Svarte Petter

Sjuklövern har länge hållit SD för att vara Svarte Petter i leken. Ingen vill hamna i läge att behöva tala med dem. Ingen vill låta dem få inflytande, eller låtsas att SD påverkat den egna politiken.

Nu har Stefan Löfvén sent om länge insett att MP (också) är Svarte Petter. Eller har han det? Renifeldt verkade inte ha insett det innan han avgick och det bidrog avgjort till hans fall. Varken borgerliga väljare eller facket vill ha MP med i en regering. De skänker inget grönt alibi till regerandet.

Men de gamla partierna drar inga väljarskaror heller. Har väljarna börjat betrakta hela politikerkåren som Svarte Petter? Mycket talar för det. Många väljare är besvikna över partiernas sätt att umgås och inte umgås den senaste tiden. Men också över hur politikerna nonchalerar eller till och med fördömer väljarnas val.

I sin bubbla av självutnämnd godhet inför politikerna allt fler detaljregleringar i folks liv. Beslut som verkställs av myndigheter med ansvar endast mot politikerna. Allmänhetens tjänare? Glöm det!

Nu ska vi gå till extraval för att välja kort ur en lek av svarte pettrar och kanske någon joker. Hur ska en tänkande, ansvarskännande väljare plocka rätt kort i den röran, när svaret på väljarens förhoppningar mycket väl kan bli ”Finns i Sjön!” Skulle det gå så långt att demokratin blir Svarte Petter, då är vi illa ute.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Svarte Petter

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    När socialisterna förslavade hela svenska folket blev vi alla ”Svarte Pettrar!

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Surt sa räven.

  3. Åke Sundström skriver:

    Men Mats, demokratin ÄR ju redan kastad i sjön! Vi har varit eniga om att Sverige omöjligen kan beskrivas som ett sant folkstyre. Parlamentarisk diktatur är, menar jag, en mer korrekt benämning, i varje fall om man ser till rikspolitiken. Du tycks föredra den något mjukare termen ”demokratur”. Kanske tar du tar fasta på att det allt finns vissa demokratiska inslag (kommunala val och folkomröstningar, än än icke bindande) .

    SD:s framgånger bevisar väl dessutom att väljarna redan HAR förlorat allt hopp. Det finns ju inte några reella valmöjligheter inom ramen för de gamla partiapparaterna, eftersom 7-klövern till 97 procent är överens inbördes, men samtidigt går på tvärs mot opinionen, inte bara om asylpolitiken. Alla sju säger nej tack till de marknadsekonomiska lösningar som finns till hands för att eliminera cancerhärdar som hyresreglering, nollräntor, klimatpolitik, daghemstvång och mängder av andra stalinistiska påfund.

    Och bäste Samuel: Din oneliner stämmer bra, men bara om du inkluderar de nya moderaterna bland socialisternas destruktiva skara. Det är dock en överdrift att tala om förslavande. Näringslivet har dessbättre lämnats i fred och kunnat värpa de guldägg som skapat ett högt välstånd, trots extrema skattenivåer och många förödande systemfel. Den friheten har räddat oss. Mot alla odds har den svenska humlan visat sig kunna flyga, i varje fall några decennier. På sikt bör vi dock räkna med att de ekonomiska naturlagarna återtar kommandot.

    • mats skriver:

      Hoppet är tydligen det sista som lämnar. Även jag, som av vissa beskrivs som en desillusionerad cyniker med orimliga krav på verkligheten.
      Jo, demokratin är kastad i sjön, med badvatten och allt du kan tänka dig. Men jag skulle ändå vilja sträcka ut en hand till de drunknande och försöka rädda det av värde som går att rädda.
      Av de alternativ som i praktiken finns till hands kan SD vara det enda möjliga idag. De imponerar genom sin fasthet i utmaningen. Men de imponerar inte på mig med teoribygget kring sin politik. Jag skulle vilja ha ett ännu bättre alternativ att välja på.

      • Åke Sundström skriver:

        Välfunnen och klargörande replik. Att rädda de drunknande är förvisso en ädel mission. Problemet, som vi båda ser, är att riva de propagandakulisser som hindrar de nödställda att upptäcka sin prekära situation.

        Även jag har överraskats av hur skickligt SD manövrat efter sin stora valframgång, men störs, liksom du, av kollektivistiska övertonar och inslag av förlegat planekonomiskt tänkande. Men det räcker ett gott stycke att de bekämpar det mångmiljardslukande godhetshyckleri som inte bara MP stått för, utan även folkpartiet, KD och inte minst de röda biskoparna i dagens vilsna svenska kyrka.

        Reinfeldts svek har varit att mot bättre vetande böja sig för dessa mörkermän och kvinnor. Han önskade nog inte detta, men såg ingen annan möjlighet att lansera sin Allians.

        Men om man nu tycker att SD är en halvmesyr så får man, som jag tidigare tipsat om, starta eget. För uppenbart är att det finns ett gigantiskt liberalt tomrum att fylla – det vacuum som förvandlat en förr rimligt välfungerande demokrati till en parlamentarisk diktatur.

Kommentarer är stängda.