Arvssynden i Riksdagen

Ett försök att kasta ljus över rasismen, fördomarna och fulspelet kring ras, nationalitet, stat, medborgarskap, minoritet, skuld och rättigheter.

Tanken på ras är gammal. Vi har delat in varandra i språkgrupper, kulturgrupper, samhällsklasser och raser efter hudfärg genom hela den kända historien. Vi och dem har varit viktigt för att enkelt avgöra vilka som har rätt till, respektive inte rätt till vissa rättigheter eller privilegier. Självklart har dessa förenklade kategoriseringar av människor missbrukats till och från.

Arvssynden är väl mest känd från Bibeln och syndafallet i Paradiset. Tanken om en arvssynd som efterföljande generationer inte kan frigöra sig från är förmodligen äldre än så. Förutom arvssynden i förhållandet till Jehova har olika grupper tillskrivits misskrediterande egenskaper som arvssynd. Det kan vara benägenhet till dryckenskap, ohederlighet, våldsamhet, feghet eller liknande.

Enväldiga härskare har tagit sig rätten att bestämma över undersåtarnas villkor, oavsett dessa var slavar eller adliga. I kombination med de folkvandringar som förekommit genom historien, oavsett om dessa initierats av en härskare, missväxt eller spontant av andra skäl, så har folken blandats och privilegier både vunnits och förlorats. Det finns idag inga som helst möjligheter att nollställa detta till något slags ursprungsförhållande.

Men det är likväl detta vissa aktivister anser att man kan och ska göra. Inte minst FN och deras resolution om ursprungsfolkens rättigheter är en del i detta spektakel. Arbetet med att uforma resolutionen påbörjades 1985, men den blev inte klar förrän 2007. Sverige har inte skrivit under. Istället gjorde Sverige (som vanligt?) en egen lag om inhemska minoriteter med särskilda språkliga rättigheter 1999. Detta har ibland gett upphov till föreställningen att det är rätt att inte kalla dessa personer för svenskar, eftersom de har ett annat modersmål. Denna missuppfattning stöds av politiska skäl både av vissa företrädare för dessa minoritetsspråk och av vissa svenskhetsivrare.

När Björn Söder i en intervju gav uttryck för synsättet att dessa svenska medborgare inte är egentliga svenskar hade han helt rätt i den kontext FN och Sveriges Riksdag skapat. För detta får han skäll och blir uthängd som rasist. Det kanske han är, men de som resolutionsmässigt och juridiskt skapat denna indelning mellan svenskt (majoritetskulturen i Sverige) och ickesvenskt är FN och de riksdagspolitiker som var verksamma innan SD kom in i parlamentet.

Arvssynden är Riksdagens och den har gjort det möjligt att mytologisera och reproducera den för alla som har intresse av att skapa skilda regler för olika medborgare i Demokratiska Konungariket Sverige.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Arvssynden i Riksdagen

  1. Sten-Arne Persson skriver:

    Tack för en intressant redogörelse av de grundläggande förhållandena när det gäller ett område som av massmedia och politiska företrädare har missbrukats på det grövsta för att misskreditera sina motståndare istället för att föra en saklig diskussion om massinvandringen och dess problem.
    Vem är det egentligen som tjänar mest på att blanda in rasism i alla tänkbara sammanhang?

    Bara en sådan sak som att göra en stor rasistisk sak av benämningen på ett omtyckt bakverk som ”negerboll” och att någon skulle behöva känna sig kränkt av detta. Andra goda kakor som finsk pinne och bondkaka kan väl knappast ha fått någon att känna sig kränkt.

    Då är det skillnad på att som fotbollsspelare i kränkande syfte bli kallad ”bonndjävel” när man gjort något dåligt på fotbollsplanen, trots att man varken är bonde eller djävel. Detta är förnedring av bönder, som på så sätt selektivt betraktas som mindre kapabla än folk i allmänhet. Jag har aldrig hört att något radio- eller TV-program blivit fällt för att man kallat människor för ”bonntölp”, ”bonnläpp” och liknande tillmälen vilket tyvärr inte är ovanligt.

