Politik som utvecklingens fiende

Innan Karl Marx flyttade till England hade landet generösa lagar som garanterade stor frihet till medborgarna. Ett stort antal politiska och ekonomiska filosofer hade under ett par århundraden fått tydligt genomslag i politiken, trots en stark monarki som verkade som en centralmakt. Med hjälp av filosofernas resonemang hade man funnit analogin att om konungen är enväldig i sitt rike, så måste medborgaren som motvikt få vara herre i sitt eget hus. Detta innebar i praktiken stor frihet att göra affärer, att uppfinna och producera varor. Detta skapade i korthet de nödvändiga förutsättningarna för den industriella revolutionen. Detta gynnade nationen, som växte i makt och välstånd.

Schweiz är Englands motsats på många vis, ingen kust, liten befolkning, mycket decentraliserat. De har också lyckats industrialisera sitt land och skapa välstånd. Vad de har (hade) gemensamt är stor individuell frihet.

Med Marx idéer har man i England fått en klass av medborgare som anser sig ha rätt att styra nationen och övriga medborgare via micro management i alla detaljer. Detta leder ofelbart till stagnation. Några stora länder med goda inhemska förutsättningar som provat denna metod och övergivit den är Sovjetunionen, Kommunistkina och nu även Indien. Visst, de har inte tagit bort alla dumheter, men sakta, ibland till synes mycket strukturerat, ibland ryckigt, förändras och moderniseras dessa jätteländer.

I Europa går politiken åt motsatt håll. Här håller EU på att bygga den stora centralmakt med micro management av allt, som förstört så mycket i andra länder. En av orsakerna är många medborgares önskan om ett bekvämt liv, ett kravlöst liv. När politiken försöker tillhandahålla detta serverar den också demokratins undergång. Det är detta vansinne svenska MSM serverar folket och dagen innan eu-valet får MP att passera M i opinionsmätningar (sic). För nytillkomna läsare kan meddelas att jag i en genomgång av partierna för ett par veckor sedan förordar Klassiskt liberala partiet.

Räddningen är som så ofta den lilla staten. Den fysiska storleken på riket är inte det viktiga. Det är omfattningen i skattepengar, mängden detaljerade lagar och offentliga övervakare som är det viktiga. I den lilla staten hålls detta nere till ett nödvändigt minimum. Detta ställer vissa och annorlunda krav på medborgaren. Det kräver engagemang i konstitutionell rätt och det egna livets utveckling. Den lilla staten har en stark konstitution som inte tillåter politikerna att ändra den eller införa micro management. Politikernas uppgift är inte att ständigt hitta på nya lagar. Deras uppgift är istället att värna de goda konstitutionella grunderna och hindra dem som vill ändra på det från att göra detta. Som alla vet är det inte så Sverige eller EU fungerar idag.

Ett gäng som tillhör de värsta på att göda den stora staten är de gröna partierna. I många stycken är de värre än de röda partierna. Dessa verklighetsfrånvända rörelser utgör det största hotet mot oss alla. Här är ett exempel från det engelska valet Jag är oklar över källan till detta diagram, men det förefaller vara de gröna själva som tycker att det klargör hur bra deras politik är.

Grön EU-politik

Frågan är om klimathotet är skapad för att ge stor makt till en stor stat och följaktligen ingen makt eller frihet för den enskilde medborgaren. För svenskt vidkommande kan man ställa dessa två kontrollfrågor till två stora organisationer som borde veta bättre.

Hur kan Svenskt Näringsliv gå med på premissen att en beskattning av koldioxid och handel med utsläppsrätter skulle kunna styra klimatet så att det hålls inom tiondelar av en grad från Jordens medeltemperatur? Ingen har ens kunnat ge en hållbar beskrivning av hur en global medeltemperatur ska mätas, beräknas eller vad det har för relevans för klimatet.

Hur kan LRF köpa maximen om koldioxidens farlighet för klimatet och vår överlevnad? Varenda människa som på minsta sätt kommer i närheten av LRFs verksamhetsområde måste ju veta att koldioxid via fotosyntesen är bondens bästa vän.

Det här inlägget postades i Frihet, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Politik som utvecklingens fiende

  1. Gösta Walin skriver:

    Ang frågan: ”om klimathotet är skapad för att ge stor makt till en stor stat” rekommenderas ”Domedagsklockan och myten om jordens ständiga undergång”
    av Svenolof Karlsson m fl – speciellt kapitel av Jacob nordangård.

    • mats skriver:

      Tack, det är en mycket motiverad uppmaning. Även Nordangårds avhandling, Ordo ab Chao är god läsning som avslöjar det offentliga samhällets förljugenhet.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    I Frankrike är kommunerna små…
    En bekant där berättade att man var 212 kommunmedlemmar och 3 kommunalanställda…
    Om jag minns rätt..
    En väldig massa små kommuner.
    Här funderar man på att slåihop kommuner än mer….

    Undrar om inte detta löser sig självt på något sätt….

    • mats skriver:

      Ja, här i Västra Götalands län nordöstra utkanter har vi 2,5 gånger så långt till Göteborg som till Örebro. Anhängarna av sammanslagningen hävdar att den är av godo för att skatteunderlaget räcker till mer och bättre vård, i Göteborg.

      Ett alternativt som jag förordat hade varit att behålla Skaraborg, eller helt skrota landstingens vårdföreträde och kräva vinst i välfärden. Det hade inneburit mindre politisering, färre möjligheter för politikerna att länka av skattepengar till annat än vård. Bland annat hade jag och andra här i området sluppit skicka pengar till exempelvis Göteborgs lokaltrafik.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Kan man inte bryta sig ur Sverige och bilda en ny nation?!
        Med tre kronor som symbol – Västergötland, Dalsland och Bohuslän (Viken).
        Som förr….

  3. Åke Sundstrom skriver:

    Åter en brutal men sann kommentar. Uppskattar speciellt den syrliga passningen till dubbelmoralens nya högborg: Storgatan och Svenskt Näringsliv.

    För visst är EU ett Gosplan light, ett socialistisk och i vissa stycken kommunistiskt projekt. Just därför dömt att misslyckas, av samma skäl som Gorbatjov misslyckades: För lite, för sent. Historiens domstol blir nog inte nådig mot Angela Merkel, som fegt anpassat sig till bromsklossen Frankrike. Inte heller mot våra fyra allianspartier eller mot Urban Bäckström och bidragsfokuserade styrelse.

    Om England lämnar det sjunkande skeppet, som nu verkar alltmer sannolikt, blir ingenting sig likt. En sten sätts i rullning och den blir svår att stoppa. När också övriga Europa börjar inse hur grundlurade medborgarna blivit, kommer sönderfallet att gå överraskande snabbt. Sedan kan Europa äntligen börja andas på nytt, befriat från sina tunga ok: Den erkänt välståndsdödande jordbrukspolitiken och den faktiskt än mer idiotiska klimatpolitiken.

    • mats skriver:

      Nu slipper du snart Urban Bäckström, Carola Lemne tar över. Vad det gör för skillnad återstår att se.
      England är ett mycket intressant studieobjekt för att förstå Europeisk historia de senaste 500 åren, inte minst för framväxten av demokrati.

Kommentarer inaktiverade.