Vildsvin förverkar äganderätten?

Per-Ingvar Johnsson, riksdagsledamot från Åhus och Lennart Pettersson, riksdagskandidat från Svalöv, båda centerpartister, har skrivit en insändare i Helsingborgs dagblad om vildsvinsjakt. Helt rimligt sågar de förslaget om att låta hemvärnet mer eller mindre ohämmat jaga vildsvin. Det om är förvånande är att de gör det enbart med hänvisning till värnet om allemansrätten. Att ha soldater som tränar skjutning med skarpa skott i skog och mark skapar en otrygghet och inkräktar på allemansrätten på ett helt oacceptabelt sätt.

Inte ljud om att det skulle inkräkta alldeles unikt på äganderätten! Hur kan det komma sig att arvtagarna till Bondeförbundet INTE ser att främmande jägare på marken är ett brott mot äganderätten? Hur kan det komma sig Bondeförbundets arvtagare INTE ser äganderätten som överordnad allemansrätten?

Med sådana vänner behöver landets markägare inga andra fiender!

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vildsvin förverkar äganderätten?

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Instämmer…
    Rösta bort centern nu när chansen finns.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Egendomligt sätt av politiker att försvara den så kallade ”allemansrätten” som inte finns definierad i lag. Och dessa skall representera svenska folket, man tar sig för pannan!
    Nu lär det inte finnas mer än ca 68.000 lantbrukare i en befolkning om 9,5 miljoner så det är lätt att förstå var politikerna köper sina röster.

  3. Sten-Arne Persson skriver:

    Min tillit till centertoppen försvann totalt i mitten på 80-taletden dagen jag träffade Thorbjörn Fälldin i tio minuter mellan fyra ögon i en paus vid Centerns höstmöte på Risbergska skolan i Örebro. Vi stod ensamma i entrén till skolan. Orsaken till att jag sökte upp centerledaren var att ja uppfattat honom som hedervärd person som massmedia ditintills behandlat mycket illa, samt att jag ville hjälpa honom att komma till rätta med rödstrumporna i partiet när det gällde familjepolitiken.

    Jag frågade om han hade något emot att jag störde honom under rökpausen med några reflektioner. Jo det skulle gå bra. Men ack vad jag störde honom. Jag sa att jag under lång tid hade lagt märke till att rödstrumporna i partiet under ledning av i första hand Gunilla André bedrivit en familjepolitik som inte utgick från centerns partiprogram, utan helt igenom verkade tagen ur S-kvinnornas programförklaring ”Familjen i Framtiden”. Jag sa vidare att jag undrar om jag kan hjälpa dig att få stopp på dessa rödstrumpor i partiet. Fälldin som jag innan hade sett som en ovanligt eftertänksam, trygg och klok person, pratade oavbrutet i tio minuter utan att säga ett enda vettigt ord. Framförallt ställde han inte en enda fråga till mig varpå han avsåg att återvända till stämmolokalen.

    Jag sa då att jag under ett par år hade gjort en utredning om familjestödets storlek och hur man skulle kunna genomföra en vårdlönereform som gav full valfrihet till alla familjer. Jag sa att jag skulle vara tacksam om han kunde kolla mina beräkningar så att jag inte gjort några tankefel. Fälldin svarade, den kan du skicka till kansliet. Där stod jag efter tio minuter som ett stort frågetecken. Fälldin verkade vara helt ur balans. Jag har aldrig sett honom på det sättet varken förr eller senare.

    Jag funderade många gånger om jag sagt eller gjort något konstigt för att få ett sådant otrevligt bemötande, men kunde aldrig komma på vad det skulle vara.

    En möjlig förklaring fick jag när jag 2004 kom att läsa om ”bordellhärvan 1976” i boken ”Makten männen, mörkläggningen” utgiven på Vertigo förlag 2004. Författare Deanne Rauscher och Janne Mattson. I bokens 16:de kapitel skriver författarna om hur just Gunilla André den 5 maj 1978 i en interpellation ställd till sin partikollega och statsminister Torbjörn Fälldin begär att få ut det PM som rikspolischefen Carl Persson lämnat till regeringskansliet med kundlistan till bordellmamman Doris Hopp.

