Vad är EU värt?

Englands relativt nye utrikesminister Philip Hammond, har i ett halvårs tid rest i Europa och förhört sig om medlemsländernas inställning till EU och vilka friheter de anser att EU kan eller borde ge tillbaks till medlemmarna. Som de flesta vet, har hans chef, premiärminister David Cameron, förskt vinna över röster från EU-skeptiska UKIP genom att lova att hålla en folkomröstning om medlemskapet om han blir omvald den 7 may i år.

Hammond har nu skärpt tonen och hävdar öppet att ”EU har spårat ur”. Han deklarerar öppet att med de villkor England har idag skulle han tveklöst rösta nej till fortsatt medlemskap. Underförstått har han i de andra medlemsländerna fått veta att England måste vara kvar, för att balansera Tyskland och Frankrike. Det är en roll som Hammond anser inte är tillräckligt viktig för England, för att England ska vara kvari unionen.

Samtidigt presenterar medieakademin sin årliga mätning av svenskarnas förtroende för olika verksamheter. Där visas bland annat svenskarnas förtroende för EU-kommissionen gått kraftigt upp de senaste två åren. Ingen förklaring ges. Man undrar hur undersökningarna går till och inte minst hur folk tänker.

EU krackelerar, tungfotat skapar man allt fler restriktioner i en snabbt föränderlig värld. Media misstänkliggör de som ifrågasätter besluten och den rådande ordningen. Man behöver inte gå så långt som Brage Norin i beskrivningen av världen för att inse att vi behöver en enklare, rakare politisk ordning. En som upprättar medborgarna som myndiga subjekt.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Vad är EU värt?

  1. Åke Sundström skriver:

    Hoppingivande klarspråk från Hammond om EU-monstret! Låt vara att ”spårat ur” var en alltför vänlig och tandlös formulering – dock tillräckligt giftig för att ruska om i de politiska ankdammarna. Chanser ökar att UK inom kort lämnar det sjunkande skeppet och att Sverige har förstånd att välja samma väg mot välstånd och reell demokrati.

    Och typiskt, att Labour försvarar EU med argumentet att bankerna i London gynnas. Sådana är dagens socialister, planekonomins och den destruktiva kapitalismens bästa vänner och därmed de egna väljarnas, arbetarklassens, värsta fiender.

    • mats skriver:

      Ja, han var faktiskt tuffare än vad min översättning visar! Han använde uttrycket ”gone off the rails”, vilket för den insatte ofta används som en omskrivning för att bli fullständigt galen, kokko, färdig för gökboet.
      Det är nog så hårt man kan uttrycka sig på diplomatspråk utan att orsaka militär uppmarsch mot gränserna.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Erkänner utan omsvep att jag röstade för Europagemenskapen med motiveringen att vi skulle mildra socialisternas förödande skadeverkningar i Sverige, men ack vad vi har blivit lurade och just nu syns inga ljuspunkter. Ingen förutom möjligen SD vågar att ta fatt i invandringen, livsmedelsförsörjningen, konsekvenserna av den ödeläggande klimathysterin och rätten till att enskild egendom hålles undan kleptokraterna! Sverige har blivit tjuvarnas och lögnarnas paradis!

    • mats skriver:

      Jag röstade också ja, av precis samma anledning. Vad fick vi? Den värsta av världar, ”storsosseeuropa”!

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Vi har aldrig blivit medlemmar i EU, utan fortsatt leva kvar i ett ”Sossesverige”….
        Därför att överklassen har ingen politisk stämpel…
        De bara ”är”, oavsett…..
        (Det borde väl vi ha lärt oss.)

  3. Åke Sundström skriver:

    Att t o m ni två, Mats och Samuel, röstade ja visar att även förnuftigt folk lät sig bedras. Men trots alla lögner och falska förespeglingar (i den s k konsekvensutredningen) blev det en ytterst knapp majoritet för ja-sidan. Det kan tolkas som ett belägg för det starka motståndet i väljarkåren. På tvärs mot den massiva indoktrineringen röstade nära nog 50 procent nej. Med en saklig och neutral analys som vägledning hade det med absolut säkerhet blivit ett klart nej. Därför saknar vårt EU-deltagande demokratisk legitimitet.

