Energi som politisk kraft

Idag lyfter jag fram ett par gamla godingar som jag skrivit tidigare om energi. Den första publicerades 2010 när jag samlade ihop det bästa från min gamla blogg Liberty.nu. Denna artikel är numera minst tio år gammal, men ändå aktuell i vissa delar.

Varför återpublicerar jag dessa gamla inpass just nu? Jo, jag vill än en gång poängtera de mångfacetterade aspekter man kan anlägga på energitillgången och energianvändningen i vårt samhälle. De enda perspektiv som redovisas är vanligen att spara och förbruka så lite som möjligt, för att rädda klimatet.

Konsekvenserna för friheten, maktfördelningen, medborgarna, samhället, produktionen och annat, glöms nästan helt och hållet bort. Är det avsiktligt eller bara ett förbiseende från alarmisternas sida tro?

Beskattning av den begränsande energiformen

Kan det vara så att hela historien handlar om energi. Att dragdjuren oxe, häst, elefant, slav, statarväsende och industrialism handlar om energi? Att det handlar om äganderätten, utnyttjandet och beskattningen av detta ägande?

När självhushållningen avtog och jordbruket mekaniserades, hade vi en industri att skicka folk till. Vi kunde alltså allokera energin, arbetskraften dit där den gjorde störst nytta. Då beskattade vi arbetskraften så att den blev för dyr för jordbruket och var tvungen att flytta till industrin för att kunna få ut sitt ”rätta” värde.
Kan det vara så att när vi nu går in i nästa fas är det elenergin vi ska beskatta? För att det är rätt ur utvecklingssynpunkt. För välfärdssamhällets bestående måste vi beskatta någonting. Men vi kan inte längre beskatta arbetskraften för att det leder bara till mer arbetslöshet och ett ojämlikt samhälle. Alltså måste vi flytta tyngdpunkten i beskattningen till någonting som har så hög produktivitet att det tål ett ökat skattetryck. För att påskynda utvecklingen. Det skulle kunna vara elenergin som idag bär industrialismen. Maskinerna, robotarna och datorerna är så kraftfulla och produktiva att de tål en ökad beskattning. Det skulle också leda till en viss minskning av ohejdad konsumism, i det fall konsumism kan ses som ett samhällsproblem.
Människorna, som i högre grad måste börja serva sig själva och varandra, nu när vi lever så länge, kan däremot inte på samma sätt höja sin produktivitet. Ökad skatt på produkter och varor samtidigt med minskad på tjänster skulle påskynda en sådan omställning. Därför måste löneskatten ned. Vi kan dock inte ännu börja beskatta det som är framtiden för då fördröjer vi utvecklingen.
Frågan är hur vi hanterar den globala obalans som finns mellan de regioner där arbetskraft är den tillgängliga energiformen och de där elenergi är den drivande tillgängliga energiformen. Med globaliseringen kommer ju dessa marknader att interagera på ett nära sätt, kanske stå mot varandra?

Den andra skrev jag när Frihetsportalen.se varit igång nästan ett år.

Energi formar samhälle

Det enda rimliga sättet att tillgodose efterfrågan på energi är att sätta samma beskattning på alla energislag. Exempelvis per kilowattimme i tillgänglig energi. Då kommer den energimix som är billigast att producera att saluföras. När något energislag blir för dyrt kommer produktionen att minska. Och omvänt när något energislag når ett genombrott i produktionskostnader kommer det raskt att öka.
Sedan återstår bara att få till stånd en allmän insikt att skatt på energi är skadligt för samhällets utveckling.

Harold Hamm, grundare av Continental Resources, redovisar att de fossila bränsledepåerna inom USA är mycket större än tidigare känt och de växer fortare än utvinningen. Priset för utvinning är relativt lågt i förhållande till marknadsvärdet. USA kan vara helt sälvförsörjande inom ett decennium. Förråden kommer att räcka i flera generationer framöver.
Han har vid ett personligt besök i Vita Huset berättat detta för presidenten. Men Obama valde att inte lyssna utan svarade att USA måste satsa på grön energi. Makten att sätta sin stämpel på samhället är tydligen universellt mer begärlig för politiker än makten att möjliggöra frihet och fri utveckling.

