Befria entreprenörerna!

Tror du att Svenskt Näringsliv är småföretagarnas vänner? Nej, det är de inte. Kom ihåg att de från början hette Svenska Arbetsgiverföreningen (SAF). De utgjorde motpart för storindustrin till den allenarådande fackföreningsrörelsen. Tillsammans delade de upp arbetsmarknaden mellan sig som två maffiaklaner. Småföretagarna lämnades åt sitt öde och har naturligt nog konsekvent kommit i kläm mellan giganterna.

Resultatet är att entreprenörsandan och småföretagartraditionerna i Sverige är på upphällningen. Med denna brist kommer också en nedgång i innovationer och nytänkande. Vårt arbetsliv och företagsutveckling har stelnat i en form som inte längre matchar internationell utveckling som den borde.

Även samhällets byråkrati har inriktats på att administrera de stora enheterna. Också här kommer de små i kläm mellan bestämmelser som förutsätter att företagen har en egen juridisk och eknomisk administration av mått som kan matcha den offentliga. Det har de naturligtvis inte.

Alla stora aktörer sjunger entreprenörernas lov, för de vet att de i längden inte klarar sig utan dem. Men ingen vill ha dem som konkurrenter i närheten av sin egen verksamhet. NIMBY, som det brukar heta.

Jag har i anslutning till valet varit kritisk mot invandringspolitiken och i något fall mot vissa grupper av invandrare. Men tro inte att det generellt betyder att jag är emot invandring eller främmande människor. Däremot tror jag att ett gott entreprenörsklimat är det enda som kan ge ett gott utfall av invandringen. Det gjorde det när USA byggdes upp. Den formeln borde kunna fungera även här och i vår tid.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Befria entreprenörerna!

  1. Åke Sundström skriver:

    Det är inte invandringen som är det stora problemet, utan invandringspolitiken – vilket säkert är vad du menar, Mats, även om denna viktiga precisering saknades. Och visst bör Ullenhag & Co gisslas för sina uppenbara lögner om att vi skulle vara bundna av EU:s regler. Det är bidragssystemet, en garanterad livstidsförsörjning, som lockar och dessa villkor bestäms på Helgeandsholmen, inte i Bryssel. Finns det verkligen inga gränser för partiernas, medias, forskarkårens och prästerskapets ljugande?

    Ett angränsade bekymmer är Schengen-avtalet. Detta har öppnat våra gränser för utländska stöldligor som förpestar livet för landsbygdens folk. Tydligen mest i Småland, som Sveriges Radios P1 i dagarna har uppmärksammat, men också i Stockholms villaförorter.

    Så frågan efter valet är nog inte varför det nya högerbunkergänget förlorade ca var tredje röst, utan varför inte förlusten blev ännu större. Det som bromsar är utflödet är förstås SD:s rötter i den bruna avgrunden, visserligen avklippta men ändå en pestflagga för många. Partier utan den belastningen, som UKIP i Storbritanninen och deras motsvarighet i Tyskland, stormar fram med stora kliv och tycks för gott förändra den politiska kartan – till det bättre.

    • mats skriver:

      Jag trodde jag var tydlig, i sista stycket. Min poäng var dock entreprenörskapets nytta för såväl individ som samhälle, både för nya och gamla svenskar.
      Visst är de svenska motsättningarna hemmagjorda, låt vara att en del av dem bottnar i aningslös tolkning av EUs regler och ambitioner om ett öppet Europa. Men utan sådana ambitioner skulle EU inte finnas.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Väldigt många immigranter kommer från länder med småföretagartradition och upptäcker när de kommer hit att i Sverige är det byråkratin som är norm, inte småföretagande.

        • Rutger skriver:

          Vilket/vilka länder är bäst respektive sämst för småföretagande?
          När jag var i Australien på 80-talet och träffade ett par småföretagare fick jag höra en väldig klagan. De behövde redovisa sin ”moms” betydligt oftare än i Sverige exempelvis.
          Höll på med lite import från Austalien på den tiden.

Kommentarer inaktiverade.