Fannie Mae gånger 1000 eller mer

Fannie Mae skapades 1938 av FDR för att ge amerikaner utan säkerhet möjlighet att låna till en bostad. År 1970 skapades även Freddie Mac för samma ändamål. Båda är politiska manipulationer av den finansiella marknaden. Genom att staten lurar marknaden att tro att staten ikläder sig borgenärsansvar, ger de möjlighet att låna pengar till folk som inte kan betala. Efter en tid insåg marknaden att de kunde blanda bra och dåliga krediter i större paket för att sprida risken. Men några hade ändå tagit för stora risker, flera gånger det faktiska marknadsvärdet. När spelbolagen, förlåt handlarna, upptäckte att de var för hårt exponerade för alla slags ekonomiska förändringar så som arbetslöshet, bostadbubbla och liknande, skyndade de sig att sälja av innehavet av dåliga krediter till underpris. Det blev en löpeld av sådan försäljningar, där varje köpare trodde sig göra en bra affär men inom kort tvingades sälja med förlust för att inte förlora allt.

På det viset spreds förlusterna till många. Men i slutänden vräktes folk från sina hem för att de inte kunde betala höga nominella skulder som reversägarna köpt för en spottstyver. Krisen 2008 slog hårt mot ekonomin i USA, men hela världen fick vara med och betala med stagnation.

Klimathotet är en politiskt konstgjord bubbla av tusenfalt större proportioner. De stora aktörerna, som är beroende av ständig tillströmning av pengar för att kunna leva på sitt larmande, kräver årliga ökningar av klimatavlatspengar i biljondollarklassen. Inga lögner är för fantasifulla för komma ifråga för att komma åt skattebetalarnas och företagens pengar.

Den allt tydligare sanningen, att ingen uppvärmning kunnat mätas de senaste 18 åren, tycks avhålla alarmisterna från fortsatt ljugande. Den ökade vetenskapliga insikten att koldioxid inte utgör den fara som påståtts, nonchaleras. De positiva effekterna för gröna växter, minskade öknar, ökade skördar till följd av ökad tillgänglighet av växtnäringen koldioxid, förnekas.

Det är ingen tillfällighet att klimatpolitiken i de flesta länder hanteras av energimyndigheter. Hela människans historia har varit en historia om energi och makten över energin. Med makten över den kontrollerar man hela samhället och positionerar sig gentemot andra länder. När man med hänvisning till klimatet lyckas få folk att ta blicken från maktkampen om energin, eller kanske till och med applådera energitotalitarismen, då blir det busenkelt att styra samhället. Det är inget mindre än vår frihet, demokrati och samhällsfördrag som står på spel.

Just nu pågår klimatkonferensen i Lima, Peru. Tydligen har man kommit på att man måste erkänna att den globala medeltemperaturen inte stigit på senare år. Däremot har alla länders inhemska meteorologiska institut ”räknat ut” att medeltemperaturen i just deras land stigit mer än den globala medeltemperaturen. Att den ekvationen inte går ihop hoppas de tydligen att ingen ska upptäcka. Resultatet förväntas bli katastrofalt i det egna landet. Sverige är naturligtvis inget undantag.

Räkna ihop alla stora svindlerier du kan komma på, Fannie Mae, Enron, med flera, inklusive försäljningen av Eiffeltornet eller Taj Mahal, ta den summan och dubbla. Mutliplicera sedan med minst tusen, så börjar du närma dig vidden av kostnaden för klimatbedrägeriet.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Fannie Mae gånger 1000 eller mer

  1. Errbe skriver:

    Du har bra sinne för proportioner. Det har inte våra politiker.

    Vi har fått en civilisation som utvecklats baklänges på grund av vänsterns uppfattning att ”Allt är politik”. Den har anammats även av de partier som stod för sunt förnuft och eftertanke. Orsaken är att politiken gjorts så omfattande och detaljerad att vettigt folk inte kan stå ut med alla de småaktiga diskussioner som måste genomlidas i de beslutande församlingarna.

    De enda som står ut är de ”politiska djuren”, som från ungdomsförbunden lärt sig hur man intrigerar, för att få en majoritet med sig, en okunnig majoritet. Okunnig därför att de politiska djuren aldrig haft ett riktigt arbete och fått lära sig hur man uppnår resultat som har någon reell betydelse.