    Hur nedtryckta Sveriges duktiga bönder är framgår med all önskvärd tydlighet av EU:s FADN-undersökning för 2011 som visar att intäkterna i svenska jordbruket bara räcker till att betala 26 procent av produktionskostnaden. Medeltalet i EU ligger på 67 procent och Ungern har 189 procents kostnadstäckning. Detta bottennapp beror inte på våra svenska bönder. Det beror på inkompetenta jordbrukspolitiker, en bondefientlig massmedia och en LRF-organisation som bryr sig mer om den politiskt korrekta jämställdheten mellan kvinnor och män än man bryr sig om den ekonomiska ojämställdheten i jordbruket mellan EU:s medlemsländer. Kan undra hur mycket LRF:s jämställdhetsakademi har kostat medlemmarna och hur många skilsmässor den har skapat?
    När har Bror och Syster Duktig (BSD) i LRF lekt färdigt? När ska de börja respektera utgången av allmänna val och sluta dölja sanningen för sina medlemmar om lönsamheten i svenskt jordbruk. Ska man i fortsättningen slippa höra från BSD, att de som klagar på lönsamheten bara är dåliga företagare? Är det inte dags för LRF att prioritera om jämställdhetsarbetet snart?

    • mats skriver:

      Det var väl Jörn Donner som på 60-talet tyckte att de där kakorna skulle heta pilska finnar? Det hade väl varit både sexistiskt och rasistiskt idag.

      Om LRF. Det är inte varje dag man tänker på LRF i termer av rasister. De har ju i stadgarna att de är politiskt och religiöst obundet. Men ordförande, Helena Jonsson skrev i husorganet Land Lantbruk 9/12 att LRF ska fortsätta bojkotta SD. Hur oberoende är det?
      Jag tror LRF har problem med såväl verklighetsbild som kompetensförsörjning. Av det du skriver Sten-Arne, kan man tro att de även har problem med hederligheten.

  2. Jan Suhr skriver:

    LRF kanske ska könskvotera djurbesättningarna, det är ju alldeles för många kor i förhållande till tjurarna, likaså med suggor och galtar.

    För övrigt är väl bönderna i minoritet idag och borde ju då som ”folkgrupp” kunna åberopa kränkningarna som ”Bonnjävel” och annat. Finnjävel är det ju ingen som klagar på heller.

    Annars kan man ju glädja sig åt det idag oerhört politiskt inkorrekta ”Bunta ihop dom” med Lars Ekborg
    http://youtu.be/3HYrE32taAA

    • mats skriver:

      Visserligen är ”Bunta ihop dem” skriven som en satir på fördomsfulla människor. Men idag har den blivit en ironi över det politiskt korrekta. Bottnarna har blivit fler.

  3. Thomas Gunnarson skriver:

    Hmm….
    Rasism.. Darwin var ju medveten om problemet, då han ansåg att utifrån sin tro så var alla människor lika. Men efterföljare, som tittade framåt iställetför bakåt, som Darwin, ansåg att det var skillnad på folk och folk. Slaveriet i USA blev mallen för västvärldens rasideologi.
    Man skilde på folk och folk.
    Att man övrerdriver skillnader som grundar sig på lokal förutsättningar och slumpens arbete blev då en rashygiensik teori. Som spreds från USA till Europa.
    Nog är det märkligt att vi fortfarande inget lärt utan tuggar darwins teser som efterföljarna missförstod totalt. Pratet om den starkes rätt…
    Som man hör särskilt i naturprogram där tydligen man inget förstått av slumpens arbete inom biologin..
    Så rasismen lever starkt vidare – inom genetiken. Inte politiken direkt, då det är tabu.
    Så därför måste genetiken inse att darwins missförstådda teorier inunder 1900- talet borde tolkas mer som Darwin funderade över.
    Att vi alla kommer ur en biologisk uppfinning.
    Inget annat.

    • mats skriver:

      Ett grundläggande fel i svensk tolkning av Darwin är att man envisas med att översätta ”Survival of the fittest” med den starkes överlevnad eller den starkes rätt. När det egentligen, för att spegla Darwins insikt, borde översättas med den bäst lämpade, eller den bäst anpassades överlevnad.
      Men då kan ju inte det korporativa kollektivet hävda att många svaga tillsammans är bättre än en stark. Om alla dessa som ingår i kollektivet är illa lämpade eller dåligt anpassade kommer de lika fullt att gå under.
      Ingen kan garantera att de egenskaper som gav överlevnadsvärde igår, gör det också imorgon. Det beror helt och hållet på vilka omständigheter som råder då.