Ingen vettig energidebattör har någonsin sagt att kolet är på väg att ta slut. Det finns i massor. Däremot finns det de som oroar sig för miljö- och klimatkonsekvenser.
Så finns det de som hävdar att vi passerat peak oil och att oljan snart är slut. Hamm hävdar som sagt motsatsen. Det finns även ryska/svenska forskare som hävdar oljan inte är fossil utan petrokemisk och ständigt nybildas. Enligt flera bedömare kommer oljan aldrig att ta slut.
Det finns alltså ingen anledning att bygga vindkraftverk för att ersätta kol och olja. Dessutom går levererad energi från de olika energikällorna inte in i samma förbrukningssystem. De är inte ömsesidigt utbytbara.

Det finns till och med forskare och debattörer som hävdar att vi är på väg mot ett enormt energiöverskott i Sverige. Vad ska vi göra då? Hålla priserna på en onaturligt hög nivå med hjälp av skatter? Låta den energi som är dyr att producera slå ut den som är billig genom snedvridande beskattning?
Hur ska vi debattörer, nationalekonomer, politiska tänkare med flera, beskriva politiskt styrande energiskatter och subventioner som skadliga för samhället på ett sådant sätt att såväl politiker som allmänhet förstår detta?
All samhällsutveckling kräver överskott på energi. Att beskatta energi är att sänka utvecklingstakten. Det är också ett sätt att lotsa fram ”fel”sorts energi, den som inte är marknadsmässigt konkurrenskraftig. Bästa sättet att utveckla nya energikällor är att använda dem vi har och låta utvecklingen gå undan. När den gamla energin är slut kommer utvecklingen att ha funnit ny. Att strypa energin är att strypa utvecklingen.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Energi som politisk kraft

  1. Jan Suhr skriver:

    Med rödgröna politiker med denna kunskap så blir det som det blir…

  2. Gunnar Littmarck skriver:

    Hej Mats och tack för din trägna kamp för människor, djur och natur.

    Skrev just en kommentar som kanske inte blir censurerad på Miljöpartiets organ NT

    ”Detta har varken med ekonomi miljöhänsyn eller säkerhet att göra, enbart politik.
    Men som de flesta vet så fattas politiska beslut inte efter folkviljan (som borde vara fallet i en äkta demokrati) utan efter önskan om maktmaximering från de som armbågat sig fram till den köttgryta de inte hjälpt till att laga.

    Därför kommer svensk energipolitik svänga 180 grader då effekten av dagens sjunker in i de skattefinansierade parasiter som tyvärr styr landets utveckling.

    Sverige utvecklar ASTRID fört att 2030 kunna drivas av att destruera alla ämnen i dagens avfall som motiverar längre slutförvar än 300 år och då frigöra 70 ggr så mycket användbar energi som de svenska reaktorerna gjort.

    BN-800 kostade motsvarande 12 miljarder SEK och är av liknande typ som ASTRID 880MWe brutto (fattar dfu Edis eller vill du bara registrera den effekt en bilmotor förmedlar till asfalten?).

    Indiens första stora snabba natriumkylda reaktor ger 500MWe och har kostat motsvarande 7miljarder SEK.

    Men de följande blir billigare, för Indien 30% med de två första genom lärdom av prototypen, för Ryssland räknas med att BN-1200 ska ge en total elkraftskostnad under 15öre/kWh.

    Men då superkritisk CO2 används i en sluten Braytoncykel så kommer reaktorer av denna typ producera elkraft till 30% lägre kostnad, vi går under 10öre/kWh under 2020-talet med natriumkylda snabba reaktorer likt ASTRID.

    Samtidigt bygger nu Kina reaktorer som kräver 50% mindre resurser/kWh än dagens svenska, dubbel livslängd, 30% mindre resurser att bygga och driva, närmast noll i försäkringskostnad/kWh genom passiva säkerhetssystem, bättre utbränningsgrad, längre bränslecykler och högre verkningsgrad.

    Därför kommer både Sverige och Tyskland svänga 180 grader med sin energipolitik, men tyvärr under galgen för den skattefinansierade gröna rörelsen.

    SKB kommer exproprieras och ägas av medborgarna, slutförvarsfonderna kommer köpa än billigare F-MSR för att göra elkraft och fossilfria drivmedel i det närmaste gratis och därmed ge snubbarna som armbågat sig fram till köttgrytan mer makt.

    Först blir det en effektskatt på alla system som uppbär eller uppburit elcertifikatsstöd, så ökas den så att den motsvarar effektskatten för kärnkraft och fastighetsskatten för vattenkraft.

    Redan byggda anläggningar kommer fortsätta att drivas, men inge fler storskaliga kommer uppföras och detta kommer bli en viktig lärdom för framtida politiker och investerare.