    Själv tog jag mig den gången tid att granska löfteskatalogen och upptäckte precis samma mönster som i dagens klimatdebatt: Ett jättekoppel av ”forskare” som levererade amsagor av de mest häpnadsväckande slag. Priset tog nog den docent från Uppsala som hävdade att EU:s erkänt katastrofala jordbrukspolitik skulle innebära stora samhällsekonomiska vinster för Sverige, men även forskare som jag personligen råkade känna fanns med i skojargänget; en smärtsam och smått overklig upplevelse.

    Drygt ett decennium tidigare hade de arma väljarna tvingats ta del av ett ännu värre manipulerande i den statliga utredning som föregick folkomröstningen om kärnkraft. Horder av ”experter” vidimerade de mest genomskinliga valser – utan protester från kollegorna i skrået. Bristen på ämbetsansvar och yrkesetik genomsyrade redan då universitetsvärlden, i varje fall i politiskt ”känsliga” frågor. (Av det skälet har jag viss förståelse för din tveksamhet till folkomröstningar, Mats.)

    Dagens samhällsklimat är således inte supernytt, men mer allomfattande än tidigare. Nu ljugs det om nästan allt, stort som smått. Och falsarierna korrigeras inte heller i efterhand av våra förment objektiva vetenskapsmän eller undersökande journalister. Varken EU-beslutets mörka förspel eller Tage Erlanders största fiasko, 12-reaktorsprogrammet. Fortfarande tror sannolikt en stor majoritet av befolkningen att det senare projektet var en blågul succé, när det i stället går till historien som efterkrigstidens värsta felinvestering.

    Sant, Samuel, att Sverige har blivit tjuvarnas och lögnarnas paradis.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Alltså, svenskt lantbruk hade varit nedlagt totalt redan 1995 om inte Sverige hade blivit del av EU..
      Som det nu ändå blir, drygt tjugo år senare…

      Så för jordbruket och landsbygden, i Sverige, så har ett medlemskap i EU ingen betydelse, varken för eller emot – idag. Det som skedde var att förändringen inte blev så snabb och brutal – då.

      Det som har skett är att en fortsättning av den stora förändring av ett samhälle där medelklassen var välbetalda arbetare, nu blir ett skiktat samhälle där medelklassen utplånas och kvar blir en liten överklass med kopplingar över hela Europa, medan folket trängs i städerna i parallella subkulturer, medan landsbygden avfolkas…

      Ukrainas nyckelfunktion i denna process är kanske inte tydlig, men det landet ökar Unionens jordbruksareal så mycket att nuvarande jordbrukspolitik inte längre behövs utan man kan införa en amerikansk modell med offentligt finansierade försäkringar (för att skydda agrobolagens vinster) och därmed kunna använda de numera bara 40% av EUs budget till annat än jordbruket…

      Att Sverige på något sätt skall kunna står utanför denna process är bara ett nostalgiskt drömmande som blivit vanligt under senare år…
      De problem som finns i Sverige är främst av nationell politisk och juridisk art och löses inte med frikoppling frånEU utan snarare tvärtom…
      Processen av Sverige, där utplåningen av den medelklass av arbetare som funnits, hade skett ändå med effekten av samma utveckling som vi nu ser…

      • mats skriver:

        Nu blir jag nästan avundsjuk på dig Thomas, den där analysen hade jag själv velat komma på!
        Den fråga som kvarstår är hur vi räddar den privata äganderätten och rådigheten över våra tillgångar på landsbygden.

      • Åke Sundström skriver:

        Varför skulle Ukrainas återuppståndelse som Europas sädesbod utplåna det svenska jordbruket? I ett alternativ med frihandel i stället för EU :s katastrofa planhushållningsmodell kommer svenska bönder att klara sig utmärkt, men med en annorlunda produktmix: en mindre andel spannmål men mer animala produkter och grönsaker. Och varför drar du in USA:s ”offentligt finasierade försäkringar”, detta är ju också en form av subventionering som inte hör hemma i en marknadsekonomi.