      Det är också värt att skilja på vetenskapen om genetik och det naturliga urvalet, och politiska, filosofiska eller andra ställningstaganden i den allmänna debatten.

      • Rutger skriver:

        Bland vissa/många däggdjurshannar är det bra att vara stor och stark och ha stora horn, då är man ”fittest”. Då kan man stånga undan alla rivaler och få sprida sina gener i så många honor som möjligt. Likaså bland stora kängurus, de boxar bort rivaler. Bland Nya Guineas paradisfåglar är det viktigast att vara vackrast för då får man sprida sina gener mest, honorna väljer och den vackraste hanen får sprida sina gener i flest honor. Stora grodor försöker imponera genom sina ljud men då springer småhannar emellan och parar sig med honorna. ”Sneaky fuckers” är den vetenskapliga termen för dessa smågrodor. Frågan är vem somär mest ”fittest” där.

        Bland människor har stora starka busar para sig med flest kvinnor. Ta Djingis Khan tex. Han lär ha 16 miljoner manliga avkomligar idag. Molaij Ismael, härskare i Marocko på 1600-talet som byggde ett palats med hjälp av europeiska slavar som till ytan var större än Versailles, hade ca 2000 konkubiner och fick över 1000 barn.

        Båda dessa herrar var betydligt med framgångsrika evolutionärt än jag själv som bara spritt mina gener i en kvinna och endast fått två barn.

        Man kan vara ”fittest” på olika sätt men bland däggdjur är det bra att vara stor och stark och som bland vargar även ha en stor och stark hona. Alfaparet blir ofta utmanade av yngre vargar.

        För däggdjurhannar gäller det att sprida sina gener till så många honor som möjligt för tiden på tronen är ofta inte så lång. Nya unga starka testosteronstinna hannar står på tur för att utmana ledaren.

        • mats skriver:

          Hos människan, med ett högre organiserat samhälle tillkommer många faktorer. Utbildning, normer, egendom, rättsordning och annat som kommer avkomman till del och påverkar vad som rimligen räknas som framgång på sikt, över flera generationer.

          • Jan Suhr skriver:

            Ja många vackra kvinnor ser bara $ hos gamla stötar, helst de som är nära döden. Praktexempel hos Anna Nicole Smith fast gubben dog nog lycklig.

  4. Åke Sundström skriver:

    Bra historisk resumé, Mats, men lite svår att förena med din slutsats häromdan om att Gunnar Söder bör avgå som vice talman. Fast nu verkar du ha ändrat dig och klandrar i stället FN och riksdagen för att ”mytologisera arvsynden”.

    Och du håller rimligen med om att det är Delamarca och Co som skämt ut sig, tillsammans med den ordinarie talmannen och berörda partiledare, som (mig veterligt) vägrat ta de tre syndarna i örat. Elementär artighet och respekt för nationens symboler uppskattas i bredare kretsar än riksdagsledamöterna tycks tro. Många av ombuden skäms säkert, men har inte kurage att utmana drevet. Inför omvärlden bekräftas vår djupa parlamentariska och demokratiska kris, långt allvarligare än den ekonomiska.

    SD är däremot att gratulera, fadäserna har med säkerhet tillfört partiet ytterligare ett mycket stort antal nya sympatisörer och 20 % i mars verkar nu vara inom räckhåll. En minirevolution! Söder och hans vänner borde sända tacktelegram till sina välgörare, det nymoderata bunkergänget och deras självutplånande och preussiskt följsamma transportkompani på Helgeandsholmen. (KD:s historiska reträtt i går kommer nog minst en mandatperiod för sent för att rädda det partiet kvar i riksdagen.)

    Jag saknar också en kommentar om Reinfeldt och hans ”etniska svenskar” Vad är det för fel med att skilja mellan juridiken, medborgarskapet, och etniciteten? Innebär det verkligen, som du antyder i sista stycket, att man automatiskt ”skapar skilda regler för olika medborgare”? Likheten inför lagen är det väl ingen som ifrågasätter.

    Däremot är det förstås sant att riksdagen i praktiken väldigt ofta ägnar sig åt systematisk och ibland ”omvänd” diskriminering, t ex i form av konfiskering av egendom utan ersättning ( bl a via hyresregleringen) eller förmånligare bidragsregler för asylsökande än för andra. Med våra juristers och statsvetares tysta samtycke. Men då talar vi inte längre om språkbruket utan om rättsrötan, maktövergreppen och frånvaron av ett sant frihetligt parti i vårt misshandlade gamla land.