    Yes You Can!

    Eller hur en pelle?”

    Jag vet inte om kommentaren intresserar dig eller dina läsare, (knappast Åkeekonom, som saknar alla form av djup teknisk förstyåelese) radera den i så fall.

    my best to you

    //gunnar

    • Sven på Kläppen skriver:

      Jag tror inte du Gunnar, eller någon annan, kan omvända Åke med rationella argument. Karln verkar lida av någon sorts fobi när det kommer till kärnteknik. Copy-paste:at från wikipedia; Fobi (av grekiska φόβος, fobos, ”fruktan”), kallas en stark upplevelse av rädsla som, oftast utan saklig grund, återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen fruktar.
      Just kärnteknikfobi verkar rätt utbrett, särskilt bland Centerpartister…

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Innovationer till mänsklighetens förbättringar och överlevnad måste väl ändå vara det primära men däri ingår inte möjligheterna att bestjäla varandra på möjligheter och egendom som är socialisternas motiv för sin existens. Alltså, möjligheterna till utplundring (beskattning) måste ändras på något vis. Men hur? Det är stöldmomentet, att jag med krav och synpunkter på min nästa (grannen) kan plundra honom på egendom som är bekymmersamt, ”Parasitismen” med andra ord!

      • mats skriver:

        Vad tror du Samuel, är dagens toppstyrda, via FN proklamerade globala energisvält ett sätt att samla all världens makt på några få händer?

        • Åke Sundström skriver:

          Skall man vara petig är ordet ”energisvält” missvisande. Dels därför att FN och IPCC inte har lyckats övertyga om någonting annat än sina falska hotbilder och ett helt verkningslöst Kyotoprotokoll. I övrigt har mycket lite hänt. Sverige är ett undantag med sin unikt idiotiska gå-före-doktrin.

          Men även om andra länder, osannolikt nog, tar fasta på vårt dåliga exempel och inför höga straffskatter på koldioxid, så skapar inte detta någon energisvält. Det enda som sker är att fossila bränslen i viss mån ersätts av andra energislag, främst elkraft och i synnerhet kärnkraft. Då blir världen visserligen fattigare, helt i onödan, men skadan får ändå betraktas som begränsad, jämfört med annan storskalig dumhet, som t ex EU:s planekonomi eller centralbankernas förödande nollräntepolitik.

          Nej, den verkliga striden utkämpas, som jag tidigare påpekat, mellan två starka särintressen – oljebolagen och kärnkraftsindustrin. Och inga politiker i världen har större intresse av att supportera den senare parten än just Sverige. För Erlanders och Palmes stolta 12-reaktorsprogram, stött skamligt nog även av dåvarande högerpartiet, har inneburit ett svårslagbart ekonomiskt fiasko, när alla de miljarder som satsats och mer därtill gått förlorade: totalt ca 400 miljarder kronor.

          Så det är ingen tillfällighet att just Sverige tog initativet till IPCC eller att våra två största partier i bästa samförstånd ägnat de senaste decennierna åt att försöka dölja vår svenska Concorde-skandal med hjälp av extrema straffskatter på koldioxid.

    • mats skriver:

      Jag har sagt det förut, men kan säga det igen. Jag har inte Gunnars kunskaper i fysik och inte Åkes i ekonomi. Det enda jag ”vet” genom filosofisk logisk analys är att det enda rimliga är att varje energislag tvingas bära sina egna kostnader, även för riskerna, intermittens, nedsmutsning (ej CO2) eller vad de nu kan ha för baksida. Därefter får de konkurrera på en fri marknad och OM de ska beskattas så är det per levererad kWh.

      • Åke Sundström skriver:

        Det räcker väldigt långt med dina logiska insikter, Mats. Ekonomisk analys kan därutöver hjälpa till att förklara förklara varför Sverige aldrig behövt några kärnkreaktorer – inte ens med ny och förbättrad teknik. Kärnkraft är helt enkelt fel sorts elenergi för Sverige, som jag upprepade gånger förklarat utan att Gunnar L eller någon annan förmått gendriva mina slutsatser. I brist på sakargument fortsätter han i stället med sina enfaldiga påhopp. Att du Mats begriper är gott nog för min del.

        Littmarcks och Sven på Kläppens missuppfattningar kan vi bortse ifrån eftersom det finns långt större och mer namnkunniga busar i detta sammanhang. Nämligen de professorer (både tekniker och ekonomer) som förtiger den helt avgörande skillnaden mellan baslast och topplast och som lojala mot makten applåderar IPCC:s, EU:s och våra politiska partiers amsagor om det förfärliga Växthusspöket.

