Vattenhotet mot äganderätten

Vattendirektivet ska naturligtvis införas stenhårt i Sverige. Allt annat vore otänkbart. Nu har dock myndigheterna enats om att riket icke är ett stycke homogent land. Direktivet måste således implementeras med viss anpassning till lokala förhållanden. I synnerhet så att alla områden drabbas hårt, oavsett övriga skillnader.

Myndigheternas mål är att uppnå ”god ekologisk status”, men de har inga objektiva kriterier för vad detta innebär. Ett kulturvatten anses per definition inte kunna ha god ekologisk status. Människan och hennes verksamheter ingår i myndigheternas (eller är det träsktalibanernas?) världsbild inte i något naturligt. Kulturvatten benämns därför ”kraftigt modifierat vatten, KMV. För att få fortsätta ha KMV på sin mark utan krav på restaurering krävs dispens. Enligt Jordbruksaktuellt har myndigheterna nu enats om att definierade områden med omfattande jordbruksverksamhet kan få fortsätta med jordbruket, på nåder.

Mer på samma tema. För drygt ett år sedan kom Naturvårdsverket ut med ett förtydligande av begreppet Småvatten. Det ska tjäna som förtydligande till deras handbok, Biotopskyddsområden (2012). I princip allt som någonsin drabbats av regn eller dagg faller numera under biotopskyddt för småvatten. De listar 18 olika punkter för att kunna känna igen och avgränsa vad som är småvatten. Det som inte är småvatten är nästan bara större vattendrag.

För att bedömas som småvatten ska markytan mer än halva året ha en fuktig yta, små gölar, mindre rännilar eller strömmande vatten. Säg någon markyta i Sverige där inte detta är sant. Till och med en asfalterad parkeringsplats skulle kunna bedömas som småvatten med de generösa tolkningar Naturvårdsverket givit sig själva.

Angående världsbilder, när bestämde svenska folket i demokratiska val eller via ombud i riksdagen att våra myndigheters världsbild ska vara intrinsikalismens och inte antropocentrismens? Att de därtill tubbats av så kallade miljöintressen och aktivister på våra högre lärosäten står helt klart. Men varför ifrågasätts det inte av våra politiker att grunden för den demokratiska processen rycks undan under fötterna på de folkvalda?

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till Vattenhotet mot äganderätten

  1. Anders38 skriver:

    Hej,
    Västland är jättevackert med sitt historiska kraftverk och fina industrimiljöer från förr. Men det är inte orörd vildmark så därför:
    http://www.unt.se/uppland/tierp/beslut-om-kraftstation-overklagat-3807428.aspx

    Läs gärna kommentatorn också, det otäcka förutom hennes inställning till de veksamheter som byggt landet och betalar våra höftledsoperationer är att hon jobbar på Havs- och vattenmyndigheten…

  2. Niklas skriver:

    Den dispensen borde även gälla för skogsbruket. Inte minst med tanke på den hetsjakt som nu inletts mot körskador. Det är ju minst sagt hyckleri att förbjuda markavvattning samtidigt som samhället har hetsjakt på körskador.

    Läs gärna min kommentar om den svenska lagstiftningens historia på Försumpade tankar http://www.frihetsportalen.se/2012/01/forsumpade-tankar/

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Jag skäms ögonen ur mig när jag ser hur den svenska landsbygden förfaller och det är helt självförvållat.
    Är det någon i betonggehttona som reflekterar över hur mycket lägere livsmedelsprodukten blir med vanskötta avvattningsföretag, dåligt underhållna minimala nydikningar, förbuskningar, överhuvudtaget rent allmänt förfall av landsbygden med tomma ekonomibygnader på brukningscentra som långsamt men säkert går in i sin törnrosasömn?
    Hoppas Sverige Demokraterna kan punktera den socialistiska varbölden!

