Socialism är stöld

Löntagarfonderna är ett jävla skit
Men nu har vi baxat dem ända hit

Så skaldade Kjell-Olof Feldt i riksdagen 1983, medveten eller omedveten om att det skulle dokumenteras av en kvällstidningsfotograf. Så besinnade sig till slut socialdemokraterna i en fråga där de gått ett steg för långt. Med för långt menas att en majoritet av folket insett att sossarnas konfiskationsiver drivits för långt, till skada för både folket och nationen.

Principen om löntagarfonderna gick ut på att företagen skulle betala till en fond som facket skulle använda för att köpa in sig som ägare i företaget. På sikt skulle det innebära att företagen betalade för överföringen av ägandet till facken. Som motprestation skulle facken räkna in avgiften till löntagarfonderna i framförhandlad löneförhöjning vid löneförhandlingar.

Oavsett vad man tycker om förslaget så innebar det att facket skulle tvingat till sig både företagarens pengar och de egna medlemmarnas. Ett bedrägeri av enorma proportioner. Detta är att gå ett steg längre än den funktionssocialism som Gunnar Adler Karlsson namngav 1967, men som sossarna ägnat sig åt i decennier utan att ha något beskrivande namn för det. Ingvar Carlsson deklarerade med viss stolthet på 80-talet att, ”Vi fann ganska snart att vi inte behövde överta ägandet, det räckte att överta ägandets funktioner.” Kvar stod alltså företagare och markägare med skulder och ansvar gentemot banker och myndigheter, men utan att kunna bestämma över sin egendom.

Nå, på vilka områden och med vilka verktyg har denna funktionssocialism genomförts? Bland de första och tydligaste är allemansrätten och strandskyddet. Något sådant fanns inte innan 1940-talet när fritidsutredningen kom fram till att svenskarna med ökande antal semesterveckor behövde något att göra som var stärkande för kropp och själ. Naturvistelser och camping blev modeföreteelser som också anknöt till äldre tiders liv på landet, inte minst i skogsbygderna som snabbt börjat avfolkas.

Från början tänkte man sig skapa friluftsreservat på kommunal och statlig mark efter amerikanskt mönster. Men man fann snabbt att den statliga marken låg alldeles för långt ifrån de områden där folk bodde, mest mark i norr, mest folk i söder. Det skulle bli för dyrt att köpa in eller arrendera mark för lite slövistelse åt stadsborna. Så man konstruerade allemansrätten som en rätt av hävd, vilket alltså är en ren lögn. (Med postmodernistisk terminologi kan man säga att man dekonstruerade äganderätten och rekonstruerade en allemansrätt)  Allemansrätten omfattar en rad förbud för markägaren att bruka sin egen mark, för att inte störa eller försvåra för den besökande allmänheten. Inte eller fick markägaren rätt att ta något betalt av besökaren. För detta intrång (konfiskation av ägandets funktion) fick markägarna ingen ersättning.

Strandskyddet tillkom under samma period, men med det dubbla budskapet att det dels skulle bereda allmänheten tillträde till en trevlig miljö, dels skulle fungera som skydd för naturen. Som var och en kan se innebär denna avsikt med strandskyddet två oförenliga mål. Markägaren ålades restriktioner i skötseln av strandzonerna. En vildvuxen strandmiljö blir hart när ogenomtränglig, så som sådan gärna plägar bli utan aktiv av människan ombesörjd skötsel. Å andra sidan blir ett strandområde med horder av människor rännandes inget skydd för miljön. Markägaren blev likväl den medborgare med minst rätt att tillvarata strandmarkens värden.

Det var här någonstans som funktionssocialismen fick sitt fäste, även om uttrycket som sagt inte skapats ännu. Senare kom detaljerade anvisningar för hur skog ska skötas enligt statens intentioner, vi fick lagar som föreskrev att statens tjänstemän skulle söndra och härska på landsbygden genom att bestämma hur fastighetsbildning och ägarbyten skulle gå till, för att passa statens mål.