    Således styrs sjukvården av okunniga, överåriga ungdomsförbundare, som inte klarade skolan ens hälften så bra som de läkare de skall styra. Eftersom deras beslut är så viktiga och de inte begriper hur verksamheten fungerar, behöver de alltmer rapporter och siffror, för att de skall kunna inbilla sig att de vet vad de gör. De kompetenta läkarna måste därför öda sin tid åt att skriva rapporter istället för att ta hand om patienter.

    Likadant är det inom försvaret, polisen, järnvägen, etc.

    De okunnigaste är de som är lättast att lura. Klimatet är ett paradexempel. Fakta är ovanligt lätt tillgängliga på nätet. De talar för att klimatet nu blir kallare.

    I sin desperation söker då de aktivister som invaderat myndigheter och akademier fabricera bevis för en uppvärmning. Vi har sett ett otal rubriker och TV-program före mötet i Lima, som braskar på med uppgifter om varmaste oktober och varmaste november i historien. Men de uppgifterna bygger på att man förfalskat temperaturdata för 50 och 100 år gamla mätningar.

    De lögnerna är möjliga enbart därför att journalisterna sammansvurit sig för att inte tillåta kritik av ”klimathotet” i sina medier. Det som är medias främsta uppgift: Att avslöja maktmissbruk.

    Vi får en bättre värld först sedan vi dels infört en minimiålder för politiska uppdrag om 35 år och dels krav på praktik från ett producerande jobb för inträde i journalisthögskolan. Eller varför inte lägga ner den.

    • mats skriver:

      Kan bara hålla med. De okunnigas krav på byråkrati är makalöst. Har just fått höra av en bekant till sjöss att deras viktigaste förnödenhet är kopiatorpapper. Varje gång de kommer till en hamn i Europa, Japan eller Nordamerika måste de redovisa allt de företagit sig på det öppna havet och det ska göras på papper.
      Kaptenen, förste styrman, navigatören och maskinchefen ägnar större delen av sin tid till sjöss med att fylla i papper som Hamn- ovh vattenskyddsmyndigheterna ska ha när fartyget angör land.

      Finns det ett politiskt beslut bakom galenskaperna? Självklart!

      Klimathotet känns förmodligen bara som en oreflekterat naturlig del av den politiska klassens byråkratiska metod att dölja både sin okunnighet och sitt maktbegär.

  2. Åke Sundström skriver:

    Att gissla klimatpolitiken är rätt och nödvändigt, men jag tror inte att man kan jämföra med Fannie Mae och alla andra stora svindlerier man kan komma på – och sen multiplicera med tusen. I dagsläget handlar notan inte på långa vägar om lika enorma summor som gått förlorade på grund av USA:s lättsinniga bostadskrediter och Fed:s bubbelskapande sedeltryckande.

    Det är främst i Sverige och i Tyskland som stora belopp försnillats via ett feltänkt klimatbekämpande (som f ö inte haft någon som helst effekter på klimatet). Glöm inte att vår svenska riksdag är ganska ensam om att införa extremt höga och starkt konkurrenssnedvridande CO2-skatter, med mycket stora förluster i släptåg. En unik, helgalen gå-före-strategi, som sällan eller aldrig kommer att kopieras av andra. Die dumme Schweden tävlar i en klass för sig.

    Resten av världen har i huvudsak nöjt sig med att, utan förpliktelser, jamsa med i propgandakriget mot växthusspöket, drivet inte minst av ett biståndstörstande särintresse: kärnkraftsbolagen. I Tyskland handlar det f ö främst om insatser motiverade av beslutet att avveckla all kärnkraft, bl a genom en stor satsning på vindsnurror (vilket är lättare att försvara där än här).

    Fast sant, förvisso, att det blir väldigt dyrt den dag de tomma och flummiga konferenslöftena eventuellt skall börja infrias också i resten av världen – såvida den nu inte dessförinnan hinner ta sitt förnuft till fånga, vilket jag tror att man faktiskt vågar hoppas. Skulle gissa att det var en sådan IPCC-färgad hotbild du utgick ifrån i detta inlägg och i så fall ligger du i någorlunda rätt härad, som man säger. Fast kanske fortfarande i överkant genom att underskatta mängden ”övriga svindlerier”. Klimatnojan har fler paralleller än du tycks räkna med.

    • mats skriver:

      Jo, jag tog i. Jag gjorde det mot bakgrund av exempelvis IEAs biljondollarkrav. Kolla länken ovan. Dessutom håller FN på och avkräver staterna miljardlöften till sin klimatfond. Sverige och England mfl. har redan lovat. Lägg till detta allt som redan kostat på klimathotskontot och fortsätter öka i kostnader. Hotet har redan varit drift i 25 år. Det blir faktiskt väldigt mycket pengar, enorma summor!