  4. akesundstrom skriver:

    En kanske mer komisk än genuint skrämmande historia. Fast jag envisas med att protestera när all skuld läggs på underhuggarna i ämbetsverk och på länsstyrelser. För det är ju riksdagen som stiftar alla lagar och regeringen som tillsätter myndighetschefer samt författar de regleringsbrev som detaljstyr verksamheten. Det är således de berörda politiska partierna och statsråden som bör ställas vid skampålen. Plus ibland också de mindre nogräknade ”forskare” som vinklar sina analyser för att behaga arbetsgivaren eller beställaren: dårskapens möjliggörare (i högre grad än ett annat hatobjekt, PK-pressen). För dig, Mats, är politikens roll självklar och underförstådd, men jag tror det är viktigt att ondskans rötter tydliggörs, inte nödvändigtvis alltid men tillräckligt ofta för att underlätta ett demokratiskt ansvarsutkrävande. Påståendet att ”myndigheternas mål är” blir t ex missvisande eftersom alla mål formuleras av (eller godkänns av) regering och riksdag.

    • mats skriver:

      Ja, det borde vara som du säger. Men eftersom politikerna (av bevkämlighetsskäl?) valt att stifta så mycket lag som ramlag, så överlåter de en del av ansvaret till tjänstemännen. Det har vi aldrig röstat om som valfråga och ingen politiker lanserat det som något att ifrågasätta. Undrar om väljarna i gemen skulle begripa vad frågan handlar om, ifall något parti skulle gå till val på slogan ”färre ramlagar!”?

      Notera att Naturvårdsverket är oftast är noga med att poängtera i förord eller liknande i sina handböcker att dessa inte är lag. De är bara hjälp till tolkning av lagen. När ett ärende sedan kommer till domstol agerar verk och domstol som om handboken verkligen var lag utan apell.
      På det viset kopplar man sig förbi politiken. För i det läge en minister säger till tjänstemän eller domare att så var inte lagen tänkt att tolkas, då kallar det för ministerstyre, vilket är förbjudet enligt svensk lag. Detta är tjänstemännen ytterst känsliga för och media förfasas i vanlig ordning.
      Det är helt enkelt svårt även för den politiker som tänkt rätt och vill åtgärda saken, att komma till rätta med systemfelen genom ytterligare lagstiftning.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Ramlagar som Arbetsmiljölagen har jag för mig uppstod redan 1973.
        Men budkapet till myndigheten som fick uppdraget att skriva föreskrifter var att ”inga föreskrivter som störde arbetsmarknaden” fick införas…
        Men den ”naturliga” begränsningen gäller inte numera…
        Inte någonstans i byråkratin.
        Då ”samhällskontraktet” upphört från 1995….

      • akesundstrom skriver:

        Men politikerna/regeringen kan inte, som du tycks mena, överlåta ansvaret till tjänstemännen, de kan bara delegera vissa uppgifter, t ex att utfärda tillämpningsföreskrifter. Hur detta sköts förblir regeringens ansvar. Liksom, mer självklart, ansvaret för oskicket att kringgå grundlagens bestämmelse om riksdagen som den enda lagstiftaren. Bl a som i detta fall genom att stifta en diffus ramlag som man sen överlåter åt Naturvårdsverket och ett antal länstyrelser att konkretisera och tolka. Så skapas en extra dos rättsröta!

        Ställer mig lite frågande till ditt påstående att domstolar uppfattar den omdiskuterade handboken från NVV som ”en lag utan apell”. Det låter ju som rent tjänstefel? Allt sker i vilket fall med justitieministrarnas tysta godkännande. Däremot har den pressen, för ovanlighetens skull, rätt i att en minister inte får ge domstolsväsendet några direktiv om hur en illa formulerad lag skall tolkas. Han eller han skall se till att den görs tydlig och begriplig. Ingenting annat.

        Ett mer grundläggande bekymmer är att lagar så ofta stiftas utan väljarnas kännedom och utan en föregående öppen diskussion. Så visst vore det bra om något parti gick till val med en slogan om att återskapa en fungerande rättsstat, med bl a färre ramlagar – helst inga alls. Banta bort halva lagboken vore ett klokt stridsrop!

