Livfrihetegendom – ett nytt samhällsteorem

Begreppet rumtiden är ett fysikaliskt teorem lanserat av Albert Einstien för 110 år sedan. Det har stått sig ganska bra även i praktiska tester. Det finns andra praktiska efarenheter, från samhällenas historia, som visar att de samhällen som respekterar individens rätt till liv, frihet och egendom (äganderätt), står sig och står starka i prövningens stund. Därför finns det alltid krafter som vill underminera denna kunskap. Bland annat har man många gånger försökt att ignorera eller falsifiera de goda erfarenheterna.

John Locke skrev denna formel med kommatecken mellan orden, som en uppräkning av nödvändiga villkor för ett gott samhälle. Nu är det dags att ta steget fullt ut och sammanfoga orden till ett enda ord, ett begrepp som likt Einsteins teorem förklar delarnas oskiljaktighet, livfrihetegendom.

En anledning till att civila ska vara beväpnade är att de ska kunna försvara sin egendom mot tjuvaktiga medmänniskor. Men en mycket viktigare anledning är att de ska kunna försvara sin egendom mot tjuvaktiga myndigheter. Detta var en gång det klart uttalade skälet till andra tillägget i den amerikanska konstitutionen. En rätt, nej rent av en implicit skyldighet gentenmot sina grannar, som myndigheterna sakta gnager bort med enveten och osaklig propaganda..

Livfrihetegendom fungerar naturligtvis dåligt i ett samhälle med exceptionellt stor stat, där mer än hälften av befolkningen är försörjd via skatter. Där tjuveriet redan är lag. Men det visar bara ännu tydligare på behovet av en liten stat, en tydlig äganderätt och en beväpnad allmänhet. Då vet kleptokraterna att de inte kan överträda sina befogenheter, för då smäller det.

När man skriver ut receptet för ett fritt samhälle i sådan klartext inser man också varför myndigheterna jobbar så hårt för att förhindra dess förverkligande. Det är ju mycket enklare att vara rövarbaron eller hantlangare till en sådan om man inte riskerar att bli skjuten. Än enklare om man inget riskerar alls.

Livfrihetegendom och rätten att vara beväpnad.

Det här inlägget postades i Äganderätt, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Livfrihetegendom – ett nytt samhällsteorem

  1. Niklas skriver:

    ”Beväpna sig för att skydda sig mot tjuvaktiga myndigheter”. Hmm, blir resultatet då inte bara att myndigheterna åker ut tillsammans med ett gäng beväpnade terrorpoliser, när myndighetspersonerna vill påtvinga sin vilja? Påminner mig om den där djurskyddsinspektorn,, som tog med ett antal poliser när djuren skulle inspekteras hos en äldre lantbrukare http://www.frihetsportalen.se/2013/03/var-markliga-mediavarld/

    • mats skriver:

      ”A well regulated militia…” som andra tillägget i amerikanska konstitutionen inleds, var det jag hade i åtanke. Alltså ett beväpnat folk som gett sig själva i uppdrag att som goda grannar gemensamt bevaka sin frihet och sina rättigheter. Det ger inte varje enskild medborgare rätt att skjuta på myndighetspersoner vid minsta meningsskiljaktighet. Däremot ger det folket rätt att gemensamt försvara sig mot myndigheter som spårat ur. Förutsättningen för att kunna göra det är att folket är beväpnat. Blotta vetskapen hos myndigheterna om detta förhållande hjälper till att hålla dem på mattan.

  2. Åke Sundström skriver:

    Här har du nog, Mats, dragit alltför stora växlar på ett i princip riktigt resonemang. Låt oss envist gissla politikens ”rövarbaroner och deras hantlangare”, men avstå från att hota dom med skjutvapen. Att beväpna sig var motiverat när USA:s frihetliga konstitution författades och inbördeskriget mot indianerna inleddes, men knappast i dagens Sverige. Däremot kan medborgarna numera behöva vapen för att skydda sig mot vanliga banditer och mördare, dom som i moderaternas Sverige skulle ”sitta inne för att du skall kunna vara ute”, men som katastrofen Ask gullar med värre än 70-talets mjukisar. Hög tid att återvinna Magnus Ladulås från historiens skräphög!

    • mats skriver:

      Gott att höra att du anser mitt resonemang är ”i princip riktigt”. Jag förutsätter att du menar att principen håller ända ut till sin yttersta konsekvens. Är vi ense så långt, då kan vi börja resonera om var vi ska sätta en praktisk begränsning. En begränsning som därefter bör vara konstitutionellt stadfäst och inte kunna ändras.

      • Åke Sundström skriver:

        Den sammanfattningen kan jag skriva under på. Om grundlagen ändras så att ägarrätten (men även hemfriden) värnas på ett bättre sätt än i dag, skall vi inte behöva några civilgarden eller några skjutvapen i våra garderober.

        • mats skriver:

          Jag är dock av åsikten (historiskt vis) att suveränens, härskarens våldsmonompol, även om det är demokratiskt instiftat, förr eller senare kommer att vändas mot folket.
          Dessutom tycks det ligga i såväl politikernas som väktarnas intresse att inte stävja eller klara upp brott fullt ut. Det måste finnas lite arbete kvar att göra, för att motivera sitt eget uppdrag, sin egen lön, sin egen existens.

          De bör veta att vi i princip kan och har rätt att med våld kasta ut dem om de begår grova övertramp. Rent praktiskt blir detta dock allt svårare för folket att åstadkomma med den teknologiska utveckling där suveränen får allt större teknologiskt försprång såväl vapenmässigt som övervakningsmässigt.

          Den mest önskvärda lösningen är därför att vi utvecklar vår demokrati och vårt samhällsfördrag så att vi inte blir utsatta för övergrepp och inte behöver revoltera. Men just nu går vi i fel riktning.

          • Åke Sundström skriver:

            Instämmer förstås i din slutsats att det mesta just nu går i fel riktning. Bättre blir det bara med grundlagsskyddad äganderätt. Men vi behöver också justitieministrar som lever upp till sitt ansvar som hem- och gatufridens väktare och tar brottsoffrens parti, inte brottslingarnas. Där har Alliansen svikit både sin förment borgerliga ideologi och sina väljare.

            En rödgrön regering kan inte sköta sig så mycket sämre, men troligen inte heller så mycket bättre. Ett av många exempel på det jättelika tomrummet i svensk politik: frånvaron av ett sant borgerligt (liberalkonservativt) alternativ.

Kommentarer inaktiverade.