  3. Gunnar Littmarck skriver:

    Finns här någon läsare som likt Åke inte förstår hur en F-MSR fungerar så erbjuder jag en teknisk detaljerad beskrivning i enlighet med Oak Ridge´s till Obamasadimistartionens ”blue ribbon” 2010, men jag anser att deras förslag går att utveckla mot än lägre energiomvandlingskostnad.

    Gratis ändlös och icke miljöbelastande energi är mänsklighetens silverkula, men att den då inte går att beskatta är dagens så kallade demokratiers ”Akilleshäl”

  4. B-J Bjurling skriver:

    Hushållning är att tillvarata våra naturtillgångar. De skall utnyttjas, inte ”sparas på”.

    Här är ett citat från sign ”SatSapiente” på TCS, 31/12 -12:
    ”Högenergisamhället
    Vi borde använda mera energi. Det finns hur mycket energi som helst. Vad som krävs för att få tillgång till den är att vi satsar ännu mer på att använda energi. Så bygger man välstånd, tillverkar produkter, skapar nytta och nöjen. Då ökar efterfrågan och då kommer lösningarna som gör det möjligt att att ta till vara energi att bli upptäckta, uppfunna och lönsamma. Att snåla oss ur energiberoendet är som att leka hela havet stormar, där det alltid är en stol för lite för att alla ska få vara med.”

    • mats skriver:

      Jo, jag har också vid något tillfälle hävdat att måttet på en framgångsrik civilisation är att man lämnar ett stort ekologiskt fotavtryck efter sig. Om det inte märks ett ekologiskt fotavtryck efter en civilisation, då har det samhället inte varit någon stor civilisation.

    • Åke Sundström skriver:

      Ännu en av alla dessa missuppfattningar om orsak och verkan. Det är högre produktivitet och välstånd som skapar efterfrågan på energiråvaror – inte tvärtom tillgången eller användningen av energi som resulterar i högre välstånd. Samvariationen mellan energiförbrukning och BNP är naturlig, men säger ingenting om kausaliteten.

      Behöver man gå längre än till f d Sovjet för att bevisa den saken? En stat som helt fredligt, utan en enda droppe blod, imploderar på grund av sina systemfel, trots enorma resurser i form av energi och andra råvarutillgångar.

      Och varför inte, B-J, vara något mer varsam med ”upplysningar” som emanerar från en okänd signatur och från en sajt som drivs av kärnkraftskramare och censurvänner?

      • mats skriver:

        Vill minnas att det var James Watt som förutspådde att Ryssland skulle bli den första stora industrinationen, eftersom de hade alla naturliga förutsättningar, malm, skog, vatten och arbetskraft.
        Men de hade inte en kultur som tillät, än mindre premierade, enskilda initiativ. Den kulturen följde med från tsarväldet till kommunistväldet.
        Lärdomen av detta är att det hjälper inte om man så har hela världens resurser till förfogande, om man saknar viktigaste av dem alla. Den som kan kallas ambition, vilja, initiativförmåga, innovationsförmåga, entreprenörskap, frihet, eller något liknande. En kultur där alla beslut måste komma uppifrån, kommer inte att röra sig ur fläcken.

        Men ett samhälle med en stark entreprenörskultur kommer lika fullt att bli lidande om det uppifrån bestäms att innovatörerna, entreprenörerna, inte får använda tillgänglig energi.

        • Åke Sundström skriver:

          …marknadsekonomi, kort sagt. Inte planekonomi, som vi i Sverige fortfarande i så hög grad plågas av. Även när vi styrts av förment borgerliga partier, som visserligen backat vid stupet men på många områden, inte minst energi och klimat, fortsatt att färdas i den röda utförsbacken. Och med Anders Borgs framtidsimperalism som ersättning för Alliansens borttappade ideologiska kompass. Fingerfärdigt men falskt, via statistiskt trixande, dold bakom ”krona-för-krona-doktrinen”, nu papegojalikt och lika ohederligt upprepad av efterträdaren.

        • Thomas Gunnarson skriver:

          Det innebär att en massa råvaror är bara onödigt. Bättre då att som danskarna bo på en sandkulle, för då blir man kreativ.
          Eller…
          Så en massa gratis energi bara triggar latmasken…

          • Åke Sundström skriver:

            Ett land som råkar ha gott om olja eller naturgas kan givetvis höja sitt välstånd genom att exportera sin värdefulla råvara.