        • mats skriver:

          Synd att mitt minne är så dåligt. Har för mig att jag faktiskt skrivit om det tidigare, att domstolarna förutsätter att myndigheter alltid har rätt. De är ju på samma sida, statens.
          Det kanske inte alltid är så. Men exempel finns.
          Vi har väl tidigare nämnt tidsbestämda lagar. Om de inte förnyas i tid stryks de. Kan vara ett sätt att begränsa en svällande lagbok.
          Men hur vi ska få riksdagspolitikerna att förstå att de faktiskt har det juridiska ansvaret för myndigheters föreskrifter, det begriper jag inte riktigt.

          • akesundstrom skriver:

            Hävdar du verkligen, Mats, att makthavarna i regering och riksdag inte förstår vad de håller på med? Som att de själva har det fulla ansvaret för beslut som fattas av underlydande myndigheter? Nej, sådana ursäkter håller inte, men sant att våra politiker gärna låter underhuggare schavottera när misstag uppmärksammas. Att sådan krishantering ofta lyckas beror, menar jag, på att det så kallade kunskapssamhället i så hög grad tystnat. Vi har inte längre en oberoende intelligentia som slår larm när rättstaten hotas och väljarna grundluras. Också den utvecklingen är förstås en produkt av medvetna politiska beslut, t ex att universiteten inte längre är fria utan styrs av styrelser dominerade av politiker.

            • mats skriver:

              Ja, jag hävdar på fullt allvar att det bland riksdagens folkvalda finns personer som inte har en susning om vad de håller på med.
              Sedan finns det naturligtvis de som mycket väl vet vad de gör och lika fullt fortsätter med det. Även om det går emot folkviljan.

              • akesundstrom skriver:

                Givetvis var det partiledningarna och deras staber jag åsyftade, inte knapptryckarna. Det bestämmande toppskicket (t ex det moderata bunkergänget eller SAP:s partikansli) bör nog tillerkännas full insikt om innebörden och konsekvenserna av sina ställningstaganden – även om de utåt spelar ovetande. Min kritik mot forskarsamhället avstår du från att kommentera, men av tidigare samtal att döma gissar jag att vi är ganska eniga i den delen. För mig är de intellektuellas svek skamligare och i praktiken mer avgörande än de politiska partiernas.

  5. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Sverige har som så många gånger förr valt att låta EU-tolkningen gå den lutherska myndighetsvägen, det kan även beskrivas som kanelbullssyndromet. Du kanske minns bullbakandet som skulle förbjudas för några år sedan där EU-kommissionen fick förklara för nitiska svenska tjänstemän att EU visst inte förbjudit någon hembaksförsäljning till kyrkkaffet.
    Om man jämför Sverige med EFTA-landet Norge som redan genomfört vattendirektivet så har norrmännen valt en mer politisk och pragmatisk väg.
    Efter samrådet återstår den brännande frågan vem som ska betala kalaset och om åtgärderna verkligen står i proportion till effekterna. Fullt genomfört i den riktning som förslagen nu ligger kan svensk landsbygd packa ihop. Det är inte en hållbar lösning för ett hållbart Sverige

      • mats skriver:

        Att LRF svikit lång tid är helt klart. Man gjorde ett försök för 30 år sedan att motverka Stefan Jarls befängda film Naturens hämnd, men misslyckades gruvligen att förmå media förstå att Jarl hade fel på samtliga konkreta punkter.
        Efter det har det varit fritt fram inom såväl LRF som i media för nedsablingen av konventionellt svenskt jordbruk och i stället föra fram fantasifull propaganda för ekologiskt.

    • akesundstrom skriver:

      Packa ihop-slutsatsen kan nog avskrivas, därför att uppenbar dårskap dessbättre brukar upptäckas och undanröjas – om än i allra sista stund. Och varför inte tala klarspråk om huvudrollsinnehavaren i detta sammanhang: EU-kommissionen! Hade ens Åsa Romson kunnat producera det byråkratiska missfoster som kallas Vattendirektivet? Ett dokument som dessutom strider mot den subsidiaritetsprincip som våra svenska EU-vänner så falskt hänvisade till inför den superriggade folkomröstningen 1994.

