Om jordbruk och livsmedel

Hurdan är framtiden för svenskt jordbruk? Många undrar, ingen kan garantera det rätta svaret. Somliga oroas för världssvält, för att befolkningen växer, för att oljan tar slut, eller något annat med det tredje. Nykter analys visar dock på att produktionskapacitet finns för flera miljarder människor än. Åtminstone så länge som oljan finns, och den finner man bara mera av. Så mycket att oljepriset nu är det lägsta på fem år.

Det rationella jordbruket är välutvecklat i Sverige. Men sådan kunskap och teknik kan flyttas vart som helst. Andra områdens bättre växtbetingelser kan inte lika enkelt flyttas hit. Vad innebär det och global tullfrihet därtill, på sikt för svensk produktion, svenska fastighetsvärden, mm?

Men konkurrens från annat jordbruk är inte allt. Det finns också intressen som vill industrialisera matproduktionen, alltså verkligen industrialisera, i betydelsen koppla bort från jorden. Andra och ibland samma intressen vill göra mat till en livsstilsfråga för dem som kan välja. Tidningen Entreprenör hade senast ett intressant temanummer om mat, inte jordbruk. Men det kan vara tankeväckande för alla lantbrukare, ja alla som över huvud taget är verksamma på landsbygden, att läsa. Jag har plockat ut några citat från olika artiklar här nedan. Bara att läsa dem kan räcka för att skrämma eller glädja vissa. Det mesta av temanumret kan läsas fritt på nätet.

– Att välja vad du äter och vad du ses äta kan vara lika viktigt som vilken bil du kör. Vad du äter kan säga mycket om vem du är i vår nya värld, säger Anna Ottosson, legitimerad dietist och grundare av hälsoföretaget Foodpower.

Ett svenskt företag som följer den trenden är havredryckstillverkaren Oatly. Drycken bygger på forsking som tagits fram av entreprenören och kemiprofessorn Rickard Öste. Till en början var havredrycken avsedd för att vara ett alternativ till dem som inte tål mjölk. Men den har också stora miljöfördelar, enligt vd:n Toni Petersson.

– I nio av tio miljökategorier har havredryck avsevärt mindre påverkan än mjölk. Klimatpåverkan är en tredjedel av mjölkens. Komjölk kräver också 4-5 gånger mer mark per liter, vilket är ett problem eftersom effektiv markanvändning blir alltmer nödvändig med en växande befolkning, säger han.

– Vi har gått från att vara ett livsmedelsbolag till ett livsstilsbolag. Det innebär att bolag och människor delar en genuin och äkta värdegrund med varandra. Vi bedöms efter våra handlingar och det är ingen skillnad på hållbarhet och marknadsföring. Ärlighet är honnörsordet, säger Toni Petersson. (Min accentuering av påståendet)

– Mer och mer handlar det om mjuka värden som inte direkt är kopplade till verksamheten; är vi pro-gay? Vad tycker vi om utvecklingen i Ukraina? Sådant som ansågs helt irrelevant för ett par år sedan är nu avgörande om människor ska välja just din produkt framför en likartad, fortsätter Toni Petersson.

[För] en förstudie till ett EU-projekt, står Peter Wennström, grundare av det internationella konsultföretaget HealthyMarketingTeam, som är specialiserat på innovation inom mat och hälsa.

– Sverige och svenska konsumenter är ledande inom livsstilar kring matlagning, hälsa, mode, musik, dataspel och digitala lösningar. Allt detta kan användas för att driva innovation kring framtida livsmedelsproduktion.

Är denna modeindustri kring mat det största hotet mot svenskt jordbruk? Nyckfulla svängningar som inte går att parera i en verksamhet som aldrig kan frigöra sig från naturens tempo? I bondens verksamhet bestäms vad vi kan få på bordet minst ett halvår i förväg, ofta med ett par års framförhållning i  växtföljd, avel och uppfödning av djur.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Om jordbruk och livsmedel

  1. Jan Suhr skriver:

    Ja det är bara att se på utbudet av EKO-produkter, snart finns det bara EKO-alternativ av vissa produkter. Jag väljer aldrig EKO-produkter och heller aldrig kedjornas egna produkter. I den ICA-Nära-butik där jag bor finns det numera nästan bara ICA’s egna produkter. Snacka om monopol.

