Blir det bättre? Nej knappast!

Kommentarer är stängda.