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Gör experimentet att binda ”löftena” till ”guld”. Det om något kommer att bevisa hur vansinniga löftena är!

        • mats skriver:

          En tänkvärd tanke och jämförelse. Så mycket piska finns väl inte att man skulle kunna tvinga fram den mängden guld som politikerna lovar bort i ”knapptryckarpengar”.

      • Åke Sundström skriver:

        .. men vad politikerstyrda organ som IEA påstår finns det ingen anledning att ta på allvar. Klimathotandet är ju bara tom godhetssymbolik, mot bättre vetande. Självklart känner Fredrik Reinfeldt, Cameron och Merkel till att alla satsade miljarder är bortkastade, men det struntar dom blankt i, för deras enda syfte är att värna regeringsmakten. Och då kastar man skamlöst skattebetarnas miljarder i dårskapens svarta hål.

        De största skurkarna är dock alla dessa professorer som lurar våra godtrogna medborgare att svälja den dyrbara men onödiga och helt verkningslösa medicinen. Plus mediedrakar som håller dessa skojare om ryggen – som SVT, Dagens Nyheter och Ny Teknik.

        Som jag tidigare påpekat mer än en gång, blir det däremot fel, både i sak och i princip, att skuldbelägga ”energimyndigheterna”. Besluten fattas i parlamenten och i regeringskanslierna. Och om nu ett ämbetsverk eller en enskild tjänsteman agerar i strid med lagar och föreskrifter så handlar det om tjänstefel, som skall beivrar av åklagare och domstolar. Man kan inte skylla på ”aktivister som invaderat myndigheter och akademier”.

        Kanske finns det skäl att kritisera åklagarmyndigheten för passivitet, men återigen ligger ansvaret på regeringen, ifall den avstår från att reagera. Den intellektuella prostitutionen är svårare att komma åt, men den är ju ofta en direkt följd av statens nya makt över universiteten och deras gamla makt över ymnighetshornet i form av forskningsanslag.

        • Errbe skriver:

          Du skriver att ”de största skurkarna är de professorer som lurar våra godtrogna medborgare. . .”

          De skurkarna är just de aktivister som infiltrerat myndigheter oh akademier. Du finner att det finns inga akademier i vårt land, där de ansvariga professorerna kan förmås att ens kommentera de fakta som talar emot IPCC. De refererar då till ”den samlade vetenskapen”.

          Detsamma gäller Naturvårdsverket, SMHI, Länsstyrelserna och GISS i USA. Den sistnämnda myndigheten har genomfört en storskalig ”justering” av gamla temperturdata, hundra år gamla. Hur kan någon veta vad som mättes fel då ?

          Resultatet är att gamla temperaturer blivit lägre och sena temperaturer har blivit högre. Så kan man hävda att oktober och november 2014 varit de ”varmaste i historien”. Lagom innan mötet i Lima.

          Ytterst ansvariga är förstås de väljare som röstat för att ”Allt är politik”. Vilket resulterat i okunniga politiker, som tillsatt okunniga professorer.

          Hur mediafolket kunnat bli frälsta i klimatreligionen är en annan fråga.

          • mats skriver:

            ”Hur mediafolket kunnat bli frälsta i klimatreligionen är en annan fråga.”

            Förmodligen för att de lämnat Lenin bakom sig och istället för att acceptera att media ska vara politikernas megafon, har de bestämt sig för att själva via sin propaganda bli ”kungamakare”.

          • Åke Sundström skriver:

            Eniga om dom skurkaktiga professorerna, men man kan inte rimligen kalla sådana för ”aktivister”. Den senare sorten agerar via Greenpeace m fl ideella föreningen, ofta med risk för eget liv.

            En professor som ljuger eller förtiger sanningen är helt enkelt korrumperad, oberoende av om han (eller hon) därmed råkar stödja någon opinionsgrupp. Och om vederbörande följer forskaretikens entydiga krav tar han inte heller några risker – utom i form av problem med forskningsanslagen och kanske via hederliga kollegors berättigade förakt (dessa föredrar dock oftast att skämmas i tysthet för inte skada den egna professionen eller fakulteten´).