    Att jag i bästa välmening ville hjälpa Fälldin med att kritisera rödstrumporna med Gunilla André i spetsen ingick troligen inte i Fälldins önskescenario. Var det så att man hotade med att avslöja Fälldins kvinnoaffärer om han inte hade laddat Barsebäck?
    Det som ytterligare gjort mig misstänksam var, att Fälldin, från att ha varit hunsad av massmedia på värsta sätt, helt plötsligt verkade ha blivit fridlyst av massmedia. Jag tänker då på att Fälldin satt som ordförande för Föreningsbankerna när dessa kvaddades, och likaså när Telia såldes ut utan nämnvärd kritik i massmedia vad jag kan minnas.

    Redan innan jag träffade Fälldin personligen hade jag gått ur Centern på grund av deras falska familjepolitik. Hösten 1981 blev jag inbjuden att redogöra för min syn på familjepolitiken hos Västernärkekretsens CKF. Länets C-riksdagskvinna Brita Hammarbacken var inkallad för att redogöra för sin syn på familjepolitiken. Jag var rejält irriterad på att Centern inte bildade opinion för rättvisa i familjepolitiken varpå Hammarbacken försvarade sig med att de inte hade egen majoritet så det var inte deras fel. Hon bedyrade att Centern jobbade med näbbar och klor i riksdagen för att få till en vårdnadsersättning, så jag borde ta reda på vad de faktiskt gjorde i riksdagen istället för att komma med kritik. En månad senare ungefär år jag läsa i DN att riksdagens konstitutionsutskott enhälligt avslagit Robertsfors kommuns ansökan om att få införa en kommunal vårdnadsersättning för barnfamiljerna. Jag ringde upp Hammarbacken som satt i konstitutionsutskottet tillsammans med två andra centerpartister och sa. Vad har du gjort nu som du inte borde. Vadå sa Brita. Ja du har ju röstat ner Robertsfors kommuns ansökan om att få införa vårdnadsersättning. Det kommer jag inte ihåg sa hon eftertänksamt. Men det måste varit för en månad sedan sa hon. Ja det var för en månad sedan som jag blev åthutad av dig för att inte respektera ditt riksdagsarbete så det borde du inte ha glömt på minde jag henne.

    Ett annat exempel året efter då jag och några till uppvaktade riksdagens borgerliga ledamöter i socialutskottet strax före jul 1982. Jag gick igenom orättvisorna och den bristande demokratin i familjepolitiken med dem och de verkade mycket intresserade av vad vi hade att framföra. Bland annat visade jag en overheadbild på Jörgen Westerståhls utredning som visade att 66 procent av S-väljarna hellre ville ha vårdlön än dagis. Jag frågade de borgerliga partierna om de kände till Westerståhls rön vilket den avgångne socialministern Rune Gustavson i Centern påstod att han gjorde och dessutom sade han sig ha använt sig av opinionssiffrorna i valrörelsen tidigare under året.

    En månad senare sitter jag och tittar på programmet ”Pejling” med Herbert Söderström m.fl. som programledare. Ämnet var familjepolitik och alla politiska partier var representerade i panelen tillsammans med de stora fackföreningarna, dock ej LRF. Mitt framför kameran sitter en bekant, Rune Gustavsson. Söderström frågade panelen: ”Vad tycker folket? Är det ingen som känner till någon opinionsundersökning? Frågan ställdes tre gånger utan att någon ville eller kunde svara. Rune Gustavsson rörde inte en min. Han kom ihåg att han använt sig av Westerståhls undersökning i valrörelsen under sommaren ända till strax före jul. Men sedan har han glömt allt en månad senare.

    Detta och mycket mer har jag upplevt i Centern. Men de sitter nog kvar med kamrat 4 procents hjälp även i år, för folket får ju inget veta i massmedia om hur det går till. Det är ju rena olycksfallen i så fall.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Frågan är egentligen varför det blev så här…
      En del skyller på Palme..

      Moberg på sin tid insåg också hur ruttet det var…
      Att vara ”visselblåsare” i Sverige är inte lätt!

  4. Niklas skriver:

    Det är förvisso angeläget att komma till rätta med vildsvinsproblemet, så varje förslag som underlättar vildsvinsjakten är ju bra.

    Då ser jag större problem med dagens korrupta system för älglicens, som hindrar markägarna från att freda sina tallplantor. Där kan man verkligen tala om inskränkt äganderätt.

    F.ö. så har ju jakten på högvilt ofta varit förbehållen adeln och kungen under stora delar av vår kända historia (med skrivna källor, alltså).

Kommentarer inaktiverade.