      Hur det var med kanelbullarna minns jag inte, men håller en slant på att EU-direktivet även den gången var svårtolkat eller kanske felöversatt. Belägg efterlyses. Är det bevisat att de ”nitiska svenskarna” misstog sig eller läste dom trots allt rätt innantill, medan EU:s sändebud var ute för att skademinimera efter att ha skrivit något riktigt dumt?

  6. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Sveriges byråkrater gör alltid sitt bästa i att tolka allt så negativt som möjligt för svenska skattebetalares del. Så att Sveriges byråkrater själva kan få en anställningstrygghet i kontroll av att direktiven följs

  7. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Landsbygden försvinner för markägarna har inget att säga till om

    Markägaren har traditionellt straffats mycket hårt genom markkonfiskation i form av biotopskydd, Strandskydd, Naturreservat, Natura 2000, jägarintressen, missbruk av allemansrätten med t ex
    bärföretag i massor etc. Ta bort överprövningsrätten för Länsstyrelsen och satsa på mer kommuner att få satsa på utveckling av landsbygden så att den inte försvinner helt som det är på väg att göra

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Och Buchts tanke om att bolagisera svenskt lantbruk blir då ett sättför politiken att lämna scenen via bakdörren…

      • mats skriver:

        Självklart! Då behöver man ju inte peka ut den svenske odalmannen som miljöbov, då är det istället de anonyma storföretagen på landsbygden som är syndarna. Passar som hand i handske i socialdemokratisk retorik.

    • akesundstrom skriver:

      Återigen felaktig problembeskrivning. Att markägarnas rättigheter undergrävts är sant, men huvudorsaken till landsbygdens utarmning – och den samtidiga befolkningskoncentrationen till tre storstadsregioner – är en lång rad andra beslut i Sveriges riksdag och inom EU. Främst en erkänt huvudlös jordbrukspolitik, som skapat en inoptimal (alltför kapitalintensiv) struktur och systematiskt skadat de mindre jordbruken.

  8. Stefan Eriksson skriver:

    Kan det vara så enkelt att problembeskrivningen lyder som så :
    ”söndra och härska” ?
    Att som enskild individ försvara sina ambitioner att göra något gott och meningsfullt för framtiden ,
    framstår mer och mer som en kamp mot Goliat.
    Min egen erfarenhet av lästyrelsens härskartaktik är absurd.

    I samband med att försöka upprätthålla den avvattning som genererat möjligt brukande av marken
    väcktes frågan om dikesrensning.
    Marken ifråga avvattnades under 1870-talet i skenet av den hungersnöd som då rådde i Sverige.
    Det var en åtgärd för att i viss mån stävja den landsflykt som rådde under den tiden.
    Makten i Sverige hade under ett par århundraden ägnat all sin kraft på att söndra och härska.

    Jag fick erfara hur resonemanget från makten lyder i samband med ett besök av Länsstyrelsens handläggare i ärendet.
    Full av tillförsikt tänkte jag att dennes besök kunde bidraga till en förståelse av behovet att fortsatt få sköta om detta dike.
    Behovet är påtagligt och lätt identifierbart.

    Istället för att skaffa sig en uppfattning om sakens tillstånd hävdade handläggaren att dysfunktionen är av godo för den närliggande myren.
    Hur då ? , undrar jag.
    Jo att vattnet som löper via diket skulle vara till gagn för att förhindra igenväxaning av myren.
    Nu är ju detta inte med bästa vilja något som påverkar myren överhuvudtaget hävdar jag, och märker en viss irritation över att jag ifrågasätter dennes resonemang.
    Hur kan du vara så säker på att vattnet här i diket inte har någon betydelse gällande myrens tillstånd? frågar handläggaren med förakt för mitt ifrågasättande.
    Av den enkla anledningen att myren är belägen ett par meter ovan diket ifråga, och mig veterligen rinner inte vatten uppströms svarar jag.
    Näe! svarar hanläggaren trotsigt, men finner ändå det värt att bevisa sin tes för mig och vi stegar ut på myren.
    När vi går ut på myren påminner jag handläggaren ånyo på det faktum att vi går uppför kanten till myrens relativt plana yta.
    Irriterad över sakens tillstånd stampar handläggaren i mossan och frågar mig var detta vatten som pressas upp då kommer ifrån, om inte från det dike jag avser att förstöra.