            Men du har faktiskt fel när du påstår att ingen kan ”förmås att kommentera fakta som talar emot IPCC”. Jo, det finns några sådana undantag, inte bara på denna sajt, men typiskt nog tigs sådana inlägg oftast ihjäl.

            Ganska nyligen sågade t ex doktoranden Jacob Lundberg den svenska koldioxidbeskattningen (Dagens Industri, 19 nov). Gensagorna från klimatkyrkan uteblev; klimatkyrkan nöjer sig med sin egen katekes i insikt om att de aldrig kan vinna öppna och ärliga diskussioner.

            Och vem, utom läsarna av denna blogg och Antropocene, kan känna till att Sveriges kanske främste klimatforskare, Lennart Bengsson, har revolterat mot IPCC:s hotbilder och mot den svenska klimatdoktrinen.

            Av skäl jag berört i tidigare inlägg menar jag också att det är fel att skuldbelägga väljarkåren för att utse så inkompetenta företrädare. I partiapparaternas diktatur har inte funnits så mycket annat än lydiga partigängare att välja på.

            .

        • mats skriver:

          Vilka är de skyldiga, de mest skyldiga? Jag lånar ett citat:

          Genom historien har det varit passiviteten hos dem som kunde ha agerat, likgiltigheten hos de som borde ha vetat bättre, tystnaden från rättvisans röst när det varit som viktigast, som gjort det möjligt för ondskan att härska.
          Haile Selassie

          • Åke Sundström skriver:

            Klok sagt, för att vara skrivet av en enväldig kejsare, men det var ju inget svar på mitt påstående att det blir fel att anklaga underliggande myndigheter för beslut som fattats av riksdagen och som ämbetsverken är skyldiga att lyda. Kan vi verkligen vara oeniga i synen på var ansvaret ligger?

            Däremot finns det skäl för stenhård kritik mot det så kallade forskarsamhället, mot alla dessa så kallade vetenskapsmän, som säljer sin yrkesheder på den politiska marknaden. Det är där rötan är som värst. Skillnaden mellan tjänstemännen och forskarna är att de senare har en mycket friare ställning, med sanningssökandet i medborgarnas tjänst som enda uppgift.

            Jag har själv, som du minns, gisslat SCB för att publicera felaktiga inflationssiffror. Men det är uppdragsgivaren, regeringen, som styr och därmed också är den ytterst skyldige. Alla initierade vet att KPI inte alls mäter den verkliga inflationstakten, men sanningen är ett så brännbart stoff, att regeringarna uppmuntrar SCB att blåljuga om denna viktiga siffra – och väldigt mycket mer, för övrigt.

            Att fristående statistiker och ekonomer möjliggör SCB:s bedrägeri och Energimyndighetens vinklade ”analyser”, genom sitt tigande, att befriar inte de politiska huvudmännen från sitt konstitutionella huvudansvar.

            • mats skriver:

              Min tanke var att använda Selassies ord mot denna forskarkår och även de sakkunniga inom myndigheterna som vet att de verkställer politikernas vilja mot bättre vetande. Tjänstemännen är trots allt skyldiga att upplysa politikerna om de faktiska förhållandena.
              Gör de det till fullo, då ligger ansvaret, hela ansvaret, till fullo på politikerna.

              • Åke Sundström skriver:

                Vi är eniga i den kritiken mot alla fuskande forskare, men det tycks återstå smärre nyanser i synen på förvaltningsapparatens skuld. Du medger att ansvaret helt är politikernas om tjänstemännen korrekt informerar om faktiska förhållanden.

                Jag påstår att brist på information sällan är något större problem. Ämbetsverkens uppdrag är ju att administrera beslutade av regering och riksdag i enlighet med detaljerade s k regleringsbrev. Remissförfaranden och offentliga utredningar är i allmänhet ett spel för gallerierna. I undantagsfall kan man välja att backa inför kritik, men då är det som regel taktiska eller politiska överväganden som avgör, inte några sakupplysningar.

                Tror du t ex att SCB:s GD är okunnig om att hans inflationsmått är felaktigt och innebär en häftig underskattning? Är han hederlig och försöker informera sitt statsråd eller protestera mot uppdraget att ljuga för medborgarna, så ersätts han genast av en mer mjukryggad person; sådana är det aldrig någon brist på.

                Att skylla på ”tjänstemännen” innebär att friskriva de sanna skurkarna från sitt fulla ansvar. Då försvåras återupprättandet av en fungerande demokrati – och det tror jag inte att du vill medverka till.

Kommentarer inaktiverade.