    • mats skriver:

      Jag undviker också aktivt eko-produkter om jag kan.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        I vissa lägen är ekoprodukter en helt annan produkt än ”eko”…
        Men då riktiga ekoprodukter inte går att producera då folk inte fattar skillnaden mella eko och ”eko”….
        Exempel…
        Den mjölk och smör som jag växte upp med på 1950-60- talen var mer eko än dagens ”eko”, om jag får förklara mig kort….

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Jo, men svenskt jordbruk sitter fast i LRF. Och därmed en del i ett politiskt spel…
    Därför missar svenskt jordbruk denna trend.
    Man blir/är en bulkvaruproducent.

    Vad du hänvisar till är samma fenomen som präglade vegetarismen för hundra år sedan…
    Den bio-dynamiska rörelsen…
    Rudolf Steiner och så vidare…
    Järna, idag…
    En livstil.

    Men som i svensk politisk tappning blev KRAV…
    Ett byråkratiskt monster!
    Som inte har ett dugg med det du pekar på här ovan…

    Frågan är då hur svenskt jordbruk skall ta sig ur detta KRAV, då inget alternativ är ekonomiskt möjligt, då svenskt jordbruk är det mest bidragsberoende som finns inom EU.
    Alltså, vettiga affärsidéer går inte att förverkliga – om de inte ligger helt rätt i bidragsfilen….
    Och det gör inte bio-dynamisk odling idag…
    Men det gjorde det när ekologiska produkter kom ut på marknaden före 1980-talet.

    Sedan blandades argumenten med olika miljöaspekter och inte minst ekonomiska aspekter, utifrån ett politiskt syfte, och därmed sprack alltihop!
    Och dagens strid mellan olika grupperingar inom lantbruket blev resultatet…
    Till politikens stora tillfredsställelse…

  3. mats skriver:

    Ständigt detta LRF!
    I princip samma organisation (samma sorts människor) som Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap som låg bakom andelsmejeriernas monopolsträvan. Vilket 1932 skapade prejudikat på svensk korporativism. https://www.frihetsportalen.se/2012/02/konfliktradslan-i-sverige-del-2/
    Ett tillstånd vi trots ett världskrig, ett kallt krig, den raserade muren och medlemskap i EU inte lyckats ta oss ur (korporativismen alltså).

    KRAV är, som du beskriver, en del av denna politiska korporativism där olika intressen kontrollerar varandra genom att ha sina händer i de andras fickor.

    Uttryckt på annat sätt: Den i Sverige extremt smala åsiktskorridoren bestämmer var bidragsfilen ska ligga och vilka som får tillträde. Alla andra får kämpa en oftast övermäktig kamp mot korporativistiska drakar.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      I princip upphörde detta med avregleringen 1990!
      Alltså, att LRF hade lagligt monopol på jordbrukspolitiska frågor….
      Men bönderna fattade intet, då de är totalt hjärntvättade…

      Alltså, EES- avtalet, som även norrmännen är med i, innebar att norska fisket som var organiserat mycket likt svensk jordbrukskooperationen, gjorde en enorm omorganisation för att stämma bättre med EES-avtalet.
      Medan svenska jordbrukskooperationen fortsatte utan att bry sig om nya krav…
      Alltså, sådant som ”passivt medlemskap”. Vilket är hela jordbrukskooperationens grundidé.
      När husdjursföreningen här vägrade att betala sin medlemsavgift till LRF – 50 000kr – så hotades man med uteslutning ur LRF.
      Utmärkt, var min tanke, den första föreningen som följer de demokratiska reglerna inom EU….
      Nu blev det troligen inte så, men då jag inte längre är medlem så bryr jag mig inte…

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Miljöfolket och deras sk. ”ekoodling” är inget annat än ett modern sätt att styra produktionen och på lång sikt ransonera tillgången på livsmedel utan vare sig ransoneringskort eller kuponger som förbrukarna kan fuska med, det förutsätter nämligen våra korrupta politiker att vi gör!

  5. Niklas skriver:

    Gränsen mellan hunger och vrede är ytterst tunn…

Kommentarer inaktiverade.