Oss kulturkoftor emellan

De som ofta läser ny litteratur, går på utställningar och föreställningar av olika slag och alltså konsumerar kultur i stora mängder, kallas ibland lite nedsättande för kulturkoftor. De stoltserar gärna med sin bildning och sitt bidrag till en levande kultur, fast de kräver att det ska vara gratis, betalt med skattepengar.

Själv tillhör jag en grupp kulturutövare av lite annat slag. Senast återupplivat och utövat traditionsenligt på midsommarafton. Vi sjöng Evert Taube och en del andra svenska kulturskatter. Vi sjöng dem även om de handlar om en annan tid, ett annat samhälle. Vi sjöng dem även om ord som neger och indian finns med i texten, även om synen på män och kvinnor var en annan. De är trots detta i stora stycken fortfarande giltiga.

De är kultur. När vi sjunger dem, på familjesammankomster och högtider utövar vi kultur. Vi nöjer oss inte med att bara konsumera kultur. När vi hör ”bröder och systrar” vet vi vem som skrev det. ”Vårt land, vårt land vårt fosterland” minner om våra, just det, bröder och systrar i Finland och hur vi förlorade den delen av riket. Men också att vi fortfarande har familj där.

”Med kinsiskt vitt om bogen”, eller ”så klev Odysseus en gång ur havet”, Ernst Georg Johansson och Gustaf Blom från Borås är gamla bekanta. Liksom gubben Skrutt och skener kutt, eller Anna Lek. Vid Kajsas udde gör naturen så vackra visor själv.

Tappar vi denna del av vår kultur och överlämnar allt till hiphop som inte berättar personliga historier, bara förmedlar kollektivt hat över den egna situationen, då har vi snart ingen svensk kultur kvar. Att gemensamt minnas och kunna citera Taube, Fröding och Bellman, som exempel, är att rebelliskt bevara sådant svenskt som är värt att bevara. Något tål det väl att skrattas åt, men mera hedras ändå.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Oss kulturkoftor emellan

  1. Errbe skriver:

    Synnerligen välformulerat !

    Instämmer !

    Jag tar även med Ernst Rolf och Alice Babs.

  2. kallepelle skriver:

    Vi Svenskar har ingen egen kultur. Det sade den kulturlösa och egocentriska Sahlinskan. Nu nationell terroristgullare. Tvi vale för Reinfeldt som utnämnde henne när alla andra vänt ”tummen ner”. FN som gav joobb åt Maggot Wallström, ratade Mona Toblerone å goda grunder. Rata Reinfeldt också. Den mannen är inte frisk!

  3. robert skriver:

    Under mina första år i Sverige hände det ofta att välvilliga svenskar ville att jag skulle få lära mig att uppskatta Evert Taube och Povel Ramel. Tyvärr avskydde jag båda två.

    Däremot var det en stor och lycklig händelse när jag upptäckte Harry Martinsson. Det var han som gav mig nyckeln till språket och så mycket annat.

    Jag klistrade upp följande på kylskåpsdörren en midsommarafton för många år sen och den hänger där än…

    Mitt i den brinnande solen

    finns en pupill, en kärna

    som med sin gåtfulla virvel

    gör den till kärlekens stjärna.

    Var gång den ser på jorden

    uppstår en äng och blommar

    dag efter dag och fröar

    glad genom lycklig sommar.

    Blommorna lyfta ur marken

    ett levande flaggspel som vaggar.

    Fjärilar dansa med gula

    slöjor kring tistelns taggar.

    Humlorna brumma i gräset

    där stråskuggan marken rutar.

    Sval leker sommarvinden

    i lättrörda vallmoklutar.

    Flyktig är lyckan – en stundens

    slumpvinst i soliga dagar.

    Långt bortom larv och grymhet

    lyser i sommarens hagar

    karlekens sommarstjärna,

    midsommartidernas blomma.

    Vad förtjänte väl mera

    att vi bleve glada och fromma.

    Harry Martinson, ANIARA, sång 80

    Glad Midsommar allihopa:)

    /robert

    • mats skriver:

      Det folk av doris ätt vi européer tiihör, har många goda uttolkare även i Sverige. Fint att Aniara fick introducera dig!
      För övrigt är skogen full utav lingonben!

  4. Niklas skriver:

    Hm, kultur betyder väl odling? Kan vi verkligen leva i en högkultur, när vi inte ens är självförsörjande på mat?

    • mats skriver:

      Din fråga är berättigad, men nu påstod jag inte att vi skapar högkultur. Snarare handlar det om en folklig kultur som jag gärna är en del av. Högkulturer tycks ha en tendens att raskt kollapsa.

Kommentarer inaktiverade.