            Men mitt påpekade handlade om att en hög FÖRBRUKNING av energi ingalunda skapar välstånd utan är en FÖLJD av ökat välstånd. Både via ökad konsumtion och genom att högre löner leder till att manuellt arbete slås ut av maskiner, som för sin drift kräver el eller bränslen. Ett elementärt konstaterande, men ständigt förbisett i våra svenska ankdammsdiskussioner.

            • mats skriver:

              Jag håller delvis med. Hög energikonsumtion är inget bevis på hög produktion eller högt välstånd.
              Men implicit krävs ett visst välstånd för att kunna betala för den förbrukade energin. Vill man dessutom producera varor för avsalu och export, för att skapa ett välstånd, så krävs det garanterat en viss energikonsumtion.

              Man får ingenting för ingenting, som Pugh sjöng för 40 eller så år sedan.

              • Åke Sundström skriver:

                Du är med, men inte riktigt hela vägen. Poängen är tågordningen: man måste först höja välståndet och reallönerna för att kunna köpa den energi som via nya maskiner och högre produktivitet ersätter den bortrationaliserade arbetskraften.

                Man kan inte heller påstå att en ”viss energikonsumtion” krävs för att kunna konkurrera på internationalla marknader. Värdefulla råvaror och/eller billig arbetskraft räcker ofta ganska långt. Fast givetvis inte, som du säkert haft i åtanke, när det gäller mer högförädlad och tekniskt avancerad produktion.

                Men även i de senare fallen är det själva kunskapen som skapar välstånd, INTE den insats av el eller bränslen som den nya tekniken kräver. En råvara får ett värde bara genom att vi lär oss nyttiggöra den.

  5. mats skriver:

    Jag tycker inte det skiljer så mycket på din och min beskrivning. Din sista mening känns som ett citat från Locke.

    • Åke Sundström skriver:

      Mina minnen av Locke är mer avlägsna än dina, så det var inte honom jag hade i tankarna. Sant är det i vilket fall.

      Du har rätt i att våra texter är ganska likartade, men även nyanser och tolkningar kan vara viktiga att diskutera. Inte minst därför att den leninistiska mytologin om elkraftens betydelse fortfarande präglar både SAP:s och moderaternas tänkande. Och framför allt deras desperata ansträngningar att försvara (ofta med hjälp av prostiterade ”forskare”) Tage Erlanders, hans dåliga rådgivarens och dåvarande högerns fatala misstag att sjösätta vår största felinvestering i modern tid.

      Till råga på eländet fortsätter de två partierna att i samma anda försnilla ytterligare hundratals miljarder på subventionerad vindkraft och annan feltänkt klimatpolitik. Med fossilfri biltrafik 2030 som ett av de mest idiotiska inslagen.

      • mats skriver:

        Elkraften som upptäckt och de uppfinningar som gör den tillgänglig, är en välsignelse.
        Men på egen hand, utan politisk och affärsmässig idé om hur den ska brukas, förmår den ingenting.
        Felsatsningar är alltid felsatsningar. Är de måttliga och erbjuder insikter som hjälper oss att göra rätt i fortsättningen är de ändock uthärdliga.
        Vindkraftsatsningen och drömmen om en fossilfri fordonspark är ren idioti. Det är vi ense om.
        När det gäller kärnkraften tror jag man måste hålla i minnet den stolthet med vilken Sverige meddelade att vi hade kunskap och teknologi att producera egna kärnvapen. Jag uppfattar det som om somliga fortfarande känner sig snuvade på den triumfen och därför envist håller fast vid kärnkraften som en snuttefilt.

        • akesundstrom skriver:

          Hoppas bara att du inser att 12-reaktorsprogrammet inte går att klassa som en ”måttlig” felsatsning för i så fall är vi rejält oense. Är vi det?

          Men sant att reaktorfiaskot har en koppling till 50-talets kärnvapendebatt och en helt berättigad stolthet över vår tekniska kompetens på detta område. Det du så träffande kallar en snuttefilt. Desto mer tragiskt då att både experterna och beslutsfattarna saknade insikt om att det tekniskt möjliga inte alltid är ekonomiskt önskvärt.

          Den lite skämtsamma snuttefiltsanalogin har dock nackdelen att dölja det allvarliga i en 400 miljarderskatastrof initierad via en ohelig allians mellan Lenintroende politiker och ekonomiska särintressen (läs:ASEA-Atom). Och möjliggjord av en intelligentia som började prostituera sig i samma veva, i skarven mellan Erlander och Palme.

