Adamskostymen

Just nu, denna vecka, inträffar paradiset där jag bor. Nu mognar körsbär, bigarråer, krusbär, röda och svarta vinbär. Man kan gå och mumsa sådana nyttiga delikatesser solmogna och solvarma direkt från kvistar och grenar. Om så önskas kan man gå hela dagarna i adamskostymen (eller evadräkten för den som är så utrustad) utan att någon människa lägger märke till det eller har anledning att opponera sig. Det är i sanning en paradisisk tillvaro. En vecka av årets femtiotvå.

Vid dessa exkursioner i trädgården kan jag inte låta bli att undra varför så många av mina landsmän och -kvinnor oroas över en högst osannolik och dessutom minimal höjning av temperaturen med en eller annan grad till något som kunde likna de temperaturer som rådde på Jorden i människans paradisiska barndom?

Senare, när frukterna på det förtalade kunskapens träd mognar, är det svalare och adamskostymen inte längre lika angenäm. Så börjar jag undra över arvssynden och domedagskulterna som avlöser varandra i den kultursfär som omges av de abrahamitiska religionerna, men kanske i synnerhet kristendomen. Enligt den gemensamma skapelseberättelsen fick vi välja mellan en paradisisk tillvaro i välsignad okunskap eller en strävsam tillvaro under insamlande och utvecklande av allt större insikt och kunskap. Människan valde det senare.

Men det tycks finnas människor som inte ser att det valet också förpliktigar till sökande efter visdom och utveckling av vår tillämpade kunskap. Somliga tycks tro att stenåldern var den epok som passade oss bäst. Andra säger bronsålder, järnålder, vikingatid, riddartid, upplysningstiden, 1800-talet, 1912, 1945 eller allra senast 1958. Efter det har det bara blivit sämre.

Om det blivit sämre beror på att vi gjort det sämre. Främst beror försämringen på de bakåtsträvare som tror att visdom, insikt och utveckling leder till vår undergång. Kommen så långt i mina funderingar spottar jag ut ett par kärnor och ägnar inte bakåtsträvarna en tanke mer denna vecka. Undrar var nästa goda frukt står att finna?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Adamskostymen

  1. Gunnar E skriver:

    ”bakåtsträvare som tror att visdom, insikt och utveckling leder till vår undergång”
    Jovisst gör det, liksom bakåtsträvandet. Tillräckligt med tid bara så dör vi alla, om det är det som menas med undergång. För att fler ska få det bättre under tiden behövs nog lite utveckling av , inte minst, visdom.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Nu är du där igen….
    När politiken gjorde kristendomen ”rumsren” – PK, med Konstantins politiska sammanfattning så var det kört…
    För den som inte tänkte.
    Men för den som läser mellan raderna är det litet lättare.
    Konstantin insåg vad som krävs av en ideologi för att vanligt folk skall nappa.
    Och ge utrymme för den som vill mer…
    Och han hade ganska rätt.

    • mats skriver:

      Vad menar du med ”där igen”? Anspelningar på religionen? Menar du att det är bra eller dåligt?
      Jag får lite känsla av att du menar att det somliga kallar för visdom uppfattar andra som idioti. Så är det förvisso, men bara en kan ha rätt. Åtminstone inom samma paradigm.

      Om Konstantin finns mycket säga, serb, romersk kejsare, den förste som tillät kristendom, älskade bildning för sig själv och eliten men undanhäll den för allmänheten. Han upplöste prätorsgardet. Den totalitära enväldiga makten i hans hand, med vilka medel som helst, tycks ha varit ledstjärna för hela hans gärning.
      Vad ville du säga med referensen?

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Egentligen…
        Var tid har sitt sätt att uttrycka sig på.
        Det mesta är kulturbetingat.
        Finns fakta egentligen?
        Det mesta är reflektioner på samma tema, oavsett var, hur och när.
        Ont och gott.
        Vänner och fiender.
        Eller att vi alla sitter i samma båt.
        Det är bara olika sätt att utrycka problemet.

Kommentarer inaktiverade.