Flera media har rapporterat om nya (underförstått hotade) arter på rödlistan, bland annat björn och lo har lyfts på listan för Sveriges del. Anledningen är att de minskat något i antal, tror man. Björn hamnar på den lägsta graden av hot, nära hotad. Lo har flyttats upp från nära hotad till sårbar. Däremot har vargen sänkts från starkt hotad, till sårbar. Inget av dessa stora rovdjur finns därmed inom den högsta riskklassen, akut hotad.
Men egentligen är hela röda listan ett falsarium, en bluff. Arterna varierar naturligt i antal och populationer över tid. Darwins stora upptäckt var att finkarna på Galapagos öar förändrades snabbt på grund av snabbt förändrad miljö. Galapagos ligger i ett mycket aktivt seismiskt område. Öarna flyttar sig nästan inför ögonen på betraktaren. Det innebär att livsmiljöerna, biotoperna, också ändras kontinuerligt. För att överleva måste finkarna anpassa sig och de bäst anpassade får den bäst anpassade avkomman. Så förändras arterna.
Att hålla på och försöka precisionsbestämma graden av hot på röda listan saknar vetenskapligt stöd. Det hela är administrativt och propagandamässigt. Även de största av jordens kontinenter rör på sig, nu senast med spektakulära konsekvenser i Nepal. Alla biotoper har förändrats naturligt och det naturliga är att de fortsätter förändras. Arterna tvingas anpassa sig därefter.
Som exempel kan nämnas kråka. Det är ingen hotad art, snarare en övertalig art nästan som en ohyra i naturen. Vår kråka har grå rygg. Söder och väster om oss, från Danmark och Britiska öarna är kråkan svart och kallas följaktligen svartkråka. Arterna lär kunna korsas med fertil avkomma. Men varför de vanligtvis håller sig skilda och inte korsar sig vet man inte. Vi kan bara gissa att det är effektiva anpassningar till respektive biotoper, om det inte har med det sexuella urvalet inom arten att göra. Åtskillnaden har nu varat så länge att man börjat diskutera att definitivt notera dem som skilda arter.
Skulle ett par svartkråka häcka i Sverige skulle den rimligen klassas som akut hotad. Vi har ju bara ett enda par, försvinner det är svartkråkan plötsligt utrotad i Sverige. Situationen är liknande för vitryggig hackspett, som finns i litet antal i Sverige. Men i Baltikum, öster om oss, finns deras naturliga habitat. Där är de talrika och inte alls hotade.
Det finns flera arter som så att säga lever på marginalen i vårt land. Antingen för att deras naturliga habitat inte egentligen är här, eller för att de valt en så svår nisch att de aldrig kommer att bli talrika. Till den senare gruppen kan räknas fjällräv.
Vidare finns det arter vi inte vill ha här, tvättbjörn, mårdhund, amerikansk hummer, asiatiska ostron, mink, sjukdomsspridande insekter, reptiler som folk olagligt släpper ut i naturen, med mera.
Men som vi enats om flera gånger tidigare, naturen är inte statisk. Det råder ingen status quo i naturen. Mink är en (invandrad, inplanterad, förrymd) art som nu är så väl etablerad att skulle den bli sällsynt, skulle vi nog tvingas sätta upp den på röda listan. Bisam är en annan, kanadagås en tredje.
När myndigheter och NGOs knappologiskt räknar individer och ändrar hotstatus gör de det av helt andra anledningar än omsorg om arterna eller naturen. De gör det av maktbegär. De skapar sig helt enkelt makturymme över andras egendom, mark och aktiviteter genom att hänvisa till si eller så på röda listan.
RSS – inlägg
Markägare och skogsägare skall väl också tillhöra röda listan då de äro utrotningshotade.
Äganderätten bör också hamna på röda listan över utrotningshotade ….
Det är väl ett typiskt fall för ”positiv återkoppling”…?
När problemet är löst så måste ribban höjas så att problemet återkommer…..
Nästa steg blir att ”återinföra” visenten och då kan man verkligen prata om hotad art…
Frågan är bara om visenten funnits i ”Sverige” sedan Öresund bildades…
(Utom då i det berömda företagshägnet som räddade arten från total utrotning)
Men säkert någon gång före förra istidens början…
Så nog kan man kalla det ett ”återinförande av en utrotad art”….
Allt är relativt.
WWF är affärsdrivande. De lever efter samma affärside som zigenarna. Ge oss dina pengar och känn dig godast. Reportaget från Eskilstuna där tiggarna bor fint i en kaklad underfart är typiskt. Tiggarna drar godmänniskor ungefär som deras bajskorvar lockar Musca Scatofaga (Linnés namn ”skitätarfluga”). Kommunen tassar ängsligt på tå och tror att Stadsmissionen griper in när nätterna blir kallare. Sverige bakbinder sig i sitt menlösa PK-rus.
Rödlistan-listan jag associerar med rött:
Rött kort=förbud att deltaga på spelplanen, utvisad, bortmotad.
Rött ljus=förbud att fortsätta färden, stopp, hit men inte längre.
Rödmyra=en picknickplåga
Röda khmerer=Pol-pott, politiskt övertygade aktivister i Kambodja.
Röd fyrverkerifärg=Strontium ,metalliskt grundämne som brinner med röd låga-giftigt.
Rödgardister= politiskt övertygade aktivister i Kina
Röd gryning=politisk thriller innefattande domedagscenario.
Mao´s lilla röda= ett rättesnöre för den sanna kommunisten.
Röda torget= plats för uppvisning av totalitär makt.
Röda armén= ett globalt maktmedel.
Rote arméfraktion RAF=Sebastian Baader och Ulrike Meinhof.
Listan kan göras lång!
I naturen utgör ofta den röda färgen en varning till betraktaren.
Ta inte i mig-jag är giftig, ohälsosam och allmänt irriterande.
Rödlistan används som maktmedel för att stoppa, förgöra, ödelägga, försvåra, förhindra rätten att råda över sitt liv och sin egendom.
Angående björnen som sägs minska något. Träffade i höstas en kunnig naturguide på ett museum för endast för svensk natur. Vi diskuterade bla björnstammen. Hans uppfattning var att björnstammen var betydligt större än vad de officiella siffrorna visade. Han sa att ”om folk fick reda på de verkliga siffrorna så skulle det bli ett ramaskri”. Han var kom från och var uppvuxen i nordligaste Sverige.
Angående fjällräven så är informationen jag fått att det är kraschad population i den skandinaviska fjällkedjan, kraschad på grund av jakten. Har du annan info? För hundra år sedan sägs norrmännen ha skjutit ca 2000 fjällrävar per år och en hel del sköts i Sverige också.
Nu är inte fjällräven bra att ha överallt. Se http://rutgerstaaf.blogg.se/2012/september/fjallrav-2012-09-19.html om en liten ö i ögruppen Aleuterna.
Björn är erkänt svår att inventera, eftersom den sällan rör sig på snö. Innan vi åter fick jakt på björn var det också en livlig debatt om hur många de egentligen var. Det visade sig när vi började jaga att det var lika många björnar kvar vid räkning efter jakten som innan jakten.
Blåräv var ett populärt skinn en gång i tiden. Även fjällräven fick lida för det. Men dess svåra nisch är att leva i ett område där de vintertid är beroende av resterna från de stora rovdjurens byte av ren. Samtidigt har vi av ”kulturskäl” gett samerna rätt att slippa de stora rovdjuren inom renbetesområdet. Alltså svälter fjällräven om vintern.