    Då blir jag också irriterad och svarar handläggaren att jag vet inte vilken planet du kommer ifrån, men här på jorden brukar vi erfara något vi kallar nederbörd.
    På sommaren som regn, och på vintern som snö.
    Därifrån härstammar närmast det vatten du syftar på när du står där och stampar i mossen.

    Där skiljs våra vägar åt, handläggaren springer formligen tillbaka till sin inhyrda miljöbil och känner sig väl säkrare där.
    Ett par dagar senare får jag brevledes besked om att förslagen rensning av diket ej kan medges med argumentet att det skulle ha menlig inverkan på den närliggande myren.

    Saken har prövats i domstol med det sensationella ställningstagandet att tyngdkraften är här upphävd och att visst rinner vattnet upp på myren.
    Inte konstigt att man kapitulerar inför sådana absurditeter.
    Denna bit mark är numera ”söndrad” och däröver ”härskar” staten.

  9. Niklas skriver:

    Lite of topic, men här är ett nygammalt hot mot äganderätten som tydligen backas upp av både vänsterblocket och SD http://www.lantbruk.com/lantbruk/fragan-om-ratten-att-frikopa-arrende-ater-i-riksdagen

    • mats skriver:

      Som jag sagt några gånger, jag betraktar SD som ett i grunden socialistiskt parti.
      När Stefan Löfvén får chansen att genomföra riktiga socialistiska reformer med konsekvenser långt efter hans tid som statsminister, då kommer han inte tveka en sekund att ta hjälp av SD om det behövs.

    • Anders Rydén skriver:

      Vilken markägare vågar i så fall ha en arrendator?
      Förstår de inte konsekvenserna?

  10. Älgfoderodlare skriver:

    Man kan ju bara beklaga att Stefan Eriksson, mött denna maktfördärvade okunskap hos en tjänsteman som representerar vad vi markägare skall behöva underkasta oss. Lagtolkarna !
    Och jag kan nog hålla med några som framhåller att ett stort kunskapsmått har gått förlorat i debatten kring Vattendirektivet. Hade Stefan haft en damm där vid myren och hållit den försumpad. Då hade säkert minst 2 olika scenarion kunnat uppstå. 1. Han hade fått riva dammen r.t. direktivet, om en tjänsteman hade följt lagen. 2. Hade någon naturskyddande förening sagt något, hade säkert en annan tjänsteman beslutat att dammen skulle ha behövt varit kvar för att skydda någon del av ett uppkommet fågelliv runt myren med hänvisning till arthabitatsdirektivet.
    Men att få i rådande situation, en tjänsteman som på fullaste allvar. Beslutar i en fråga där man upphäver tyngdlagen, blir bara sorgligt. Sen kan man ju undra till hur stor del, tjänstemän, arbetar på eget initiativ för att upprätthålla direktivet. Den damm som dämmer mot vår mark, är en gammal flottningsdamm som inte använts på många decennier. Utan dan skulle vi ha förmodligen den dubbla arealen produktiv skogsmark. Dammen i fråga, ligger 15 m från en Europa väg där förmodligen upprätthållare av direktivet har åkt åtskilliga gånger genom åren. Men där ser man ingen åtgärd. Så man kan ju undra vad som hade hänt om Stefan, istället för att vara rättspatoset trogen. Han hade helt sonika förbättrat diket o hållit tyst. under vilket sekel i framtiden hade hans arvingar fått besök för att besiktiga ett ev. befintligt dike. Jag gör mina saker i det tysta. Bekostar det själv o kräver inget av någon efter mottot; ”frågar man inte, kan ingen neka”.
    Dammen kommer förmodligen snart att rasa av sig själv. Och då ska det bli mycket intressant att se vad som händer. Kommer Vattendirektivets följare att vinna, eller naturivrarana som ser ett habitat försvinna ?

Kommentarer inaktiverade.