        Du svartmålar rejält, Thomas, eller förmår inte se de möjligheter som öppnar sig när jordbruket på nytt tillåts arbete på samma villkor som industrin: i fri konkurrens och med marknadsekonomiska spelregler.
        Nog inser väl både du och Mats att EU är en fattigdomsmaskin, därför att det fungerar som en lättvariant av gamla sovjetiska Gosplan.

        Och din hotbild om att den svenska medelklassen är på väg att utplånas saknar grund, däremot är det sant att förmögenhetsklyftorna ökat enormt, men det är en produkt av inflationspolitiken, det får du klandra Ingves för.

        Bra dock att vi är eniga om att EU:s enorma jordbruksbudget bör skrotas. Man kan dock inte, som jag tidigare skrivit (utan gensagor), att införa frihandel så länge merparten av världens länder har höga skyddstullar eller andra handelshinder. Fram till dess måste ett EU-utträde kombineras med svenska utjämningstullar för att skapa rättvisa förutsättningar för svenska jordbrukare.

        Redan i detta första steg kommer modernäringen att gynnas, framför allt de små familjejordbruken, för vilka billig fodersäd (från Ukraina eller USA) är en avgörande konkurrensfaktor.

        • B-J Bjurling skriver:

          Åke! Det vore intressant att ta del av din syn på nya konkurrensutredningen. Länk finns t.ex. på dagens post på Thomas blogg.

          • Åke Sundström skriver:

            Thomas har på sin blogg sagt allt som egentligen behöver sägas: ”En samling tomma floskler av välkänt slag.”

            Snömos och kulisser, som nästan alltid nuförtiden, när den gamla ämbetsmannakulturen är så gott som helt raserad, liksom vårt en gång högt ansedda utredningsväsen.

            En maktlojal f d generaldirektör åtar sig – utan att skämmas – detta nonsensuppdrag, vars direktiv utesluter den enda inhemska faktor som någonting betyder: skatterna på jordbrukets insatsprodukter. Inte ett ord sägs heller om de två viktiga externa beslut som avgör branschens villkor: EU:s jordbrukspolitik och den klimatpolitik som formuleras i samråd mellan EU och Sveriges riksdag.

            Och näringens egna potentater jamsar med, utöver en tam reservation med klagovisor men utan konkreta reformförslag. Alla sitter still i båten och ältar sitt visionslösa och planekonomiska bidragstänkande med uppenbar socialistisk innebörd. De gängse politiska klyschorna om ”hållbarhet” och klimatansvar hyllas av alla parter, inklusive förment objektiva rådgivare som kallas ”experter”, men ingenting har att bidra med – utöver alla dessa sidor av ord och ”analyser” utan någon egentlig relevans. Nej, papperskorgen är den enda passande slutstationen, som givetvis alla berörda också vet. Allt är taktik och maktspel.

            Då är jag mer undrande över att det marknadsekonomiska alternativet inte heller väcker någon översvallande entusiasm från Mats´ sida. Han instämmer givetvis i kritiken mot EU och det kommunistiska tänkandet, men tvekar tydligen om han vill instämma i mina radikala och libertarianska propåer. Sant, dessa löser inte dagens mest akuta problem, men nog är det väl så angeläget att formulera ett långsiktigt mål och påbörja den brådskande kursändringen i frihetlig riktning.

            • Thomas Gunnarson skriver:

              Ja, det är min Kompis – HR – som skrivit det.. Och den stora skillnaden är skatten på arbete, vilket gör att svenskt lantbruk kan bara syssla med bulkvara där mänskligt arbete är bortrationaliserat!
              Ett höjt grundavdrag är den enda utvägen och det blir för mycket för systemet…
              Så någon förändring är inte att hoppas på.