    • mats skriver:

      Med risk för att själv låta som en politiker, så har jag med lite eftertanke valt att nyansera mig. :)
      Jag står fast vid att även judar, samer och tornedalingar, som är svenska medborgare, är svenskar. Allt annat vore konstigt i mina ögon. Där tycker jag att Söder uttryckte sig klumpigt. Men som du påpekar det har även Reinfeldt gjort.
      Dinamarca kastar verkligen sten i glashus, eller som amerikanen säger, the pot calling the kettle black! Hon aspirerade på partiledarposten, men har så vitt jag vet inte slutat kalla sig kommunist (med allt vad det innebär av historisk barlast) i ett parti som åtminstone till namnet inte längre är kommunistiskt.
      Jo, vi har sedan länge skilda regler för olika medborgare i Sverige. Faktiskt har vi aldrig vid något tillfälle i historien haft exakt samma regler för alla medborgare i riket och vi har det inte ännu! Som du säkert vet skilde man på rättigheterna för medborgarna i det egentliga Sverige och de som bodde i till exempel Finland och Baltikum. Lägreståndspersoner behövde inrikes pass för att resa inom landet. Vi hade ståndssamhället kvar ett halvt sekel efter att vi förlorat alla dessa provinser eller delar av riket. Strax innan hade landsbygdens handelsförbud avskaffats. Varken tyskar eller judar hade rätt att bosätta sig på landsbygden utan konungsligt tillstånd. De skulle vara borgare under myndigheternas uppsikt.
      Lagarna för jakt normerades med hela riket för svenskar i övre Norrland först 1912, men samer undantogs och är fortfarande undantagna. Det är en av konfliktytorna mellan ”svenskar” och samer i Norrland. En konfliktyta inom den samiska befolkningen är den skillnad som görs mellan renägande och icke renägande samer.
      De sista resterna av adelns privilegier, om än bara till namnet togs bort någon gång de senaste 10-20 åren. Jag minns inte exakt vad det var eller när, men Samuel vet säkert. Fidiekommissen finns ännu kvar men dör ut med nuvarande innehavares bortgång.
      Vi har dessutom ett arvkungadöme av kontinental modell, istället för vårt ursprungliga valkungadöme.

      Mitt personliga intryck är att Sverige inte är och aldrig varit ett homogent land eller homogent folk. Stora delar av befolkningen är starkt präglad av sin landskapsbakgrund, förmodligen delvis dialektalt betingat. Ibland är gränsen knivskarp mellan två kyrksocknar. Ett känt exempel är den mellan Östra och Västra Ämtervik i Värmland. Den interna ”rasismen” och diskrimineringen svenskar emellan är emellanåt påfrestande. Ännu efter tio år i Värmland kunde jag få frågan när jag skulle flytta hem till ”norrland” igen?

      En liten observation från denna blogg. Bland de vanligaste kommentatorerna här finns en klar överrepresentation av personer från Norrland och från de tidigare danska provinserna. Ytterst få har sin hemvist i det centrala Sveariket. Hur kan det komma sig? Råder där en tystnadens konsensuskultur?

      • Åke Sundström skriver:

        Tack för nyanseringen, men frågan kvarstår: Kan Gunnar Söders uttalanden bekymra andra än PK-medier och folkpartiets halvkommunistiska vänsterflygel. För vari låg det anstötliga eller förargelseväckande? Hade inte DN kokat ihop sin soppa på en ovanligt klen spik? En seriös journalist skulle ha ställt motfrågor om vad intervjuobjektet menar med sin underliga svar.

        För det är onekligen en apart vokabulär att kalla de samiska och judiska minoriteterna för ”nationer”. Och i stället för att skriva att man måste skilja mellan juridik/medborgarskap och etnicitet så använder han ordet ”nationstillhörighet”.

        Felaktigt i sak och klumpigt, absolut, men knappast rasistiskt, som Jonas Sjöstedt påstår. Och vem mer än en förvirrad folkpartist (Roger Haddad) har mage påstå att Söder ”angriper två av våra fem nationella minoriter” (DN 16 ds). Min gissning är att Söder försökte undvika politiska tabu-ord, men hamnade ur askan i elden genom att tala om ”nationer”.

