Det skjuts för få lejon!

Hur kan man påstå något sådant efter den senaste veckans braskande rubriker om den amerikanske tandläkaren som sköt lejonet Cecil? Av flera anledningar är det en befogad rubrik på mitt inlägg.

Kanske den viktigaste anledningen av alla är att om journalister och allmänhet är så okunniga och så ovana vid jakt, jaktskildringar, laglig jakt, värdet av jakt, samt det världsomfattande troféintresset som funnits genom hela historien, då kanske vi skulle behöva skjuta fler lejon för att normalisera jakten. Rent bildligt talat alltså.

Att jägaren i det aktuella fallet är tandläkare och dessutom amerikan är helt ovidkommande i förhållande till jakten som sådan, men av jakthatande mediakår med okunniga läsare blir det nästan en huvudfråga.

Att han hade köpt laglig jakt och jagade på ett tillåtet område undviker man att berätta.

Att jaktorganisatören placerade honom där han hade rätt att jaga även lejon, och sedan lockade och motade fram lejonet ur en nationalpark är inget som jägaren ska lastas för. Det är arrangören som begått brottet.

Att lejonet lokalt betraktades som en nationalklenod kunde inte jägaren veta. Men arrangören skulle naturligtvis ha koll på detta och bara av det skälet valt att inte presentera just Cecil för jägaren.

Att kattdjur ofta anses gulliga eller fascinerande utgör inget sakligt hinder för jakt. Till och från behöver alla arter jagas. En del oftare än andra. Lejon tydligen inte så ofta att jakthatarna ser det som något normalt.

Att man på vissa håll i Afrika förgiftar åtlar för att döda lejon och skydda sin tamboskap, visar att potentialen för mer omfattande jakt på lejon finns. De flesta betraktar det som mer etiskt försvarbart att skjuta bort problemlejon än att förgifta dem. Det skjuts sålunda för få lejon, konkret och bokstavligt alltså.

Att jakt på attraktiva viltslag kan ge beydande inkomster till den lokalbefolkning som vet att förvalta sitt vilt och erbjuda en minnesvärd upplevelse av såväl jakt som kost, logi och sällskap, är inget som jakthatarna vill kännas vid. Men det är inte mindre moraliskt att erbjuda en god jaktupplevelse än att visa upp pyramider, korallrev eller något annat.

Vid svensk jägarexamen brukar det poängteras att det är god jaktsed och att visa bytet respekt att tillvarata eventuell trofé, inte bara köttet. Det finns många älg- och rådjurshorn uppsatta på väggar både inom- och utomhus runt om i landet. Betar, borst, päls, tänder och fjädrar är andra troféer som svenska jägare tillvaratar. De som har råd, intresse och plats hemma, kostar på ett montage. För att få en nyanserad bild på vad som hänt måste man läsa jaktpressen, inte dagspressen.

Så visst skjuts det för få lejon, egentligen.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det skjuts för få lejon!

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    I Sverige skjuts det allt för få rovdjur. Dessa, rovdjuren har sanslösa politiker i betongghettona tvingat på landsbygdsbefolkningen enbart för att kränka deras legitima egendomsrätt, bruks och nyttjanderättigheter. Att medborgaren finner sig i att betala skatteindrivna skadestånd till de drabbade är för mig en gåta. Förklaringen ligger väl i att det är andras pengar man förslösar och en makalös indoktrinering mot normal hushållning som landsbygdsbefolkning har kunnat luta sig emot sedan evinnerliga tider.
    Graden av socialistindoktrinering går lätt att avläsa på barn och barnbarn.

  2. Niklas skriver:

    Framför allt skjuts det för få älgar i Sverige. Släpp älgjakten fri under 4-5 månader per år, så lär älgstammen hamna på betydligt sundare nivåer för skogsbrukets del. På köpet blir det större biologisk mångfald i skogen med bl.a. mer tall och löv. http://www.atl.nu/skog/tallen-utrotningshotad-i-sodra-sverige

Kommentarer inaktiverade.