              • Åke Sundström skriver:

                Eniga i mycket, men oense på de två punkter du nu tar upp. Rätt att grundavdragen kraftig måste höjas, men fel tvivla på att så kommer att ske. Det blir knappast ”för mycket för systemet” utan snarare något riksdagen tvingas leverera,därför att det är meningslöst att beskatta inkomster under existensminimum.
                Men sant, i Sverige tar det numera ofta en rundlig tid innan det självklara blir självklart även för den politiska nomenklataturan.

                För det andra har vi olika åsikter om jordbrukets optimala struktur, men jag tror att det beror på svårigheten att föreställa sig någonting som lantbruket inte upplevt sedan 1920-talet: fri konkurrens utan statlig inblandning.

            • mats skriver:

              Jag är inte på något sätt oenig med dig Åke! Där min entusiasm brister, är tron på att den vansinniga politikerstyrda bidragsekonomin kommer att omprövas någon gång i min livstid.

              • Åke Sundström skriver:

                Generellt är trögheten stor, det har du rätt i. Men när det gäller EU är läget mer hoppfullt. Med UKIP som vågmästare i London och ett nytt EU-kritiska parti på ingång i Tyskland är sammanbrottet bara en tidsfråga. Och som Sovjets imploderande bekräftar, kan stora förändringar ibland nträffa nära nog över en natt.

        • mats skriver:

          Att Ukraina är intressant för både Rysslands och EUs byråkrater att ha inom sina respektive gränser torde vara uppenbart. För EUs del skulle det förmodligen innebära att man kan strunta i jordbrukspolitikens uppgift att garantera mat till medborgarna. Istället kommer jordbrukspolitiken att bli ett slags socialpolitik som ska se till att de stackare som får i uppdrag att hålla landskapen öppna för stadsbornas nöje, åtminstone har en levnadsstandard i paritet med den nedre medelklassen.

          • Åke Sundström skriver:

            Varken EU-byråkrater eller regeringar behöver garantera mat till medborgarna, det fixar alla de osynliga händer som kallas ´”den fria marknaden”. Det är väl ingen nyhet för dig, Mats?

            Detta mirakulösa recept kommer också att återställa den gamla landsskapsbild som präglade Sverige innan socialisterna tog makten och förvandlade ängarna och lövskogarna till ogenomtränglig grandjungel. Och utan tvivel kommer lantbrukarna att kunna matcha den nedre medelklassens levnadsstandard, förutsatt att klimatpolitikens extra pålagor skrotas, liksom de övernitiska djurpolitikerna.

            • mats skriver:

              I Sovjet och även på en del andra håll har politikerna försökt fördela maten ”rättvist”, eftersom de tror att marknaden inte klarar det. I samtliga fall har det resulterat i brödköer, svält och svart marknad.
              Våra EU-politiker har liknande ambitioner. Med Ukraina med i unionen skulle de kunna socialisera resten av det europeiska jordbruket och betala för att hålla park och trädgård åt trångbodda storstadsbor.
              Grisfarmen blir allt mer sannolik.

              • Thomas Gunnarson skriver:

                Åke Sundströms funderingar är väldigt sympatiska men närmast en motsatt bild av vad jag ser av det som skett…
                Däremot tror jag inte på att enskilt ägande hotas av staten utan mer av bolagisering eller liknande…
                Om man inte är stark nog att stå emot utvecklingen! Men jag minns att detta har varit uppe tidigare här..
                Tyvärr så tror jag att jag har rätt. Det vi hittills kallat allmänning blir bolagiserat och det på ett sätt som vi inte riktigt förväntar oss…

                • mats skriver:

                  Nej, formella ägandet kanske inte hotas. Det blir kommandobruk och funktionssocialisering i välkänd stil.

                  • Thomas Gunnarson skriver:

                    tja, tänk på sambandet mellan djurskyddslagen/livsmedelsverket och klimatsnacket…
                    Funktionssocialism.. man kan kalla det vad som helst. Men någon vill styra…

Kommentarer inaktiverade.