        Priset i kluvenhet tar DN:s Susanna Birgersson i ett ledarstick dagen därpå. Hon hävdar där, med tydlig kritik mot Sjöstedt & Co, att det är ”enfaldigt att hävda att det inte finns något som är svenskt”. Men sen vänder hon 360 grader och instämmer i påståendet att man kan vara ”100 procent kurd och 100 procent svensk”.

        Men det är omöjligt – såvida man inte, outtalat, använder 100 procent i betydelsen ”helhjärtat”. Ett så billigt språkligt trixande är tydligen OK i vår största morgontidning.

        Men även du är alltför vag när du antyder att ”svensk” alltid syftar på medborgarskapet, aldrig på etnicitet. För inte har väl Akademien eller språkrådet plockat bort Reinfeldts etniska svenskar ur ordböckerna?

        Jag är också förvånad över att du undviker att beröra den verkligt stora skandalen, att talmannen och partiledarna avstått från kritisera de tre syndande riksdagsledamöterna. Och du ger inget klart besked om du fortfarande tycker att Söder bör lämna sin post.

        Din avslutande observation om konsensuskulturen i de mellersta delarna av Sverige stämmer, men en liten variation, med mina egna erfarenheter. Jag har upplevt människorna på västkusten som mer frispråkiga än de som bor i Mälardalen. Vilket kan bero på influenser från England, via sjöfart och fiske. Och vad Norrland beträffar så är väl förklaringen att den landsänden sent koloniserats av småbrukare, vana – och tvungna – att klara sig på egen hand och därmed också orädda att säga vad man tycker.

        • mats skriver:

          Det blir så långa utläggningar av både dig och mig Åke. Det är inte alltid jag kommer ihåg att besvara alla detaljer, eller inser vilket du helst vill ha svar på.
          DN vill såklart skandalisera SD. När Söder använder begreppet nation gör han (tror jag) misstaget att använda det amerikanska begreppet ”nation” som betyder (minoritets-)folkgrupp, inte stat som på svenska.

          Jag är, som kanske framgått, osäker på vad som är svenskt, som kultur eller karaktärsdrag. Jag känner mig inte särskilt svensk i tankar eller agerande. Men som medborgare är jag utan tvekan svensk.
          Svenskheten är problematisk. Vi har ingen klar definition och samtidigt något slags beröringsskräck för att ta reda på vad det kan vara. Många har sina egna underförstådda definitioner, som inte nödvändigtvis delas av andra.

          Att sjuklövern uppför sig illa mot SD är numera så vanligt att det inte går att kommentera varje enskild händelse. Den normaliseringen av umgänget ingår kanske i en sinister plan. Så nej, i ljuset av hur de andra partierna reagerat kan Söder sitta kvar.
          Hela denna cirkus kring hur sjuklövern bestämt sig för att dels mobba SD och dels ifrågasätta väljarnas förstånd, tycks reta folket.

          Om tystnadens kultur i Sverige. Kan det vara så enkelt att det är proportionellt avtagande med avståndet från den repressiva statens centralpunkt, Stockholm?

          • Åke Sundström skriver:

            Tack för det beskedet. Klarhet kan ibland kräva mer än ett par, tre meningar.

            Tilläggas bör att den ordinarie talmannen, Urban Ahlin, i ett välkommet och hedersamt uttalande för TT tagit de tre riksdagsmännen – men också 7-klöverns partiledare – i örat med påpekandet att ”i Sveriges riksdag använder vi bara ett språk och det är svenska” (DN18/12).

            Bara Jonas Sjöstedt fortsätter att gruffa i sin skamvrå genom att medvetet feltolka Söders intervjusvar och mindre lyckade ordval. Därmed spelar han bort mycket av den renommé han tidigare lyckats skaffa sig som en ganska resonabel vänsterman.

            Men nu finns viktigare frågor att dryfta, efter KD:s överraskande utspel om invandringen och den rysare om nyval eller regeringsombildning som kan bli Löfvens sista strid eller hans sena triumf.

