Allemansrättens dåliga hushållning

I mitt referat och kommentar till ledare i Jägarnas Riksförbunds medlemstidning och ATL, ”Jakt trumfar allemansrätt”, kommenterade Sven på Kläppen att vi markägare kommer att förlora äganderätten för att allmänhetens ekonomiska intresse är större än vårt.

Mitt resonemang här är ett försök att förklara det samhällsekonomiskt förnuftiga i att sätta tydliga gränser för allemansrätten. Alla vet att marknadsekonomi är det effektivaste sättet att allokera resurser dit där de gör mest nytta eller bäst kommer till sin rätt. Det är Adam Smiths osynliga hand i aktion. Somliga människor väljer att inte tro på detta, eller att bortse från det trots att de vet bättre.

Ekonomi betyder hushållning. Den bästa hushållningen är alltså den som allokerar resurser effektivast och så vidare enligt ovan. Enligt många ekonomiska teoretiker kommer det som inte kostar något att missbrukas och överutnyttjas. Det finns ett namn på detta fenomen. Det brukar kallas ”allmänningens tragedi”.

De människor som vill usurpera den privata äganderätten brukar ofta ange just allmänningens tragedi som motivering för sina idéer och agerande. Detta är naturligtvis ett logiskt felslut å deras part. Icke desto mindre är det utifrån detta felslut som de handlar.

Vår uppgift är att visa dem några viktiga fakta som har förutsättningar att korrigera deras vanföreställningar.

När tragedin (resurserna används suboptimalt) beror på att egendom är allmän istället för privat, blir den självklara slutsatsen att resurserna rimligen används bättre i privat ägo. Det finns också omfattande erfarenhet och dokumentation som visar att så faktiskt är fallet. Det har visats otaliga gånger ända sedan man i tvåflodslandet för tusentals år sedan nedtecknade den insikten i kilskrift, till det senaste århundradets makabra storskaleförsök med allmänt ägande. Denna kommunism resulterade i kanske så många som 100 miljoner döda världen över, när makten över det allmänt ägda skulle befästas.

Med ständigt växande befolkning kommer världens resurser att behöva användas allt bättre, effektivare. Såväl teori som efarenhet visar att det sker bäst med privat ägande, där ägarna tillförsäkras rätten att producera det de bäst kan skapa med sitt ägande. Det är därför rimligt att politisk bestämma att så lite mark som möjligt ska ägas av det allmänna eller av annonyma bolag. Så mycket mark som möjligt skall ägas privat av en väl spridd grupp fysiska personer.

Av dessa skäl är det dags att inse att Sverige inte längre har råd med en frikostig allemansrätt. Än mindre har vi råd med en utvidgad allemansrätt eller en allemansrätt utan personligt ansvar för var och en bland allmänheten. Vi har inte heller råd med en stat, en lagstiftning och ett rättsväsende som inte står på markägarens sida i försvaret av de rättigheter som följer av ägandet. Det ligger helt enkelt i allmänhetens ekonomiska intresse att försvara den privata äganderätten mot allmänningens tragedi. Är det värt något att nyttja annans mark för dess allmänna eller specifika egenskaper, då är det också värt att betala för. Jämför gärna med skyldigheten att betala för att få köra bil på allmän mark i våra storstäder.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Allemansrättens dåliga hushållning

  1. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Mycket bra och tänkvärd artikel.
    Sprid tankarna och åsikter…

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Fronten står mellan två vitt skilda livsåskådningar.
    Den som äger och förvaltar för att skapa värde i sin gärning, och en allt större grupp som vill ta del av detta värde utan egen insats.
    De som ”plankar” in på annans bekostnad gör det i tron på ”nånannanismen”.
    Livsfilosofin består kortfattat av tanken på att någon annan åtager sig ekonomiskt ansvar för att värdet består.
    Nån annan ismen är en växande trosuppfattning som avspeglas i allt fler samhällsproblem.
    Allt från att ”någon annan ”skall uppfostra mina barn, till att ”någon annan” producerar det jag vill ha.
    Förespråkarna av nån annan ismen är inte ”barskrapade”.
    Så sett finner jag förståelse för Sven på kläppens resonemang.

    Ideologin kan dock bara bestå så länge ”någon annan” finns tillstädes.

  3. Markägaren driver verksamheter i form av åkerbruk, skogsbruk, djurskötsel, maskinpark, jakt och fiske. Verksamheten bedrivs i företagsformerna enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag. Att då andra företagsformer i form av turistföretag, bärplockarföretag, livsmedelsföretag kan via allemansrätten komma och bedriva och tillgodogöra sig råvaror och produkter helt gratis är inte förenlig med hur företagen skall förhålla sig till varandra. Allemansrätten gäller för hur den enskilde individen kan använda markägarnas marker. Politikerna och staten har i princip genomfört en hantering som gör det möjligt för övriga företagsformer att tillgripa företagaren markägarens råvaror helt gratis. Det är ett mycket rimligt krav att företagaren markägaren får samma villkor som övriga företag på marknaden. Företagaren markägaren skall ha samma rätt som övriga företag att sälja sina produkter och råvaror. På så sätt får vi en hållbar och lönsam allemansrätt.

    • mats skriver:

      Det är dessutom ytterst rimligt att markägaren får samma äganderättsliga skydd mot tillgrepp och skadegörelse som exempelvis ägaren av en kostym, en cykel, en bil eller en bostadsrättslägenhet har.

    • Stefan Eriksson skriver:

      För det fall staten sanktionerar egenmäktigt förfarande skall staten uppbära ansvar för dess följdverkningar. Allt annat betraktas som diktatur i en jämförelse av statsskick.
      Att i företagsform tillgodoräkna andras egendom som intäkt har i alla fall inget med allemansrätt att göra.
      Det finns dock oseriösa företagare som i nånannanismens namn är övertygade om att någon annan (här staten) på något vis ersätter markägaren för intrång.
      Staten har genom avtal förpliktelser gentemot den enskilde medborgaren att säkerställa äganderättsliga principer (mr).
      Då staten vänder bort blicken för att slippa hantera övertramp av den här arten, är det också ett brott mot avtalet.
      Här finns kanske en godtagbar grund för grupptalan gentemot staten som har berörts tidigare här på frihetsportalen.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Hur förklarar vi egendomsrättens innebörd och konsekvenser för våra ungdomar.
    Det är inga självklarheter i kleptokraternas förlorade rike numera.

  5. Det är rimligt att markägaren får samma rättsliga skydd mot tillgrepp och skadegörelse som exempelvis ägaren av en kostym, en cykel, en bil eller en bostadsrättslägenhet har. Vidare skall markägarna gemensamt ha samma säkerhetsorganisation som t.ex. industrin och statliga organisationer har för skydd av sina inventarier, produkter och råvaror

Kommentarer är stängda.