När facken misslyckades med att via förhandling ta makten över företagen stod socialdemokratin redo att lagstifta. Skattemyndigheten hade som uppgift, uttalat eller självpåtaget, att jaga småföretagare till döds. Till slut skulle bara de stora finnas kvar och de skulle enkelt kunna förstatligas, eftersom ägarna till dessa då skulle vara så få.

Detta är sammantaget en mjukare variant av kommandoekonomi. Mjukare i betydelsen att den införs under längre tid så att staten kan hantera protesterna inom rättsväsendet utan att behöva ta till våldsmonopolet mer än i undantagsfall. Andra kända typer av kommandoekonomier är de som infördes av, i tur och ordning, sovjetkommunismen, mussolinifascismen och hitlernazismen. Det är i den traditionen svensk socialdemokrati verkat. Det var med det släktskapet och det gemensamma slutmålet om en totalitär stat som Ingvar Carlsson på 80-talet kunde uttala sig berömmande om Östtysklands politiska framgångar.

Det är i sviterna av denna politik som miljövänstern kräver ännu större uppoffringar av enskilda markägare, ännu mer restriktioner för ägarna och fler förmåner för dem som inte äger. Det är denna totalitära andas barn som vill införa grön diktatur, byggd på en vanföreställning om att ägarna har som främsta intresse att förstöra det de äger. Den politiska doktrinen att markägare ska tvingas tillhandahålla gratis rekreationsområden till naturbetraktare som ändå sällan tar sig  ut i naturen, men när de gör det ska den se ut som på ett vykort. Den imbecilla tanken att det är betraktaren som bäst vet hur konstnären ska förfärdiga sitt verk. Löntagarfonderna var droppen som fick bägaren att rinna över. Nu är det dags att göra förnyade asträngningar att avslöja denna politiks vidriga konsekvenser.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Socialism är stöld

  1. Sture Åström skriver:

    Allemansrätten infördes genom ett förfarande, som var så bedrägligt att den ansvarige ministern Gustav Möller inte ville kännas vid förslaget från Fritidsutredningen 1940. Sedan var det tyst till 50-talet, då den omnämns som ett faktum i ett beslut om strandskydd.

    En beskrivning finns här, särskilt i bilaga 1:

    http://mrr.se/pressm/ask/

    Det är en upplysande beskrivning av politiskt trixande.

    Talet om ”en gammal sedvänja” faller på påståendet att man hittat den i akademisk forskning. En sedvänja känner folk till utan akademiska studier. Det påståendet visar att det var en bluff. Allemansrätten var ett grundlagsvidrigt påhitt. Ännu vidrigare är införlivandet i grundlagen 1974 utan angivande av dess begränsningar.

    I det moderna samhället skall naturligtvis allmänheten ha tillgång till naturen, men det skall ske under de första årens devis: ”inte störa, inte förstöra”. Markägarens rättigheter måste komma i första hand.

  2. Åke Sundström skriver:

    Korrekt och väl beskrivet, MEN det mest anmärkningsvärda är förstås att även våra förment liberala eller konservativa allianspartier bejakat funktionssocialismen: att konfiskera medborgarnas inkomster, men inte, som Marx ville, ”produktionsmedlen” (kapitalet).

    Så Bildt, Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund är i denna idelogiska bemärkelse större skurkar än Ingvar Carlsson; att socialister gillar socialism och tvång är inte fullt lika onaturligt som att borgerliga partier gör det. I praktiken.

    I retoriken låtsas allianspartierna fortfarande slåss för marknadsekonomi och individers frihet. Budskap som ekar allt tommare, oaktat en del myrsteg i rätt riktning.

  3. Sten-Arne Persson skriver:

    Bra beskrivning av äganderättens förfall. Det känns som att nästan hela folket gått in dimman utan dimljus. Det vill säga att inte ta in alternativ information som den du och andra goda krafter består oss med. Önskar dig och alla andra goda krafter som agerar på din blogg en skön midsommar.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Utmärkt klarläggande Mats. Men det är sällan vi får analyserat ”röstsäljarnas” motiv. Är dom verkligen fortfarande offer för något hemskt, outgrundligt och oförklarligt, fattigdom, ohälsa och allmän nöd?

Kommentarer inaktiverade.