          Då var det dessa två som blev grundlurade av bl a ett par fysikprofessorer, inkompetenta chefer på Vattenfall samt den populäre ASEA-chefen Curt Nicolin. I dag spelas den rollen av Klas Eklund samt ohederliga klimatkritiker som Marian Radetzki och Nils Lundgren. Personer som välbefogat gísslar IPCC och deras svenska megafoner, men ingenting låtsas förstå om innebörden av sin egen kritik när det gäller synen på svensk kärnkraft.

          • mats skriver:

            Ingenjörerna har ju sedan folkomröstningen klagat på kompetensflykt bland de sina, samt dåliga utbildnings- utvecklings- och anställningsmöjligheter i Sverige. Så jag kan tycka att en kärnkraftsanläggning, exempelvis Forsmark eller Ringhals, hade varit motiverat. Men mer än så ska vi inte behöva betala för en skyddad verkstad för ingenjörer.
            Utan någon kärnkraft alls hade vi förmodligen byggt ut både Kalixälven, Piteälven, Åby älv, Vindelälven och ett antal mindre vattendrag söderut. Det hade varit en förlust.

            Personligen ser jag Erlander som moraliskt underkänd, med de kunskaper jag i efterhand fått om hans aktiva inblandning i äganderättens förfall i Sverige. Med en sådan mästare är det inte underligt om gesällerna Palme och Carlsson blev som de blev.

            De ekonomer du nämner undrar man ibland om de berättar sagor bara för att få vara med i TV.

            • Åke Sundström skriver:

              Som vanligt är vi i huvudsak överens. Att degradera Forsmark till en skyddad verkstad för ingenjörer är en bitsk kritik i sig, så låt gå för den.

              Du vill i första hand klandra Erlander, men honom är jag mer benägen att förlåta, eftersom han inte riktigt visste vad han gjorde. Det är Palmes och Bohmans generation , som borde ha sagt stopp och belägg, när elöverskottet sköt i höjd – och därmed också de ekonomiska förlusterna. Utan de 10 efterföljande reaktorerna hade merparten av de förlorade 400 miljarderna räddats.

              Sant att kärnkraften kan ha minskat trycket på att bygga ut våra kvarvarande Norrlandsälvar. Det hade också varit en katastrof. Men min poäng är ju att det inte har funnits något GENUINT behov av mer elenergi, d v s någon efterfrågan på en fri energimarknad (utöver i dagsläget cirka 115 TWh).

              Både reaktorfiaskot och skövlandet av Norrlands älvdalar är en produkt av 70-talets planekonomiska dårskaper. Begångna förvisso främst i Palmes regi men med de borgerliga regeringarna 1976-82 som medskyldiga.

              Torbjörn Fälldin och även Gösta Bohman försökte bromsa, men blev överkörda av sina folkpartistiska regeringskamrater, som i kraft av sin vågmästarroll kunde avgöra saken.

              • mats skriver:

                Sant att man försökte stimulera ekonomin med överproduktion av el.
                Glöm inte heller att industrifacken inom LO var mycket intresserade av såväl kärnkraft som vattenkraftutbyggnad.

                Men jag tycker du förlägger den planekonomiska perioden lite väl sent. Åtminstone hela 60-talet skulle jag vilja placera i det facket. Vissa indikationer om vad som skulle komma, visade sig redan från 30-talet och framåt.
                Med införandet av arbetsgivarens skyldighet att bli statens uppbördsman, kravet på källskatt från 1/1 1947, var den socialistiska huvudfåran utstakad.

                • Jovisst var LO en av fyra stöttepelare i den oheliga kärnkraftsalliansen tillsammans med SAP, M och näringslivet. Som jag ständigt brukar påpeka, dock inte denna gång.

                  Paradigmskiften är förvisso svåra att precisera. Många libertarianer ser 1914 som den stora vändpunkten. Eller tillkomsten av Federal Reserve i USA några år tidigare. Men oredan tilltog markant på 70-talet, med att Nixon upphävde dollarns koppling till guldet och Palme tog över i Sverige.

                  Och det senaste decenniet har den kollektiva dårskapen gått in i en ny destruktiv fas i form av valutakrig och hämningslös framtidsimperialism. Med en mycket långvarig stagnationskris och sociala konflikter som oundvikliga konsekvenser.

Kommentarer inaktiverade.