            Fast däremellan några dagars julefrid.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Enkelt Mats, två av Sveriges mest lysande och för svenska folket mest framsynta och representativa politiker, en folkpartist, Karin Pilsäter som representerar föregångarna till den grupp vettvillingar som förslavade de svenska bönderna 1932 i Juni. Den andre heter fortfarande Bengt Silverstrand och bor i Höganäs. Han dömdes för förtal någon gång på 70 talet efter ha rotat i papperskorgarna på Höganäsbolgat och i nattens mörker plitat ihop nidbrev om företagare och annat gott folk på Kullahalvön. Böterna stannade vid ringa 30.000kr och turen räddade honom från att skaka galler. Sverige är fyllt av färgstarka och för välståndet betydande figurer?
        Om fidekomissen kan man notera att författarna Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskiöld skrivit en helt underbar bok (Resa i tysta rum) om de utsökta svenska biblioteken i privat ägo, där man med en suck av uppgivenhet konstaterar att vad biblioteken beträffar socialisterna utförde ett rent nidingsdådåd då de upphävde fidekomissen 1964. De sentida svenska politikerna och deras horder av tjänstemän har garanterat förorsakat Sverige större skada än deras samtida medlemmar på Sveriges Riddarhus, ca 26.000 en för hat lagd ”folkgrupp” som törs kalla sig för svenskar!

        • mats skriver:

          En underbart ironisk betraktelse över hur majoriteten i demokratins namn mobbar en marginaliserad fåtalig grupp!

  5. Per-Olof Persson skriver:

    Etnisk tillhörighet är något som är subjektivt. En same kan anse sig vara same, en annan same kan anse sig vara svensk, och en tredje kan anse sig vara både same och svensk. Problemen uppkommer om:

    1) Etniska minoriteter ska assimileras.

    2) Den etniska minoriteten har bättre rätt än andra minoriteter eller bättre rätt än majoriteten.

    Etniska grupper/religioner har inte i heller samma värde. Etniska grupper/religioner som skyddar individens frihet har ett högre värde än de etniska grupper/religioner som inte skyddar individens frihet.

    • mats skriver:

      Ett bra påpekande!
      Noterbart från USA är att de grupper/individer som ansträngt sig för att bli assimilerade i majoritetssamhället har klarat sig bättre än de som ansträngt sig för att stå utanför.

  6. Risto Matinen skriver:

    Nej, etnisk tillhörighet är något objektivt! Man kan lika lite byta folkslag, som man inte kan byta biologiska föräldrar!

    I det Sverige jag föddes och växte upp i på 50- och 60-talet, var det självklart vilka som var svenskar. Det var vi som har bott i landet, vanligen sedan århundraden, med svenska förfäder. Redan då fanns etniska minoriteter. Den största var och är finnar, följt av lappar/samer. Vidare fanns små minoriteter, typ judar och zigenare.

    Främst på 60-talet kom arbetskraftsinvandring från övriga Europa. På den tiden fanns i princip ingen som hävdade att dessa grupper var/blev svenskar.

    Efter att västmarxismen erövrat den numera antisvenska staten låter det annorlunda. Tragiskt nog verkar flera här anammat den postmoderna uppfattning att det går att byta etnisk grupp eller att svensk inte är ett etniskt begrepp.

    När det gäller lappar, så handlar det helt och hållet om börd, vem som räknas dit. Det är bara att kolla lagstiftning och regler gällande det. Endast lappar får bedriva rentäring, endast personer med lappgener får gå i statens sameslöjdskola.

    Det senare känner jag till för att en bekants son inte fick börja på gymnasieskolan i Jokkmokk inriktad på sameslöjd för att han betraktades som svensk. Det visade sig dock att hans mormors mor var lapp, och det räckte för att betraktas som same, utspädd till en sextondel…

    De enda som det för sammanhanget är kluvet/tveksamt för är de som har föräldrar av olika folkslag, t.ex. den som har en lapp som far och svenska som mor, och vice versa.

    Attackerna på den västerländska civilisationen trappas hela tiden upp. Västmarxismen är det ideologiska vapnet, där tokfeminismen ingår. Senaste tillskottet är klimatalarmismen som är ett angrepp på vår energiförsörjning, en fundamental del för vårt välstånd. Även massinvandringen syftar delvis också till att göra oss fattiga. Medelklassen ska väck! Allt vi håller högt ska bort och ”dekonstrueras”. Historierevisionism av sämsta sort pågår. Sverige byggdes inte av svenskar, utan av alla andra påstås det. Ett par hundra zigenare lär ha haft avgörande betydelse för vår utveckling, enligt de antisvenska mytomanerna i staten.

    • mats skriver:

      Vi är nog många med liknande erfarenheter som av den politiska korrektheten beskylls för rasism om vi ger ifrån det minsta ljud om saken.

Kommentarer inaktiverade.